För en veteodlare är dagens priser just nu det allra mest intressanta. Man sitter och kollar Matif (Paris) lika ofta som vädret. Dessutom ändras börsen snabbare än vädret som bara slår nya värmerekord …
Till och med i Finland börjar priserna stiga. Det vete jag sålde för 107 euro/ton ligger ännu kvar i silona men priset har stigit över 120 … Men det priset får jag inte. Det är spännande nu med den ena rapporten om värre torka än den andra. Inte bara Ryssland utan också Argentina har torka. Skall det bli lika vild prisökning som för två år sedan då priset fördubblades på ett par veckor i augusti ?
Matif i Paris har nu gått över 180 euro (inte för att vi får det priset) så vad är nästa “motstånd” ? Men också här i Finland betalades det över 230 euro/ton för två år sedan … Men det är ännu bara hälften av vad vi fick på 80-talet.
Börsen är dock oförutsägbar så vi sitter med fingret på försäljningsknappen …
Författare: Nisse
Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden.
Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.
Visa alla inlägg av Nisse
Men på 70-80-Talet fick ni int någo EU stöd…de får ni nu… +de ni säljer tänk på de.
x har en poäng, det är svårt att jämföra systemen då och nu. Dessutom var en del av priset på vissa produkter på den tiden delvis stöd, vilket gör att jämförelser blir ännu svårare att göra. Fast trots det är det trevligt om vetepriset går upp, andra spannmålsslag och oljeväxter brukar följa efter. 🙂
Prisrallyt nu är en rätt bra illustration av hur internationell livsmedelshandeln blivit. Torka i Ryssland, Argentina eller som för nåt år sedan Australien påverkar vår verksamhet också.
Jovisst går det att odla om priset är 400 euro/ton även utan stöd. Jag nämnde bara om saken för att sätta priset i ett större perspektiv. Man kan också se stödet som ett konsumentstöd – utan det skulle produktpriserna ligga minst dubbelt högre.
Det kan också vara bra att påminnas om att priserna inte alls är så stabila – bara rykten om litet brist kan få upp dem till det dubbla …
Tänk på brännoljepriserna på 60-talet. Då kostade brännoljan ungefär 11 PENNI (2 cent per liter) och man byggde hus med jättefönster och nästan utan isolering. Nu är priserna mer än 30 GÅNGER högre … Vad säjer att matpriserna inte kan gå samma väg om det blir större efterfrågan eller mindre utbud ?
Australien har haft en god skörd men om där också hade varit problem så hade vetepriset troligen gått genom taket just nu.
Man skall aldrig vara så säker på att allting fortsätter som förut.