Det ena eller det andra

“Är det inte restskatt så är det förstoppning” var ett uttryck jag fick lära mej idag och det verkar onekligen ligga något i det. Skattedeklarationen avklarades i början av veckan och resulterade i att jag fick en liten återbäring, så följaktligen slog förstoppningen till istället. Som tur är drabbade den inte mej utan lillkalven Chill.

Chill hade en lätt släng av diarre för ungefär en halv vecka sedan. Egentligen är det inte alldeles ovanligt att sånt händer, låt vara att det konstigt nog inte verkade ha drabbat nån annan i gruppen. Den gick över med lite medicinering och allt verkade hel ok. Hon fick dock inte tillbaka aptiten, åt lite hö men vägrade konsekvent dia sin mamma. Hon är ungefär två månader gammal vilket innebär att idisslingen börjar komma igång, men hon behöver ändå mjölken som stöd för att få näring i sig.  Eftersom hon inte äter blir hon rätt frusen så jag tog in henne i gamla mjölkkammaren där jag ordnat en sjukstuga med kätte, halm och en varmluftsfläkt. Speciellt fläkten verkar hon gilla. Efter några veckor i kölden riktigt ser man hur hon myser när varmluften strömmar emot henne.

Chill mår bra och är i god allmänkondition, felet är bara att hon inte äter och följaktligen verkar magen inte fungera. Jag kollade med veterinären som upplyste mej om att diarre faktiskt direkt kan gå över i förstoppning, hur konstigt det än låter. Förstoppning skulle onekligen förklara det mesta i det här fallet. Veterinären rekommenderade lite paraffinolja för att “öppna upp kanalerna”, så nu hinkar hon i sej den mellan varven. Hjälper inte det har jag ännu lavemang med ljummet vatten att dra ur rockärmen, men den behandlingen är ingen större njutning för vare sig kalv eller skötare så jag väntar och hoppas på paraffinoljan.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats