11 oktober, 2011 av Nisse

Att vända tilta

Plöjning har jag nästan lämnat bort men jag förstår dem som gillar att plöja. I år har jag ovanligt mycket (16 ha) som skall plöjas eftersom jag haft två år gröngödslingsvall och den kör man inte bara med tallriksharven. Det är länge sedan jag plöjt så mycket.

Men det är något visst med att vända tiltorna och se hur åkern blir svart. Det är som att vända ett nytt blad i sitt liv. Det gamla plöjs ned och alla misstag och problem försvinner och en ny åker väntar på våren och sådden – och en ny skörd. Man vet aldrig hurudant nästa år blir. Det är lika spännande som då man slutade skolan och man undrade hur livet skulle se ut i framtiden.

Att vända tiltorna är så definitivt. Nu är växtperioden verkligen slut och det finns inget man kan göra annat än vänta på nästa vår. Visst är det snabbare och mer lönsamt att bara köra med tallriksharven men inte ser det lika bra ut som en plöjd åker. Jag kommer säkert att huvudsakligen köra med tallriksharven i framtiden men roligt är det att igen plöja åkrarna.

Som alla ser så har jag en gammaldags tegplog. Eftersom jag tänker köra huvudsakligen med tallriksharv så ids jag inte köpa en växelplog för de få hektar som jag kommer att plöja. Men med en tegplog gäller det att mäta upp åkrarna ordentligt så att man får så få ryggar/tomfåror som möjligt. Det går bra med en famnkäpp (den syns utanpå plogen) och med hjälp av en GPS om man vill vara modern.

På åkern nedan (7 hektar) så har jag bara en enda rygg och två tomfåror (eller varannan gång två ryggar och en tomfåra).  För att inte behöva köra så långt på vändtegen så kör jag först en tredjedel mot mitten fram till en tredjedel från kanterna (grön linje – måste mätas ut exakt !). Sedan kör jag de återstående tredjedelarna utåt och lägger tomfåren längs de svarta linjerna som måste märkas ut ordentligt eftersom man lägger ryggar där följande gång man plöjer.

Så varannan gång blir det ryggar utmed de svarta linjerna och tomfår i mitten. Märk väl att de gröna linjerna måste märkas ut exakt också så man slutar plöja inåt där – annars blir lätt tomfåret fel ställe. Det blir inte mycket sämre än med växelplog och så sparar man en massa pengar. Vår gamla Överum plöjer förresten riktigt bra och blir knappast utsliten de närmaste femtio åren.

 

Etiketter: ,

13 svar till “Att vända tilta“

  1. Ruben skriver:

    Är ingen bonde själv men kan faktiskt relatera till känslan av att ”vänta på vår”. Hösten blir mera påtaglig när man åker omkring i bygden och ser vackert plöjda svarta åkrar. En välplöjd åker är faktiskt vacker att se på. Kom bara ihåg att putsa hjulen innan ni åker ut på vägen. En asfalterad leråker kan vara rena döden för en motorist om den kommer överraskande mitt i en kurva.

  2. Jordbrukare skriver:

    Ruben: Jag skulle gärna vilja veta hur man ska bära sig åt när man ska putsa hjulen på åkern utan vattenslang eller högtryckstvätt? Dessutom är det vanligen lera ända fram till infarten till åkern så om man väl har fått hjulen putsade så blir de ju leriga igen innan man är ut på vägen

  3. Ruben skriver:

    Jordbrukare: Jar förstår nog väl ditt problem. Men att ta bort det mesta med käpp el dylikt just före vägen borde inte vara omöjligt. Klart att det alltid kommer lite lera på vägen som spår men om de blir flere centi som en matta är det nog för mycket.

  4. Krister skriver:

    Bra Nisse – intressant att du kom med en koncis förklaring hur man plöjer med tegplog. Jag brukar skämtsamt säga att dagens jordbrukare, som använder vändplog, inte vet vad plöjning är eftersom plogryggar och tomfåror är okända begrepp för dem.

