2 september, 2011 av Nisse

Tröskandet genom tiderna

Inspirerad av Maria började jag läsa mina gamla tröskhäften. Jag har nämligen alltid ett häfte och penna i tröskan och skriver upp hur tröskandet framskrider – och då nånting går sönder. Den MF-20  som jag kör med köpte vi 1990 från Rosenlew i Björneborg. Det är en testtröska där alla möjliga och omöjliga prylar var installerade för att testas. En del kom senare i serieproduktion men många finns enbart på vår tröska. Så den är helt unik.

Lägg märke till silvertejpen på tömningsröret. Naturligtvis har jag kört röret mot elstolparna och det är lappat många gånger. Ett nytt finns hemma men jag har inte hunnit installera det – och så håller silvertejpen ganska så bra.

Eftersom det inte finns någon handbok som man kan lita på för den här tröskan så tog det mej flera veckor att gå igenom alla ledningar och prylar som var installerade utan dokumentation. Det var ju bra för jag lärde känna tröskan ordentligt.  Det mesta fick jag att fungera men luftkonditioneringen lade av på nytt nästan genast. Den tycks inte fungera på något fordon så den har fått vara sönder sedan dess. Synd, för man skulle verkligen behöva den i hettan.

För det mesta har vi börjat tröska i mitten på augusti och slutat i början på september.  Till och med 1992 då oljefiltrets fäste brast och oljan rann ur motorn. Turbon blev utan smörjning och lagren skar ihop genast då den gick för full fart.  För år 1993 har jag en anteckning att det regnade hela augusti och skörden började först den 27:e. Men 1996 gick samma koppling sönder som i år och då fick vi det sista tröskat först i mitten på oktober. År 1998 var det regnigt och vått och vi började tröska först den 9 september och var färdiga den 7 oktober.

Vanligen startar tröskan på hösten genast då man vrider om startnyckeln men 1999 så hände ingenting alls då jag skulle starta. Mössen hade ätit av varenda kabel mellan hytten och tanken ! Jag var tvungen att dra en hel del nya kablar förrän jag kom igång. Men det var ett tidigt år för redan den 19 augusti var allt tröskat.

De första åren på 2000-talet var ganska normala men år 2004 stod vattnet på åkrarna då vi tröskade i september och den 20:e var det helt färdigt och det året blev rybsen otröskad. Följande år gick allt på en vecka och det sista tröskades den 25 augusti. Både 2008 och 2009 var sena år och tröskandet började långt in i september och var slut i månadsskiftet till oktober.

Men vi har fört skiftesvis bokföring allt sedan 1939 då min pappa började med den. I den ser man att vår första skördetröska var en bogserad Aros som inköptes 20 februari 1960. Senare bytte vi till en JF som var fäst vid sidan om (egentligen runtom) traktorn år 1970. Men då hade vi kossor så det mesta var i vall och ganska litet tröskades.

Och vill man se ännu längre bakåt så finns en dagbok av min farmors kusin, Bos-Framstu Evert (som senare tog namnet Sundvik). Den är från år 1907 som var mycket intressant eftersom byn genomgick sin kanske största förändring på 1000 år (+- 300 år). Då flyttade man nämligen bort från skifteslagets centrum (Hopenbackan) till de nuvarande platserna – som på den tiden var närmast sank ängsmark utan vägar.

I dagboken kan man läsa att ”Korna betade i Petjermosan den 10-28 juni” och det är den åker där tröskan gick sönder förra veckan. Men 1907 var det bara sank äng. Min pappa berättade att då den dikades så måste man ha en planka med sej att stå på – annars  sjönk man ned i dyn långt över knävecken.

Visst är det intressant att läsa gamla dagböcker medan jag sitter här och väntar att rostlösningsvätskan skall verka på remskivan. Så det gäller att skriva en massa – helst riktigt vardagliga saker för de blir de intressantaste i framtiden då allting ändrats.

 

Etiketter: ,

5 svar till “Tröskandet genom tiderna“

  1. Christer skriver:

    Idag skrivs väl det mesta i elektronisk form så att läsa gamla dagböcker blir väl allt svårare. De som skrevs med blyerts på hederligt papper håller väl mer eller mindre för evigt? På tal om elektronik så undrar jag hur signaler på 24V växelström fungerar till 3-vägsventiler på 24 V ac/dc, styrning 0-10 Vdc?

