Fluktuerande framtid

Det kan vara svårt för en icke-bonde att förstå hur intressanta och viktiga vetepriserna är för oss och kanske speciellt för mig eftersom jag odlar vete som enda spannmål. När dessutom vetet ser oförskämt bra ut på åkern just nu är det nästan som att vänta på “den ljusnande framtid är vår”

Låt mig ta ett exempel. Anta att du skall på en arbetsintervju. När lönen kommer på tal så får du höra:

“Vi ersätter ju dina utlägg för arbetskläder och arbetsresor. Utöver detta kommer du att få en lön som varierar mellan 1 och 35 euro i timmen. Ingen kommer att kunna berätta för dig vad du får för lön nästa månad, för det är helt beroende av en obegriplig  kombination av dina beslut och väderleken. Skulle det bli en riktigt torr sommar får du ingen lön alls. Förresten, du behöver ju en bil i jobbet, den skall du förstås köpa själv, du får låna pengarna. Du skall ju amortera den på fem år, oavsett vad du får i lön. Skall vi säga en Volvo? Räntan är också lite oklar förresten. Och appropå det, arbetstiderna är lite beroende av vädret, ibland blir det 7 dagar i veckan, men det kan också bli någon dag ledig. Lediga dagar brukar vi ge när vädret är som sämst, och det berättar vi först samma morgon”,

Handen på hjärtat, skulle du tacka ja till jobbet?

Det som jag beskrev ovan är ändå alla bönders vardag. Då priset på spannmålsprodukter stiger så är det givetvis till gagn för spannmålsproducenterna, men inte nödvändigtvis för djurhushållningen eftersom ju fodret tenderar att bli dyrare då.

Och ändå, trots att vi tackat ja till det vansinniga jobberbjudandet ovan trivs vi ju oftast bra på vårt jobb. När man dessutom kan blicka ut över vete som ser ut som på bilden, då känns det ju extra bra att priset är på väg uppåt.

Det är tyvärr bara alldeles för tidigt att jubla ännu. Låt det bara bli vetets stora fiende nummer ett, en regnig höst, så kraschar alla planer som JAS i Stockholm härom året.

Förresten, i enlighet med mitt motto “Bättre sent som alltid” så skall jag passa på att gratulera vår nya chef, Johannes Nylund välkommen till sitt viktiga jobb. Nylund är ny lantbrukssekreterare i Närpes och den knutpunkt som skall lotsa oss vilsna bönder på paragrafhavet.

Tack också förra postinnehavaren Dan Källberg, tack för all hjälp! Ha det gott bland kumminlådorna!

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

3 reaktioner till “Fluktuerande framtid”

  1. Håller med om att vetepriserna är intressanta. Mycket bra exempel det där med arbetsintervjun 🙂

  2. Också bra exempel med att lönen varierar på basen av faktorer som man inte alltid vet riktigt hur de hänger ihop. 🙂

    Samtidigt måste jag säga att den kedja av oförutsedda händelser som varenda odlingssäsong utgörs av är en delorsak till att det här jobbet är så intressant. Det kan ju bli riktigt bra också…. 🙂

  3. Jo, suck, det KAN bli bra men här tog torkan skörden … Vi har haft ett enda regn på 22 mm under den känsligaste växtperioden så min “lön” börjar luta åt 1 euro per månad.

    Visst har jag vete i lager men skillnaden mellan börspriset i Mellaneuropa och Finland blir snart 100 euro/ton ! Här betalas inte nånting – troligen för att det finns i lager. Då lagren blir tomma så skulle man nog köpa och betala men då är våra lager tomma också.

Kommentarer är stängda.