24 november, 2010 av Mats

Avslutat kapitel

Hannibal har varit en långkörare på Bondbloggen de senaste veckorna, men idag tog det avsnittet definitivt slut.

Han hade repat sig från diarren, börjat idissla på nytt och föreföll att ha kommit på spåret igen. Igår blev han dock plötsligt sämre, började kura ihop sig och verkade ha buksmärtor. Idag diskuterade jag med veterinären som konstaterade att det finns en del följdsjukdomar som kan komma efter en svår diarre, t.ex. löpmagsförskjutning eller tarmvred. Exakt vad det nu är fråga om spelar inte så värst stor roll, hans allmäntillstånd är ändå så pass dåligt och han är så försvagad av de tidigare åkommorna att han förmodligen inte klarar en pärs till. Dessutom har han en del konstiga biljud i andningen, han liksom snarkar, så tydligen är inte lungorna helt ok heller. Hans mått börjar vara rågat och att påbörja nån ytterligare behandling är sannolikt bara att förlänga lidandet. I djurhållningen ingår att man ibland måste dra ett streck för när livsuppehållande blir mer plågsamt än skonsamt och för Hannibals del gick strecket här.

Klövverkaren Bernhard hjälper också till med att avliva sjuka djur så jag ringde honom och fick saken åtgärdat nästan omgående. Nu återstår bara att anmäla Hannibal till kadavertransporten. Man får nämligen inte gräva ner döda nötkreatur på gården utan de skall gå till en landsomfattande destruktionsanläggning i Honkajoki.

Trots att jag är säker på att beslutet är det rätta känns det definitivt inte alls bra att bli tvungen att ta det. Visst finns det förklarande omständigheter, antagligen hade han på något sätt nedsatt immunförsvar eller liknande eftersom han samlat på sig alla tänkbara sjukdomar som nån värre svamp, men det är ändå mitt jobb att ta hand om djuren och den här gången kom jag till korta. Hursomhaver, nu är den här pärsen över för Hannibals del och jag slipper fundera på hur han mår och om han har ont.

Positivt är att alla andra kalvar mår som små prinsar och prinsessor, samt att Trisse jobbar på nästa generation så svetten lackar. Livet går vidare.

5 svar till “Avslutat kapitel“

  1. Kjell skriver:

    det är nog absolut den värsta delen av jobbet när man måste göra så, men man måste ju för allas bästa.

  2. Mats skriver:

    Instämmer. Fast på sätt och vis tycker jag den värsta delen är innan, när man brottas med om det är dags att avsluta eller om man ännu borde försöka lite till. När avlivningen är genomförd är ju beslutet taget och oåterkalleligt, så då slipper man i alla fall grubbla.

  3. Mia W skriver:

    Hela veckan har jag oroat mig för en ko som har kalvförlamning. Veterinär på besök flera gånger och nu i idag verkar hon pigg och äter med god aptit.

  4. Kjell skriver:

    Men du är iallafall så förståndig så du överlåter det ”värsta” åt andra, för det är jobbigt om något.

  5. Mats skriver:

    Mia W: det är nåt alldeles extra skönt när man ser att de repar sig och de gör de ju vanligen! Tack för påminnelsen. 🙂

    Kjell: dels har jag ingen utrustning eftersom det sist och slutligen inträffar så sällan, dels tror jag att jag är lite för blödig…