Då var det definitivt

Hannibal har den senaste veckan gått på mjölkfri fasta p.g.a.att han hade diarré förra veckan. Han har repat sig bra och när han föreföll att ha blivit ordentligt återställd är det  dags att låta honom flytta ihop med sin mamma igen. Att han fick dålig mage av hennes mjölk kan endera bero på en tillfällig obalans i magen som gått över tack vare fastan eller så är det ett kroniskt tillstånd som inte kommer att bli bättre oavsett vad vi gör. Enda sättet att ta reda på vilkendera varianterna vi har att göra med är att testa.

Jag öppnade grinden och släppte in honom med de andra på fredag förmiddag. Tolv timmar senare var diarrén tillbaka. Det innebär att saken är klar, han tål inte mjölken. Vad som är den egentliga orsaken kan jag endast spekulera i, men att han inte tål mjölk är helt tydligt och därför skall han avvänjas från den med det samma.

Han är knappa tre månader gammal så rent biologiskt är det inga problem med att avvänja honom från mamman, hans matsmältning är fullt utvecklad och han klarar sig på ensilage, spannmål och vatten. Däremot passar han inte så värst bra in i mitt uppfödningssystem. Min ladugård fungerar när korna tar hand om sin kalv själva men skall jag föda upp den utan att den får ha nån som helst kontakt med mamman blir det knepigare. Jag har helt enkelt inga lämpliga utrymmen för att isolera en kalv helt i flera månder. Lösningen är att sälja Hannibal till förmedling redan nu vid tre månaders ålder istället för vid sex månader vilket skulle vara det normala. Innan han säljs behöver jag dock vara absolut säker på att han är helt återställd. Man varken bör eller får sälja en kalv som är sjuk. Flytten till en annan gård är en påfrestning i sig både mentalt, socialt och biologiskt (olika gårdar har olika i bakterieflora) och kalven behöver absolut vara i skick när den åker iväg.

Hannibal har krävt en hel del tid och arbete de senaste veckorna och tyvärr blir nu inte slutresultatet så värst bra trots insatsen. Men också sånt här hör till spelets regler, det är sånt man får räkna med att inträffar ibland. Och det är ju definitivt inte Hannibals fel, han gör så gott han kan.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.