  2. Bond77 skriver:

    Intressant läsning som vanligt…. Berätta gärna mer om tröskans alla specialfunktioner. 🙂

  3. Nisse skriver:

    Nu beror det lite på hurudan 3-vägsventilen är. Om den är kontinuerligt ställbar så är det möjligt att den behöver 24 V AC (växelström) eller DC (likström) för drivmotorn medan styrningen är en DC-signal mellan 0 och 10V (ganska vanligt). Signaler på 24V AC (växelström) fungerar alltså inte för att styra ventilen. Men man borde veta litet mera. Är signalen på 24 V AC en PÅ/AV-signal eller kontinuerlig mellan 0 och 24V ?

    På tal om papper så är jag nog förtjust i papper och blyertspennor. De skriver alltid i motsats till kulspetspennor. Jag brukar ha en stump i fickan hela tiden (alla pennor blir till stumpar ganska fort i mina fickor).

    Men det digitala formatet har den fördelen att det går lättare att söka ! Jag använder aldrig något doc-format utan alltid ren text för då kan jag söka i hela datamaskinen mycket lätt (i Linux). Och jag har satt in allting jag skrivit sedan 1980 i min maskin. Det ryms bra eftersom hårdskivorna nu är nästan en miljon gånger större än då jag började. Min första maskin hade en ”jättestor” hårdskiva på hela 10 Mega. Nu har jag flera Terabytes skivor.

    I den mån jag orkar så skriver jag in mina gamla pappersanteckningar på datamaskinen – bara för att lättare kunna söka. Annars är papper mycket säkert – bara brand kan förstöra det. Inte ens fukt om man skrivit med blyerts.

  4. Nisse skriver:

    Tröskan har en hel del förstavarianter som numera finns som standard. Till exempel hydrostatisk drift som också ser mycket ”heimlaga” ut. Liksom luftkonditioneringen som mycket tydligt är instoppad senare.

    Det som inte är så vanligt på tröskor är en automatsmörjning. Från smörjbyttan går det tunna plastledningar till ett tjugotal smörjpunkter på tröskan. En burk kopplar på smörjningen med ca. tjugo minuters mellanrum. Tyvärr så torkar en del smörjpunkter fast under vintern så man måste ta loss rören och köra smörjningen för hand och kolla att det faktiskt kommer nånting varje år.

    Sedan finns det en hel del elektronik som spillindikator och en massa varvräknare och mikrobrytare. I hytten har jag satt in lysdioder som visar mikrobrytarnas läge. Till exempel kan man se om en smatterkoppling slår loss för då bryts strömmen till den mikrobrytaren och lysdioden börjar blinka. En del är nyttiga och många är ganska onyttiga.

    Det finns också tryckmätare instoppade på en mängd hydraulkretsar. Den nyttigaste är för bordet för man ser direkt på tryckmätaren om bordet ligger på marken för då sjunker trycket.

    Själv har jag satt in extra mätare för oljetryck och oljetemperatur. Turbons undertryck och vacuum för luftfiltret finns också.

    Nu är en del funktioner inte mera så speciella som de var för 20 år sedan men relativt modern är tröskan ännu. Möjligen sätter jag in en kamera så man ser bakåt bättre men då gör jag den löstagbar så man kan använda den för annat också. Tröskan står ju största delen av året.

    GPS är också på listan över möjliga förbättringar men priserna är ännu alldeles för höga (eller så är precisionen för usel).

    Men grundkonstruktionen är relativt bra – utom tömningsröret som i sitt nedre läge är precis i huvudhöjd vilket man vartenda år märker mycket smärtsamt.

    Hållbarheten har varit god utom ifråga om den spåraxel jag byter nu igen. Jag har bara bytt bett en enda gång – då jag försökte tröska ett 8 mm betongjärn. Det klarade tröskan inte av …

  5. Janne B skriver:

    När du talar Nisse om gamla tider så kommer jag ihåg min farmor född 1894. Storskiftet i Lindkoski var väl 1912-1913, och hon berättade att det sk näverkärret var björkskog under hennes barndomstid. Men finns det dokumenterat alla dessa uppgifter, ja tror int de. Vi har ett visst ansvar vi som har fått höra dom(gaambel meniskjona) gamla människorna va dom har upplevt. Du har säkert dokumenterat en massa men de finns otroligt mycket som bara går från släktled till släktled, tyvärr kanske lite förvrängs. Jag för min del berättar olika saker till mina döttrar och dom tycks vara intresserade. Jag vet om en gammal kvarn som finns i en grotta från stora ofredens dagar men vill kanske int berätta än idag om den. Vi var småpåjkar när vi hitta den men min kompis finns inte mer bland oss.