Temporära arrangemang.

Nu när återuppbyggnaden nått så pass långt att sista sektionen borde få tak över sig till påsk börjar också hoppet och tron om en normaliserad verksamhet återvända. Ända sen branden på sensommaren har vi fått ty oss till temporära arrangemang och det känns som om allting har tagit 3 gånger mer tid än vanligt. Till idag hade jag planerat att få mycket mera gjort än vad som till sist blev fallet. Visst var väl planeringen kanske något optimistiskt upplagd och vi kom väl lite senare igång i morse än planerat men att ha verksamheten utspridd runt nästan halva svenskösterbotten medför onekligen en massa extra bekymmer.
Lagersäsongen för fjolårets grönsaker börjar närma sig slutet och när jag idag satt i bilen för att hämta morötter från tvätteriet i Tjöck efter att ha hämtat lite kålrot från “svinhuset” i Malax tänkte jag hur mycket lättare det skulle ha varit om det varit som vanligt. Tillika slog mig också tanken att vi nog inte alls skulle ha klarat av att hålla igång verksamheten utan den hjälp som vi fått av vänner och bekanta. “Svinhuset” har fungerat bättre än förväntat som grönsakslager tack vare stabilt vinterväder men utan påpasslig ventilationsreglering av ägaren skulle det nog inte blivit till något. Likadant är det med tvätteriet i Tjöck som trots fullt upp med den egna verksamheten också ställt upp med tvättningen av våra produkter. Att vi i vinter har fått hålla till i jaktföreningens slakthus har också besparat oss åtskilligt med tid då det ligger relativt nära till. Dessa och många andra samt för visad förståelse för att allting inte riktigt fungerat som vanligt av våra kunder och samarbetspartners riktar vi vår tacksamhet till. Tack!
Noterade nu när jag gjorde dagens sista kontrollrunda till växthuset att det blåste ganska friskt. Få se om morgondagens planer att byta plast på växthuset går att genomföra?

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.