Vårkänslor

Just nu är det heta känslor i ladugården. Ynna (Hagrids mamma) är brunstig. Huvuddelen av korna betäcktes i höstas, vilket gör att tjuren Trisse under vintern egentligen mest ätit och sovit eftersom han inte haft några “uppdrag”. Nu börjar de kor som kalvat i vår i tur och ordning bli brunstiga, så han har en liten arbetstopp nu på försommaren.

Som skötare ser jag främst på uppförandet när en ko är brunstig, de är allmänt oroliga och yra, hoppar upp på andra kor o.s.v. Trisse har ytterligare en indikator, nämligen feromonerna. Han känner faktiskt på lukten när en ko är brunstig. Vissa kor blir skenbrunstiga ungefär 6 månader in i dräktigheten (de beter sig precis som vid riktig brunst men har ingen ägglossning). Trisse nonchalerar dem helt i det läget, eftersom han inte känner några feromoner. Falskt alarm, man kan lugnt sova vidare.

När feromonerna infinner sig vaknar han däremot till. Faktum är att man måste vara extra försiktig när man går in till djuren under de här perioderna, åtminstone vill jag inte hamna mellan Trisse och väggen. Från tiden de strövade fritt på slätterna har det programmerats in i tjurarna att alla konkurrerande tjurar skall fördrivas när det är brunst på gång. I vissa tråkiga fall har tjuren uppfattat skötaren som en konkurrent och kunnat skada eller t.o.m. döda honom eller henne. Även den mest fogliga tjur kan bli som förbytt när hormonerna och instinkterna regerar.

Nu på vårkanten är det bara fem stycken som skall skötas om, men i höstas var det över tjugo under högsäsongen. Under den perioden magrade han markant. Inte för att jobbet skulle vara så energikrävande i sej, men därför att han helt enkelt inte riktigt hann med att äta. A man’s gotta do what a man’s gotta do.

Profilbild

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.