Traditionen fortsätter

Unda såg till att traditionen med nyårskalvar fortsätter. Det var nu för tredje nyårsaftonen i rad som vi fick en kalv. Hon hade faktiskt beräknad tid först i slutet av januari, men tydligen hade hon blivit dräktig med en tidigare seminering. Vi är nog egentligen helt säkra på den saken, för hon blev till sist seminerad med en frisisk tjur, kalven hon fick idag är helt brun. Då kalvningsdatumet dessutom stämmer precis med den föregående semineringen så är det nog definitivt.

Vad blev det för “sort”? Jo, en TJUR. Den trettonde på raken..! Men å andra sidan, så ökade sannolikheten lite för att Vilma ska få en kokalv. Hon blev dräktig med ett embryo, så vi får hoppas att det nu äntligen skulle komma en ko.

Allt är med andra ord dom det ska, då återstår bara att önska Er alla läsare ett gott nytt år 2011! 🙂

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

En kommentar till “Traditionen fortsätter”

Kommentarer är stängda.