Månad: april 2011

Hur ska man göra då?

Den här påsken tillbringar jag på Dånö. Tillsammans med Mats, Mathias, Mats mormor Göta som bor hemma på gården och med Mats mamma, Marina som bor på gården när det behövs för Mathias skull, men som annars bor i en egen lägenhet i Geta byn.

Vårbruket står och knackar på dörren och här har det redan kört igång, det vårplöjs, tallriksharvas och sladdas. När jag kom hit kunde jag konstatera att våren är ungefär 1-2 veckor längre hunnen här än hemma. Så här börjar bönderna bli stressade, allt skall ner i jorden så fort som möjligt, tiden är dyrbar. Det rings, konsulteras, lånas maskiner, skruvas ihop nya maskiner, flere lökodlare har inte fått hem sin sättlök och trampar och väntar otåligt, för stor utsädespotatis skall klyvas och så vidare… Somliga ringer och somliga kör bil, alla medel är tillåtna för att hålla nerverna i schack och koll på läget i byarna. Med andra ord, “vårbruksfeelingen” har infunnit sej.

Men så är det ju påsk. Inte direkt en högtid ämnad för arbete, så hur skall man göra? Skall man sitta i kyrkan och tänka på traktorn, eller skall man sitta i traktorn och tänka på gud?

En märkesdag

På skärtorsdagen dök två inspektörer från ELY-centralen upp för att kontrollera öronmärkena på mina djur. Märkningen kollas dels därför att vissa stöd utbetalas per djur och då måste man ju vara säker på att det djurantal jag uppger stämmer, dels för att vi är ålagda att hålla reda på djuren för att snabbt kunna mota svåra djursjukdomar i grind.

Kontrollen gick snabbt som bara den. En av granskarna gick längs foderbordet och rabblade öronmärkesnummer i den takt korna kom emot, den andra prickade av på en lista. Några kor med speciellt håriga öron krävde lite mer insats, men hela manövern var klar på kanske tio-femton minuter.

Efter kollen i ladugården vidtog pappersexcersisen. Jag brukar anse att jag inte skall klaga över byråkratin eftersom jag blev jordbrukare långt efter att Finland gick med i EU och följaktligen visste vad jag gav mej in på, men ibland kan jag inte undgå att fundera om det måste vara så komplicerat.  Jag hade 48 djur som skulle kollas, om man printar ut dem på en lista ryms de på en A4-sida. Granskningsprotokollet gick på 30 sidor… Eller snarare protokollen, eftersom det skrevs två olika; ett protokoll över att jag hade 48 djur som var korrekt öronmärkta för att kunna erhålla lantbruksstöd och ett protokoll över att jag har 48 djur som är korrekt öronmärkta för att kunna anses uppfylla de sk. tvärvillkoren. Att det rör sig om samma djur och samma märkning betyder ju inte att man kan klarar sig med färre protokoll. Jag avundas inte inspektörerna. Fast jag skall inte klaga, jag kan vara glad över att killarna skötte det så snabbt och smidigt som möjligt och att allt var ok.

Samtidigt passar jag på att tillönska Bondbloggens läsare Glad Påsk. Om jag minns rätt finns det vetenskaplig forskning som visar att man inte blir fet av påskgodis. Och om jag minns fel känner jag ingen orsak att rätta till missuppfattningen. 🙂

Traktorköp

Det var ganska livlig diskussion om traktorköp tidigare i år. I går gjorde jag slag i saken och körde upp till Lieksa och köpte en stor Zetor 14245 från 1998. Den stora Rapid såmaskinen gjorde förstås sitt till att det blev köp men också den kalla och snörika vintern hjälpte till (där jag satt i en 51 år gammal MF-65 utan väggar på hytten med en gammal James frontlastare).

Den stora frontlastaren gjorde att jag köpte just den här traktorn. Det är en Quicke 695 med en lyfthöjd på 4 meter och en lyftkraft på 2550 kg i markplanet. En liten och svag frontlastare har jag redan och jag behövde inte en till. Gamla 65:an och James är mest en motoriserad skottkärra.

Det blev Zetor eftersom jag har har en mindre modell (Crystal 8011) sedan 1975 och är ganska förtjust i den. Men den gamla har bara bakhjulsdrift och fungerar som bastu i vårbruket (14245:an  har luftkonditionering). Det är en enkel och beprövad konstruktion och den hemska styrservon på 50 kg (nästan) i 8011 har bytts ut mot en modernare.  Med sex cylindrar och turbo ger 14245:an omkring 140 hästar så den skall väl orka dra Rapiden.

Någon liten traktor är det inte så jag måste höja taket i tröskhuset – men det måste jag göra annars också så att sädbilarna kommer under det.

Det är i allmänhet inte värt att sätta pengar på maskiner som rostar sönder men en traktor klarar sej ledigt i 50 år om man bara får reservdelar. Och jag kollade noga med Bengt-Erik i Närpes att Zetor verkar vara någorlunda stabilt. Man måste nästan köpa traktor enligt reservdelstillgången.

