14 september, 2010 av Sonja

Plättpannan

Mjölken som levereras till mejeriet ska vara av bästa möjliga kvalitet och det är var och en producents skyldighet att sköta det. Den bästa tänkbara mjölken man kan leverera är av E-klass. Detta innebär att mjölkens cellhalt är under 250000 st/ml och bakteriemängden under 50 000 st/ml. Följande kategori är I-klass mjölk (250 000 – 400 000 resp. 50 000 – 100 000) och den lägsta kategorin är II-klass mjölk ( > 400 000 resp. > 100 000). Mejeriet tar två stickprov från tankmjölken per månad. Utgående från dessa prov, räknas det sedan ut ett medeltal för både cellerna och bakterierna varifrån det fastställs till vilken klass mjölken hör. En enkel tumregel för hurudan mjölk man sätter i tanken är den, att dit sätts endast sådan mjölk man själv vill dricka.

Cellhalten i tanken är direkt beroende av kornas juverhälsa eftersom cellhalten ökar då en infektion uppstår. Om infektionen blir till en s.k. akut inflammation är den enkel att märka. Då förändras mjölkens konsistens och sådan mjölk kan man naturligtvis inte sätta i tanken. Akuta inflammationer behandlas med medicin och mjölken mjölkas separat, i vårt fall i ett spann. Man kan också mjölka sklit i en separator. Den används om det är frågan om endast en fjärdedel som är inflammerad. Då kan man mjölka den fjärdedelen skilt och de övriga i tanken om de är friska. Separatorn används naturligtvis inte om man har påbörjat medicinering.

En kronisk inflammation är däremot svårare att hitta. En viss färg förändring kan det ske i mjölken, men några andra synliga tecken behöver inte uppstå. Där kommer plättpannan in och så här ser den ut:

Den är alltså indelad i fyra ringar. I denna version finns det svarta linjer i varje ring. Dessa linjer är till för att man lättare ska kunna dosera mjölken och reagensvätskan. Användningen går till på följande sätt: man drar först några strålar mjölk från spenarna och sedan drar man mjölk till den nedre linjen i ringarna. Därefter tillsätter man en reagensvätska till den övre linjen. Sen börjar man i långsam takt tvinna på plättpannan så att mjölken och vätskan blandas.

Om det finns celler i en fjärdedel, tjocknar vätskan i ringen. Ju tjockare och grannare färgen blir, desto mer celler finns det. Med den vätskan som vi använder har man möjlighet att ganska exakt tyda ut hur mycket celler varje fjärdedel har. Då måste man räkna hur många varv man måste rotera plättpannan för att vätskan ska bli tunn igen. Men för mig räcker det att man ser om vätskan hålls klar, blir lite grumlig eller klimppig. Det här testet man gör med plättpannan heter förövrigt Californian Mastitis Test, eller CMT och har en klassificering från 1(klar vätska, inga celler) till 5 (en grann klimp, mycket celler).

Från bilden ovan är det kanske lite svårt att tyda ut resultatet, men det visade sig att kon i fråga har lite celler i högra bak fjärdedelen. Eftersom där är endast lite celler i den och de andra tre fjärdedelarna är riktigt ”rena”, lade jag mjölken från den fjärdedelen också i tanken. En sådan här liten mängd med celler brukar oftast gå om av sig själv. För att försnabba förbättringen brukar vi smörja liniment på juvret, ibland fungerar det och ibland inte.

Etiketter:

5 svar till “Plättpannan“

  1. Kalle skriver:

    Ett bra exempel på att bönder håller på med saker som inte jag vet ett dyft om!

  2. s skriver:

    Riktigt så enkelt är det väl nog ändå inte att förhöjd cellhalt automatiskt betyder juverinflammation.
    Vad jag minns från den tid vi hade kor var cellhalten dels individuell (som människors blodtryck … ), dels var cellhalten högra några månader efter kalvningen och sedan igen före sinläggningen …
    Så på ”vår tid” borde man ha levererat mjölken från en ko bara under halva året, om cellhalten skulle vara riktigt på topp.

  3. Sonja skriver:

    Självklart är det skillnad mellan individerna. Det jag menade var att om cellhalten plötsligt stiger eller är långvarigt högt är det frågan om en inflammation. Akut eller kronisk. De celler vi mäter och som syns i plättpannan är frågan om vita ( i vissa fall också röda) blodkroppar. Om de vita blodkropparnas antal i juvret stiger, tyder det på att de försöker försvara juvret mot en infektion, vilket betyder att där finns något som rubbar den vanliga balansen. Även stress kan i vissa fall förorsaka förhöjd cellhalt.

    Det stämmer att en nykalvad ko har ibland förhöjt celltal några dagar efter kalvningen, men om det håller i sig ett par månader är det nog något som är fel.
    Gamla kor och kor som mjölkat länge och har mindre mjölkmängd kan ha hög cellmängd. Det att gamla kor ofta har högre celltal, beror dels på dold inflammation och dels på det att tidigare inflammationer har skadat vävnaden. Lågt producerande, alltså i det här fallet sådana som har mjölkat länge, har höjt celltal t.ex. för att mjölkflödet minskar, vilket kan leda till tommjölkning vilket skadar spenen och höjer cellhalten.

    Som tur har aveln gått fram även då det kommer till juverhälsan. Den tas i beaktande som en skild faktor, så det är lätt att se vilka tjurar som nedärver en god juverhälsa.

  4. s skriver:

    Det jag menade var att om cellhalten plötsligt stiger eller är långvarigt högt är det frågan om en inflammation

    Jo – så är det, i alla fall tycker jag att man låter celltalet påverka prissättningen litet väl ensidigt, men det är ju svårt att kolla vad som är vad förstås.

    Det var litet samma drastiska tag när man i tiderna började låta proteinhalten påverka prissättningen på mjölken istället för fetthalten.
    Över en natt trodde man att man därmed skulle kunna sänka fetthalten på mjölk och höja proteinet, alltså radera 40-50 år av avel för mjölk med hög fetthalt. Jag minns att jag då ”kollade upp” drygt 100 kor. För alla utom EN var det så att proteinhalten följde med fetthalten, en enda ko hade hög proteinhalt trots att fetthalten var låg – och den hade vi då hunnit slakta för att den ansågs för dålig …

  5. Sonja skriver:

    Aldrig vinner någon på det om man drar saker och ting till sin spets. Tur har man nu kommit bort från den där totala ”antingen eller” attityden. Vad som kommer till cellerna ännu, så nog är jag av den åsikten att så länge mjölken är inom E-klass gränsen, är den prima. Det har ju ingen praktisk betydelse för prissättningen om man har 60 000 eller 160 000 celler. Så mycket litar jag nog på dem som har satt ut dessa gränsvärden, att mjölkens kvalitet inte heller påverkas av en sådan variation.