Trots att livet hittills varit snällt mot mig och jag har fått realisera de flesta av mina drömmar så står en ännu orörd. Jag vill ha alpackor. Allt började med en artikel i en reklamtidning för NewHolland-maskiner där man presenterade en alpackafarm, odlare, uppfödare, innehavare vad det nu heter i närheten av Tavastehus. Ett kort tag senare var vi hela familjen och tittade på djuren i verkligheten på sagda farm och blev väldigt väl mottagna där. Vi fick stifta bekantskap både med djuren, stallet, fodret samt en och annan New Holland. Det gav definitivt mersmak (utom då för NewHolland) och drömmen hade startat. På den tiden var jag ännu ganska kringflygande så det var inte aktuellt då, och är det kanske inte nu heller men jag skulle vilja….
Det som talar för är att jag har utrymmena sgs klara och tid att sköta dom skulle också finnas nu, men tidigare nämnda brandrisk i uthuset är ett störande moment. Dessutom är ju min erfarenhet av djurhållning ungefär lika med min erfarenhet av backhoppning så bara det skrämmer ju lite.
Alpackor är dessutom ganska dyra djur, dessutom får man inte köpa bara en utan alltid minst två. Priset låg då på ca 4000 euro styck, men enligt Tavstehusaren tjänade dom in sig själva bara man skaffade herr och fru. Detta skulle då förstås göras genom att sälja ungar, valpar, kalvar, knytt eller vad det då heter.
Flera år har nu gått sedan detta besök och än har inga alpackor flyttat in på tomten och inte känns det heller riktigt högaktuellt just nu. Dock lever drömmen vidare och i väntan på dom egna krabaterna får man väl nöja sig med att titta på andras, som nedan på bilder från lantbruksutställningen i Seinäjoki 2006.
4000 euro / st? Borde ju vara en ganska lönsam sidobusiness att börja sälja alpack-kor?
Skulle du ha mottagning för skolklasser eller vore det mera en inriktgning på försäljning av vantar i alpackaull? Om det senare, så står jag redan i kö!
Jag har också en dröm om alpackor, men man borde ju få arbeta me dem en tid innan man skulle införskaffa dem, me tanke på priset så skulle man ju inte vilja misslyckas.
Skulle ju gå att kombinera uppfödningen och skolklassbesöken med en liten gårdsbutik där man säljer andra hantverksprodukter + kanske lite honungsburkar som man producerar på sommaren? 🙂
och så skulle man ju förstås kunna ha några får, getter och nån gris också för att öka utbudet åt skolklasserna?
Dylika tankar har funnits i mitt huvud länge redan, men bara som tankar. Några åsnor vore också kul.
Alpackan (Lama guanicoe paca eller Vicugna pacos) är ett kameldjur från Anderna som är besläktat med lama. De avlas för dess mycket fina hår som ofta kallas alpackaull. Alpackans närmaste släkting är den utrotningshotade vikunjan. Tidigare vetenskapligt namn var Lama pacos men med DNA-teknik har släktskapet kunnat fastställas med säkerhet och det vetenskapliga namnet ändrats.För att Alpackan ska kunna producera högklassigt ull, är vitamin profilen viktig. Speciellt B-gruppens vitaminer som sällan tillsätts i nötfoder är av avgörade betydelse. För övrigt är utfodringen rätt nära fårutfodring.
Vidare kan nämnas att det tillverkas ett allfoder speciellt för Alpackor med Peruansk recept.
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
,
Hejsan
Lyssnade just på intervjuen din, tack för det. Det finns redan ganska många alpackafarmare och -ägare i Finland och så småningom börjar det hela också bli mer o. mer vettigt omsättningsvis. Du är välkommen på besök till oss i Högfors eller kanske du hittar någon uppfödare närmare till dig från föreningens hemsida (följ länken).