Nu när återuppbyggnaden nått så pass långt att sista sektionen borde få tak över sig till påsk börjar också hoppet och tron om en normaliserad verksamhet återvända. Ända sen branden på sensommaren har vi fått ty oss till temporära arrangemang och det känns som om allting har tagit 3 gånger mer tid än vanligt. Till idag hade jag planerat att få mycket mera gjort än vad som till sist blev fallet. Visst var väl planeringen kanske något optimistiskt upplagd och vi kom väl lite senare igång i morse än planerat men att ha verksamheten utspridd runt nästan halva svenskösterbotten medför onekligen en massa extra bekymmer.
Lagersäsongen för fjolårets grönsaker börjar närma sig slutet och när jag idag satt i bilen för att hämta morötter från tvätteriet i Tjöck efter att ha hämtat lite kålrot från “svinhuset” i Malax tänkte jag hur mycket lättare det skulle ha varit om det varit som vanligt. Tillika slog mig också tanken att vi nog inte alls skulle ha klarat av att hålla igång verksamheten utan den hjälp som vi fått av vänner och bekanta. “Svinhuset” har fungerat bättre än förväntat som grönsakslager tack vare stabilt vinterväder men utan påpasslig ventilationsreglering av ägaren skulle det nog inte blivit till något. Likadant är det med tvätteriet i Tjöck som trots fullt upp med den egna verksamheten också ställt upp med tvättningen av våra produkter. Att vi i vinter har fått hålla till i jaktföreningens slakthus har också besparat oss åtskilligt med tid då det ligger relativt nära till. Dessa och många andra samt för visad förståelse för att allting inte riktigt fungerat som vanligt av våra kunder och samarbetspartners riktar vi vår tacksamhet till. Tack!
Noterade nu när jag gjorde dagens sista kontrollrunda till växthuset att det blåste ganska friskt. Få se om morgondagens planer att byta plast på växthuset går att genomföra?
