Ja, som ett VM lopp gick tröskningen i år. Från start ( tidpunkten när iden om att tröska idag kläcktes) till mål, (tidpunkten när tröskan åter igen stod under tak) tog ca 4 timmar.
Mycket väsen för lite ull, eller “stålleprov” som emils pappa sade, så kan man kort och gott beskriva min havreodling. Men nu är det igen tröskat, havren parkerad under tak över natten, för att imorgon köras till grannen och torkas. Eller, grannen och grannen… det är inte mer än 3-4km dit, men som vanligt har vi ju en pråmtransport som kastar käppar i hjulet, så det går inte i en handvändning att få havren torkad, men torkas ska den, så det är bara att se om pråmen behagar starta imorgon morgon.
Vi blev lika förvånade allihop över att tröskan höll ihop i år också. Det är ingen skönhet precis, men när den startar går den som ett skållat troll, pigg och alert i förhållande till åldern och precis lagom för de få hektar jag odlar havre på. Det är Mats gamla Sampo 30 som jag fick överta när han köpte sej en annan. Sen när den säger upp kontraktet och är totalt slut så är katastrofen ganska marginell. Nåja, hittills har den med lite nya remmar, ståltråd och plåtburkar fungerat helt ok, men, skulle jag inte ha en bilmekaniker och “uppfinnarjocke” till far så skulle nog jag ha sagt upp kontraktet med sampon för länge sen… 😉
Oj, nu börjar vi snacka riktiga tröskklassiker! 🙂 Med järntråd och plåtburkar kommer ni säkert långt, har den redan gått 40 år går den säkert 40 till av bara farten.
Jo, de här är grejjer som nästan platsar i antikrundan. Men otroligt nog går maskinen som bara den när det väl sparkar igång, startmotorn lever ett eget liv, men när den tillåter går maskineriet bra, så om startmotorn tillåter, är det inte att stänga av fören man har tröskat och inkört tillbaka där tröskan skall stå för vintern, för det är inte säkert att den startar flera gånger samma dag… Beprövat… 😉