  5. Sonja skriver:

    Plöjning hör nog till mina favoriter.Men o andra sidan så har man dom misstagena synliga ända tills våren eller tills snön täcker åkern. 😛 Vi har nog också bara tegplogar, så tomfåren och ryggarna är bekanta. Jag brukar dock fuska med ryggen så att jag först plöjer tunt åt ena hållet o sedan kommer jag tillbaka med plogen ganska mittpå tiltårna så att allt blir plöjt under den första tiltan. ( blev det tillräckligt diffust förklarat?) Mest intressanta är de åkrar som har små knutur lite hit o dit så att man måste plöja bort dem först för att få det att gå rakt. Riktigt lika noggrann som du är jag säkert inte, men roligt är det! 🙂

  6. Nisse skriver:

    Jag ställer aldrig om plogen då jag lägger upp en rygg. Då tar inre skäret en tunn skiva och då jag kommer tillbaka så vänder jag tillbaka den tunna skivan plus en tunn skiva till. Jag kör alltså utanpå det plöjda. Det är inte min uppfinning utan från en tidning för länge sedan då det bara fanns tegplogar. Poängen är att allting blir vänt i alla fall. Det verkar vara samma metod som Sonja använder.

    Vi har också en del knutar även om jag jobbat de senaste åren med att åtminstone få två sidor helt parallella. Det är viktigt också för sådd och sprutandet.

    Ifråga om leran på hjulen så kör jag med full fart på oplöjd åker (så länge det finns) för att få bort det mesta. Men vi behöver inte köra på allmän väg så mycket.

  7. Christer skriver:

    Brukar också lägga ner tid och energi på att få en snygg plöjning också numera trots att jag kör växelplog.

    Lera på vägen är oundvikligt när det är blött på åkern som nu. Brukar använda ”snöskåton” (snöföra?) att städa vägen med så att jag efter att ha kört ca 100 meter på vägen stannar och skottar leran i diket. Det tar inte många minuter och fungerar riktigt bra på belagda vägar lite svårare och tyngre på grusväg. Det skall göras innan någon kört fast leran i vägytan vilket kan vara svårt om det är mycket trafik. Går också att använda frontlastarskopan.

    Men visst skulle det finnas behov av någon uppfinning som skulle rensa däcken. Kör ju själv MC ibland och vågar nog inte tänka på vad som skulle hända om man överaskades av lera i kurvan. Kanske skulle skylten för halt väglag kunna sättas ut vid dylika tillfällen? Men det är kanske inte tillåtet med egen skyltning?

  8. Antte skriver:

    I UK e de ganska strikta regler angående lera på väg o där har man flyttbara ”dörrmattor” för traktorn att köra över före man far opp vägin.

  9. Torparen skriver:

    Kan man ställa en fråga om gröngödsling, då det inte är bekant för mig:
    Iom att lönsamheten är vad den är och växtföljden kunde tänkas kräva lite förfiningar, hur får man bäst nytta ur en gröngödslingsvall? Jag har hö och spannmål, så eventuella ensilagebalar måste säljas. Jag kan inte ha rybs då röd-Mepun inte kan torka den (tror jag?).

    Min tanke var att så in gröngödsling i spannmål, både för kvävet och rötternas inverkan på jordmånen. Nästa år skulle jag ta första skörden och låta grannen bala den före midsommar. Resten skulle jag låta stå tills följande vår och vårplöja. Är detta resonemang bra eller borde man göra på nåt annat vis?
    Skulle ogärna låta den bara växa utan bärgning, då arrendatorerna är konservativa och tycker att ”vad håller han på med, vill han inte skörda”. Vilken blandning bore man ha så att nötuppfödarna skulle uppskatta balarna (tänkte på 50% timotej + ängssvingel + >20% klöver)? Borde man ta även andra skörden?

  10. Nisse skriver:

    Nu är jag ju inte heller erfaren ifråga om gröngödsling även om jag haft en del vallar. Men jag har kollat in en del artiklar om det och vill gärna peka på Paul Riesingers skriverier i LoA den här hösten. Han är agr. dr. och sysslat en hel del med gröngödsling vid H:fors universitet. Nu har han riktat in sej på ekologisk odling medan jag tänker tillföra konstgödsel – jag kan inte inse varför man inte skulle göra det.

