Ja, det är frågan som blivit bekant här på bloggen den senaste tiden. Vi kom igår till Kabböle med Antte, jag är fortfarande hit men Antte åkte hem redan idag. Han svetsade bl.a. på harven, så att “frun kan börja vårbruka”, som han själv uttryckte det. Frun skulle ju som hemskt gärna göra det, men då man inte blir klok på åkrarna i år! En teg kan vara riktigt torr, följande ganska våt och på den tredje så står det vatten.
Veta nu sen, men fem dygns prognosen utlovade uppehåll och varmt. Som det nu ser ut så har vi tänkt börja på lördagen, förutsatt att det faktiskt torkar i morgon. Åtminstone skulle man då på lördagen kunna harva över åkrarna så mycket att torkandet skulle bli jämnare.
I morgon måste jag i alla fall åka in till stan och skaffa bl.a. några spetsar till harven. Om inte åskan, som för tillfället bullrar ute på sjön, kommer upp så börjar papsen högst antagligen med att sprida konstgödsel på våra vallar. Vi har ännu också lite oplöjt, så eventuellt fotsätter jag med det då jag kommer hem från stan.
Det här är alltså planen, återstår att se hur det blir! 🙂
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
Måste vara ett av dom första åren som vi i Österbotten ligger för Er.
Det kan nog stämma. Då jag kom körande i går, lade jag märke till att det är ganska få som har varit ute på åkrarna. I Pargas så tycker jag att första sockerbetorna såddes redan för två veckor sedan, så ganska sent är nog vårbruket hitåt. Men nog brukar det vara stora variationer bara inom östra Nyland också. Vi med våra små “skogslappar” till åkrar, brukar nog höra till dom sista som kommer igång.
Med risk för att vara cynisk, måst jag nog tårppa Kalles funderingar om att Ö-botten skulle vara tidigt ut, första betona såddes för två veckor sen och spannmål la dom i jorden redan på många ställen i början av förra veckan
i EGENTLIGA Finland
Och förmodligen satte tidigpotatisodlarna på Nagu första knölarna i backen för flera månader sedan. 🙂 De brukar skotta bort snön med schaktblad och sen kör de ut med sättaren. 😉