Morotssådd.

Hade planerat att få morötterna sådda under helgen och mycket annat för den delen. Men nu ville det sig inte bättre än att jag inte hann mobilisera tillräckligt med antikroppar för att avvärja nästa attack från spysjukan. Låg därmed mer eller mindre däckad både lördag och söndag. Var inte i skick för vare sig morotssådd, morsdagsfirande och ej heller för rättande av skatteförslaget.
På tal om skatteförslaget hur i all friden skall nu detta behöva göras just när vårbruket är som intensivast, och i slutet av april är det ju fullt upp med stödblanketterna? 🙁
Prioriterade morotssådden idag för att få den gjord innan åkern jag plöjde på lördagsförmiddagen torkat för mycket, skatterättelsen får nog anstå någon dag till. Utan vårbruk finns det nog inget att beskatta nästa år och det tror jag nog att “byråkraterna” på byrån också inser.

Fräste bäddarna färdigt på morgonen men hade fullt upp att passa byggare och rörmokare under dagen. Väntade också ett besök av byggnadsinspektören som meddelat att han kommer idag, men han dök inte upp. Kanske har han också drabbats av spysjukan? Hade i alla fall uppskattat om han anmält förhinder.
Ikväll sådde jag lite över halva arealen morötter, resten sår jag på ett annan åker för att sprida på riskerna. Morötterna sår jag med en 3 radig traktordriven pneumatisk precisionssåmaskin. Maskinen är väl ett typiskt exempel på “övermekaniserat” finländskt jordbruk. Den kostar som en bättre begagnad bil och används några timmar i året. I och för sig skulle jag med mina små arealer i princip klara mig med en handdriven såmaskin, sådden skulle väl då ta motsvarande antal dagar som det nu tar timmar att så. Jag sådde tidigare med en sådan och att skuffa såmaskin motsvarar ungefär ansträngningen av att skuffa en skottkärra i lös sand. Inte helt oöverkomligt för en motionsskidåkare, jag brukade ladda walkman radiobandspelaren med en c-kassett taktfast rockmusik (tror Whitesnake låg bra till vid senaste tillfälle), och brukar inte sky kroppslig ansträngning men inte fanns några tankar på gym efter en dags sådd. Walkman? C-kassett? Den som undrar kan ju alltid googla det 🙂
Nå, största orsaken till att jag föredrar den traktordrivna är faktiskt att jag inte hittat handdrivna såmaskiner med samma precision på såarbetet. Denna maskin har jag nu ställt in på sådd av ett morotsfrö per 2,5 cm för att få jämna lämpligt stora morötter utan att gallra sådden efter uppkomst. Är grobarheten och groningsförhållandena i skick så har jag alla förutsättningar för att lyckas, i alla fall med etableringen 🙂

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda. Visa alla inlägg av Christer