Åter till datamaskinerna …

Gårdagen gick till att bråka med datamaskinerna. Sommaren var så bråd att allting bara fick gå om det gick men nu måste jag börja installera program – och ominstallera. Mätsystemet för torkarna bygger på datamaskiner och planering och inköp går via datamaskiner. Nyss laddade jag ned ett demoprogram för CAD (=ritningar på datamaskinen). För det mesta planerar jag allting som jag bygger för maskiner och byggnader på datamaskinen först. Det är snabbare och exaktare än att göra det på papper. Linux har annars allting som behövs men CAD-program har det varit dåligt om. Det jag laddade ned verkar vara helt OK.

Men owfs fick jag inte att fungera. Det är något problem med att länka till libusb som jag inte lyckats hitta. Jag är säker att svaret finns på nätet men det tar tid att hitta det. Om någon undrar vad owfs är så kan jag berätta att det är ett filsystem för 1-trådsmätningar (one-wire file system) och det systemet använder jag för mätningar (och i framtiden för styrning) av torken och pannan och vädret. Ja, alltså, vädret kan jag inte styra …

Det kan vara lämplig avkoppling att pyssla med datamaskiner ibland. Jag började för 40 år sedan med en Data General NOVA maskin som man kunde programmera genom att ställa in strömbrytare och läsa in en pappersremsa med hål. På den gjorde jag mitt diplomarbetet som var ett digitalt filter. Jag hade Yrjö Neuvo som handledare – sedermera utvecklingschef för Nokia Mobile Phones. Pappersremsorna var betydligt trevligare än hålkorten som IBM använde. Om man tappade en låda hålkort så blev det ett elände att sortera in dem i rätt ordning …

Min första egna datamaskin var en CP/M-maskin (Kaypro 10 från 1984) som hade en hårdskiva på hela 10 Mega …. Minnet var på 64 kilo ! På den tiden programmerade man i maskinkod direkt för processorn. Till exempel koden 78 betydde att man flyttade 8 bitar från register A till register B. Då hade man minsann koll på vad maskinen gjorde !

Kaypron var den dyraste maskin jag köpt. Den maskin jag köpte från Vasa i somras har 10 000 gånger större hårdskiva och 125 000 gånger mer minne till ett pris som var under hälften av vad jag betalade för Kaypron – utan att man beaktar inflationen. Men programmen är inte tusen gånger snabbare för på Kaypron var de så enkla att de gick nästan lika snabbt som de nutida programmen. Men det fanns ingen grafik eller fina funktioner. Och inget Internet.

Men litet grafik hade den. Nån hade gjort ett spel som med textsymboler såg ut som en ytterst enkel grafik. Ladder-spelet spelades av barnen (ett o hoppade från nivå till nivå) allt från det de kunde trycka ned en tangent. Och den fungerar ännu.

På 40 år har utvecklingen onekligen gått framåt men visst finns det ännu en hel del problem med datamaskinerna. Om man jämför med bilar och traktorer så är vi ännu på T-fordens respektive pigghjulstraktorns nivå. Min farfar var hästkarl med upp till sju hästar som bäst, min pappa var traktor- och maskinbonde och jag är elektronik- och databonde. Få se vad nästa generation hittar på …

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

6 reaktioner till “Åter till datamaskinerna …”

  1. qCAD, VariCAD och flera andra gratisprogram har jag använt men nu laddade jag ned en demoversion av BricsCAD som inte alls verkar vara så dumt. Om en månad måste jag besluta ifall jag betalar licensen för det. Det kostar litet på 300 euro och det är ju överkomligt ifall det är bra. AutoCAD fungerar tyvärr bara på Windows och kostar dessutom en förmögenhet.

    Linuxprogram hittar man här:

    http://www.tech-edv.co.at/lunix/CADlinks.html

    Men LinuxCAD skall man akta sej för. Jag gjorde misstaget att betala för det och det var bara skräp.

  2. Jag är litet nyfiken på vilka temperaturgivare du använder i ditt one-wire-system.
    När jag själv för några år sedan litet grejade med sådant och använde Dallas-“byggklossar”, så märkte jag, att dom jäklarna är rätt känsliga för fukt.
    Inte genast, och inte så att dom helt slutar fungera, men så att dom så småningom börjar ge felaktiga mätvärden, och sånt är ju litet surt.

  3. Jag använder Dallas MAXIM DS18B20. Tills vidare fungerar de – utom då det blir åska. Efter det senaste åskvädret började fyra givare bli galna och visar allt mellan +20 och +85 grader.

    Men jag skall skaffa överspänningsskydd så kanske det hjälper. Jag räknar med att få byta ut givarna då och då men de är ju inte dyra (50 kr/st. om man köper 10 st.).

    Mera problematiskt är det med kablarna. Jag sitter just nu och planerar kabelnätet. HA7NET nätservern har tre ingångar så jag borde täcka allting med tre kablar på maximalt 300 meter. Det går nog men förgreningar är inte bra om de är längre än nån meter. Jag tänkte använda cat5e-kabel som används för Ethernet och borde klara upp till 1 Gbit/s. Sådan kabel köper jag i 300 meters rullar från Biltema ganska billigt. Telefonkabel kan användas men är av sämre kvalitet.

    Du kan se hur det ser ut på

    http://84.20.155.7/cgi-bin/thermd

    Tre av givarna är som sagt galna: TorkL6, TorkL7 och TorkL8. De andra ger också ibland felaktiga värden men jag har ännu telefonkabel och hoppas att bli av med felen då jag går över till cat5e.

  4. Det var nog precsis samma DS18B20 jag också använde…men kanske dom finns i olika kapslingsutförande?
    Jag använde den troligtvis allra billigaste versionen med simpel gjuten plastkapsel, såg ut precis som vilken standardtransistor som helst. Men just den kapslingen är alltså definitivt inte 100% fuktsäker som sådan…på lång sikt.

  5. Plast fungerar inte mot vatten. Det är bara en tidsfråga när vattnet tränger igenom plasten. Bara metallkapsling (eller liknande) är vattentät i längden. Det finns flera olika inkapslingar men inte metall för DS18B20.

    Man kan också använda de metallkapslade iButton-givarna som har 10 års garanterad livslängd men de är tre gånger dyrare och så är jag fundersam över hållarnas kontakter – de har ingen lödanslutning. I torken och i pannrummet räknar jag med att fuktproblemen är ganska små. men vi får se hur det fungerar i längden.

Kommentarer är stängda.