Farligt foder

I lördags fick vi klart andra ensilageskörden, hipp hurra för det. Jag har fortfarande fjolårsfoder för ett par veckor, men sen är det dags för kossorna att ge sej i kast med årets foder.

Förutom att man förstås vill att fodret skall vara näringsrikt skall det också vara fritt från jord och andra föroreningar. Det absolut sista man vill ha i fodret är metallskrot. Ölburkar och gammal järntråd på åkern är faktiskt livsfarligt för korna. Exempelvis ölburkarna är av så tunn plåt att de inte skadar maskinerna utan bara hackas sönder och därför så småningom hamnar på foderbordet.

Kons matsmältning fungerar så att den bara släpper igenom sånt som kan tuggas till gröt. T.ex. plåtbitar, ståltrådsstumppar och spik går inte ut “den naturliga vägen” utan stannar kvar i våmmen. När de snurrar runt därinne kommer de förr eller senare att börja gnaga sig in i magväggen och förorsakar kon en hel del smärta. I slutändan kan hon t.o.m. dö av det.

Lösningen är att veterinären stoppar ner en magnet i våmmen på kon. Magneten drar till sig metallen och eftersom den är stor och har rundade hörn förorsakar den ingen smärta för djuret. Magneten tas inte upp tillbaks utan kon får ha den i magen resten av livet.

Som kuriosa kan nämnas att man om man är osäker på om t.ex. en ko man köpt in till gården har magnet eller inte går det att kolla det med en vanlig kompass! Magneten är så pass stor att kompassen känner av den även utanför kossan.

Om det fanns ännu starkare magneter kunde man ju faktiskt också använda kompassen för att lokalisera förrymda kor. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

9 reaktioner till “Farligt foder”

  1. Det måste vara besvärligt att orientera nära din kohage då, om kompassnålen dras mot korna… Med dagens stora kobesättningar får vi väl lokala magnetiska poler här och där i landskapet…

    Som Nisse undrar så kan ju inte magneten fungera med rester av ölburkar, eller hur? De är ju som sagt gjorda av aluminium.

  2. Stämmer faktiskt, det där har jag inte tänkt på. Byt ut “ölburkar” mot “plåtburkar”. 🙂

    Beträffande problematiken kring orienterarnas svårigheter i kohagen kan man notera att det tack och lov är en minoritet av korna som har magnet. Men det kunde ju vara ett bra argument för att sälja GPS-mottagare: de påverkas inte av våmmagneter. 😉

  3. Kalles kohämtarmagnet påminner mej om en bonde i grannbyn som hade långtgående planer om att sprida urin med gamla storsäckar och en katapult. Man fyller säckarna med urin och sen skjuter man iväg dem mot utskiftena. Komagneten kunde kanske fästas i samma stativ som urinkatapulten. 🙂

  4. Eller kombinerat. Urin på utvägen och en bortappad ko på returlasset. Detta kommer vi att göra pengar på!

  5. HA,Ha, Ho, ho hOOOoo Hoppas ingen finns i vägen…
    En annan fråga..Vi undrar varför endel av oss laktoskänsliga klarar mjölk utomlands och Ekomjölk men int den vanliga ? Va e det för skillnad på det djuren äter?
    Tack för svar
    H. Carita

  6. Carita: det där har jag faktiskt aldrig fått nåt bra svar på. Vissa säger att det skulle ha med ensilage att göra, men den teorin känns lite osäker eftersom ekokor också äter ensilage.

    En förklaring som jag kan tro på är att det skulle ha med homogeniseringen att göra (ekomjölk homogeniseras inte), men på vilket sätt det skulle påverka laktosen vete fåglarna.

    Vissa läkare menar att laktosdiagnosen ibland används lite lättvindligt, d.v.s. det finns folk som fått höra att de är laktosintoleranta då de egentligen är mjölkallergiker (vilket inte är samma sak). Är man mjölkallergiker är det inte helt långsökt att homogeniseringen skulle kunna påverka hur stark reaktion man får på mjölken.

    Som sagt, nåt heltäckande svar på den där frågan har jag aldrig hört. Men fortsätt för allt i världen att dricka ekomjölk. 😉

Kommentarer är stängda.