Första skörden

Nu har vi inlett bärgandet av den första ensilage skörden. Antte prövade vår frontkross på onsdagen och igår balade han de första balarna.
Idag fortsatte han med att slå i runt, alltså vändtegarna, på några åkrar.

Det svala och rätt så fuktiga vädret har gynnat gräsväxten, så massa finns det nog.Det visade sig dock att gräset är ganska frönt, dvs. för “ungt”. Gräset som är slaget idag måste balas bort i morgon, men efter det blir det ett par dagars uppehåll. Som det nu ser ut, fortsätter Antte med slåttern på måndagen. Senast då ska jag sätta in några bilder på maskinerna.

P.S. Glöm inte tävlingen!

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

9 reaktioner till “Första skörden”

  1. Det är nu dom märkliga gräs- och hömaskinerna börjar komma fram. Jag minns bara lieramen, höräfsan och höstörarna. Och en jäkla massa flugor!

  2. Det kommer nog bilder, jag hann inte riktigt med i går bara 😛 Antte var nämligen och slog när jag var i ladugården.

  3. Ja på min tid var det nog bara att sätta hö på stör. Och oj vad man avskydde det som ung då man måste vara med på åkern. Hett, kliigt och tråkigt. Förstod nog kanske inte att det var ett måste. Skönt att hö bärgningen har blivit lättare att handskas med. Men nu skulle det vara roligt att uppleva på nytt. Men bara en liten stund, orken finns nog inte till mer, tror jag.

  4. Om gräset är ganska frönt, dvs för “ungt”, vad menas med det? Kan inte detta gräs bli fint torrt hö, för kommande vinter……om ni ger torrt hö till djuren?

  5. Om gräset är för ungt innehåller det inte tillräckligt med fibrer, också korna behöv fibrer för sin matsmältning.

    Vi lagar också torrhö men det blir först efter midsommar då allt gräs har gått i ax.

  6. Mari: som Antte skrev lagar vi också torrhö, till största delen skördar vi det i Pernå. Vi matar det i huvudsak åt ungdjuren, alltså kalvarna och kvigorna.

Kommentarer är stängda.