Först efter påsk får jag hem traktorn så nu blir det spännande att se om den hinner till vårbruket i år. Det torkar fort nu – men kommer litet regn på nätterna så man vet aldrig.

Ett speciellt tack till Mats som aktivt hjälpt mej att söka traktor under våren. Vi har gått igenom en väldig massa begagnade traktorer som är till salu. Ingen liten sak – den här skall arbeta i 40 år ännu …

Fira påsk i pannrummet.

Igår (läs onsdag ty jag vill inte hinna få inläggen klara innan midnatt) körde jag igång flisvärmecentralen igen efter återuppbyggnaden. Satt halva natten och förmiddagen i pannrummet och justerade luft- och inmatningsmängderna, däremellan försökte jag få igång telefonmodemet för sändning av alarm. Hade ingen telefonrobot på den förra stokern men för att höja säkerheten har jag nu kompletterat anläggingen med ett dylikt. Nu är finska maskintillverkare inte direkt kända för att göra utförliga installations- och bruksanvisningar och i detta fall fanns inte ett ord nämnt om ibruktagandet av modemet.
Jag är väl inte direkt nåt tekniskt geni men brukar med lite envishet få igång det mesta men nu gick jag bet på uppgiften. Blev tvungen att via e-post och slutligen ett samtal rådfråga stokerföretagets elektronikexpert. Inte heller han förstod problemet, hur vi än försökte kunde vi inte få in sista siffran i de telefonnumror som modemet skulle ringa upp vid alarmtillbud. Min knaggliga finska fick honom att fråga mig om jag eventuellt hade svensk text i displayen. Och det hade jag för det hade jag också beställt. Detta förklarade också problemet till varför jag inte fick den trettonde siffran inmatad. Sverige har ju bara två siffror i landsprefixet mot tre för Finland så därför var modemet programmerat för tolv siffror. Programeraren hade tydligen utgått ifrån att en svensk version levereras till Sverige. Då jag utryckte min oro för att låta fliseldningen arbeta utan fungerande alarm och sade “att det blir väl till att sova i pannrummet över helgen” svarade han att de tydligen blir till att “fira påsk i pannrummet” 🙂
Så Glad Påsk önskar jag Er från pannrummet 😀

Slut på skiten!

Nej så farligt är det inte som rubriken lyder 🙂 Det var så att på måndagen hade vi hyrt in en slambil för att definitvt låta suga ut all svingödsel innifrån svinhuset. Kanalerna var gödselskaraporna går i, leder ut till en uppsamlingskanal där gödseln har förvarats tills vi pumpat ut den.

Med att tvätta samtidigt med högtryckstvätten som sugbilen sög så fick vi ett gott resultat. Problemet var bara allt material som fanns med i uppsamlingsbassägen. Metallbitar som lossnat från inredningen fanns det ca 1 ämbar och det medförde att slangen stockade. Samma metallbitar har det också varit problem med tidigare då det gått så lyckligt att någon bit nappat fast i pumpen 🙁 Någongång hände det att halm eller band mm tog fast i pumpen och det var ett mindre trevligt arbete att få bort. Pumpen skulle lyftas och bottnet skruvas bort för att lösgöra det som orsakat stockningen.

Ett annat mindre trevligt arbete har varit då repet som drar gödeslkälkorna i gödselrännan brustit. De brast ju aldrig på rätt ställe utan just på en sådan plats som var det jobbigaste att byta på. Att byta rep under spaltten då det finns djur inne vill jag nog påstå att är en specialtalang. Först och främst skall man inte ha obehag av skit, för det kan man ha enda upp till axeln då man ligger på golvet och försöker “lirka” fram repet som skall föras under spalten i värsta fall 30m. Som följande skall man ha mycket goda nerver, för man är ju inte ensam i boxen då man ligger på golvet med sina verktyg utspridda, nej du kan ha 10 st grishjälpredor runt omkring som minsann är måna om att komma med och hjälpa för att bita i stövlarna, dra i halaren eller föra bort skruvmejseln.

Men av med gödseln kommer jag inte så lätt. Bakom huset finns ännu bassängen som rymmer totalt ca 1300m3 och den är fylld till 1/3, så ännu kommer vi att korssa våra vägar då den skall under sensommaren köras ut på åkrarna 😉 

Lugnt.

I går (tisdag) hade vi vårens finaste dag så här långt, åtminstone vädermässigt. En perfekt dag för det sista stora lyftet. Vi lyfte nämligen taket till den sista sektionen av hallen på plats. Allt passade bra trots att byggjobbarna inte kontrollerat måtten med de resta väggarna utan byggt taket vinkelrätt på marken, men tydligen var grunden jag gjorde 1991 också vinkelrätt byggd 🙂 Förra gången byggde jag taket på plats men denna gång valde vi att bygga taket i tre sektioner på marken och lyfta det på plats med mobilkran. På så vis behöver inte byggjobbarna jobba så mycket på upp till 9 meters höjd och undviker på så sätt de risker som det innebär. Nåjaa, en hel del klättrande blir det i alla fall innan girarna som byggs på plats och plåttaket är lagt. Känns hur som helst bra att så småningom återfå de byggnadskonturer som vi hade tidigare.