    Intressant är att han konstaterar att mer än hälften av kvävet förs bort från åkern vid skörd av vall. Men å andra sidan så urlakas kvävet mera på en ren gröngödslingsvall. Vid tidigt vallbrott och intensiv bearbetning så urlakas en hel del kväve på hösten. Därför plöjde jag väldigt sent mina vallar.

    Men läs Riesingers artiklar – där finns mycket mera tänkvärt. Jag har i två år haft timotej och klöver men tänkte kolla hur blålusern som har väldigt djupa rött (flera meter) och vi har problem med försommartorka här. Djupa rötter skulle också förbättra jordstrukturen på våra lerjordar. Men i år kan jag minsann inte klaga på klöverväxten – den var över metern hög …

    Vårplöjning kan vara en god idé om du har sådana jordar. Här på våra lerjordar brukar man säja att ”Våårplöjjand mootarbeitar liggvext” dvs. det växer uselt om man plöjer på våren.

    Riesinger understöder vallskörd fastän den tar bort kväve från åkern men då borde kreatursgödseln återföras för att bättra på kvavebalansen. Men allting får man inte tilbaka den vägen så kvävegödslingen minskar nog med vallskörd.

    Lönsamheten vet jag nu inte om är så bra med gröngödsling men jag tänker också på strukturen på längre sikt. Och så beror det på konstgödselpriset. Om det stiger så lönar det sej bättre. Jag kanske inte går över helt till gröngödsling men åtminstone kan man sänka konstgödselkostnaderna en hel del på det sättet.

  11. Mats skriver:

    Som ekoodlare skulle jag föredra att låta vallen ligga två år (alltså två skördeår, insåningsåret inte medräknat) för att få full effekt av kvävefixering och strukturförbättring. Kväveförlusterna beror som jag förstått det mer på bearbetningstiden än på själv vallen, ju tidigare man plöjer desto sämre är det. Vårplöjningen låter alltså finemang om jorden passar för det.

    Att ta bort skörden eller inte är en smaksak enligt min uppfattning. Jag skördar alltid all vall och har ändå en rätt bra eftereffekt vad gäller kvävet. Kan man tänka sig att grannen som skördar fodret ”betalar” med gödsel?

    Förresten kommer Paul Riesinger att medverka i en ekokurs i Jakobstad i vinter och föreläser om växtföljder och gröngödsling. Om Torparen råkar bo i närheten kan det kanske vara värt ett besök? 😉

  12. Torparen skriver:

    Tackar för synpunkterna, tanken var helt att undvika konstgödsel och bearbetningskostnaden år 2 på skiftet, samt att få gratis kväveskjuts till spannmål år 3. På köpet får man då markstrukturen.

    Klöver är inte speciellt efterfrågat på torrhömarknaden och rent hö utan klöver ger bara moderat markförbättring. Men ”ren” klövervall blir för vild (?) år 2 och kräver då avslagning eller krossning vilket jag inte har maskiner för. Att entreprenadköra 1ha/h för att tugga sig genom en meters klöver kan inte löna sig, därför tänkte jag att en normal första enislageskörd kanske vore vettigare? Då kanske skiftet fortfarande är plöjningsbart följande vår? Balarna betalar åtminstone balningen får man hoppas, men är nog osäkrast då man inte själv har djur.

    Borde första skörden gödslas på nåt sätt då eller har den tillräckligt med näringsvärde för nöt, via det som klövern hunnit ta och spannmålen år 1 eventuellt slösat?
    Det är inte lerjord och vårplöjning är annars ok.

  13. Nisse skriver:

    Jag var litet orolig för hur jag skulle kunna plöja ned den frodiga klövern men det var inget problem alls. Bara man väntar till sent på hösten så går det som en dans.

    Någon startgödsling har jag aldrig gett och ändå växte vallen – både timotej och klöver – som galningar. Viktigare är nog vädret.