Landsbygdens Folk

Precis som alla andra yrkeskårer har också jordbrukare en del facktidskrifter som dimper ner i postlådan med jämna mellanrum. Vissa har satsat på bredd, vissa är specialtidningar som riktar sig till en viss produktionsinriktning. Jag tänkte presentera några av dem jag läser.

Den mest spridda bondeblaskan på finlandssvenskt håll är utan tvivel Landsbygdens Folk, av elaka tungor även kallad “Obygdens Folk”, som utkommer varje fredag. Den ges ut av Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund, d.v.s. jordbrukarnas fackförening. Följaktligen ligger tonvikten starkt på den politiska sidan av lantbruket, man har rätt bra bevakning av stöd, administration, sociala frågor och liknande. Förstås finns även artiklar av mer praktisk karaktär, men andelen inlägg som tar upp politiska frågor är klart fler än i andra tidningar.

Därmed inte sagt att det skulle vara nån tråkig avis. I senaste nummer kunde man bl.a. läsa att EU vill förbjuda klonade djur i fem år framåt, att åländska mjölkproducenter är optimistiska, vem som vann skogsfärdighetstävlingen i Liljendal och att Pedersöre, Jakobstads och Larsmo jordbrukarkvinnor ordnar köttkurs på Snellmans slakteri. Varierande innehåll, eller hur? 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

9 reaktioner till “Landsbygdens Folk”

  1. Tja, tidningen är ju på det sättet bra att det är en komprimerad form av den finska storebrodern Maaseudun Tulevaisuus.
    Men bilderna, dom bilderna! LF borde verkligen konsultera ett proffs i bildbranschen så man skulle få en lite flashigare approach. Nu är den så omåttligt booring ur visuell synpunkt att man blir helt matt.

  2. Storebror är onekligen bredare (mer om denne i ett senare inlägg). Sen måste jag väl medge att just begrepp som “flashig approach” inte direkt är det första som ploppar upp i huvudet när man tänker LF… Den är lite så där avmätt finlandssvensk. 🙂

  3. LF är en medlemstidning för SLC…. inte nån obunden el. “fackföreningstidning” !
    Maaseudun Tulevaisuus e en obunden tidning som är på toppklass i världen…
    Borde läggas ut info nååt ställ för de som inte är SLC medlemmar ?

  4. Till “ej medlem”: tror att jag förstår vad du menar (ordet fackförening har ju onekligen en viss färgning), men det är nog lite att ta i att helt förneka saken. Nedan ett direkt klipp från SLC:s hemsida:

    “…SLC är en partipolitiskt obunden, utan statsstöd fungerande facklig organisation. SLC har lagstadgad förhandlingsrätt med staten.

    Vårt arbete är inriktat på att bevaka och tillvarata medlemmarnas samt den svenska landsbygdens gemensamma ekonomiska, sociala och kulturella intressen.

    SLC är medlem i Nordens Bondeorganisationers Centralråd – NBC och i COPA , producentorganisationen inom EU.
    SLC ger ut tidningen Landsbygdens Folk, i vilken Lantmän och Andelsfolk LoA ingår som månadsbilaga…”

    MTK och MT är ju sedan sama suomeksi…

  5. Instämmer med RÅJ, fackförening är kanske att ta till ett i sammanhanget konstigt begrepp. Jag valde det eftersom jag tror de flesta då förstår ungefär vilken sorts organisation vi talar om.

  6. Stopp ett slag! Maaseudun Tulevaisuus är INTE MTK:s tidning, utan en tidning som alla andra. Visst, ingen förnekar väl att tidningen ligger MTK och Centern nära, men någon medlemstidning är den inte. En av landets största tidningar, mycket beroende på sitt lite annorlunda grepp och i viss mån annorlunda syn på samhället.

  7. MT står nog MTK nära men du har helt rätt i att det inte är nån regelrätt medlemstidning. Har för mej att MTK har ett annat organ som fungerar som medlemstidning, men jag kommer inte på rak arm på namnet.

  8. Fredagen är “Landsbygdens Folk”-dag hos oss. Då sitter vi bägge med varsitt exemplar och lusläser det och kommenterar allting (vi får två eftersom gården officiellt har två delar).

    Fy katten för “flashig” tidning. Om den börjar likna eftermiddagstidningarna så är det slutläst för min del och jag tar inte i den med tång ens efter det. Jag är så fullständigt urtrött på alla tidningar som bara har bilder och inget innehåll alls. Ungefär som bilderböcker för småbarnen. Om man nån gång ser en intressant löpsedel och köper tidningen så märker man att det inte fanns mera innehåll i tidningen än på löpsedeln !

    Nåja, jag är ju storläsare och brukar läsa igenom en 500 sidors bok på en kväll (natt) så kortare artiklar än 10 sidor i en tidskrift anser jag vara notiser :-).

  9. Visst, MT är inte en medlemstidning, MTK:s medlemsblad heter MTK viesti (tidigare Maataloustuottaja).

    MT lär faktiskt ha getts ut första gången ut ett år tidigare än MTK grundades. Idag ges den ut av Viestilehdet OY som i MTK:s årsberättelse förekommer under rubriken “MTK:n omistamat yritykset ja yhteisöt”. Tidningen beskrivs ofta som “MTK:n pää-äänenkannattaja”.

    Hur mycket sen det ovan nämnda påverkar tidningens innehåll och objektiva rapportering får de mediakunniga tvista om… 😉

Kommentarer är stängda.