Att sluta är inte lätt

I många sammanhang är det inte svårt att börja men nog att sluta. Ifråga om plöjandet (nu snackar vi tegplog) så kan all vår början vara svår också om man har styv lerjord och det är vått och slipprigt. I år gick det i alla fall ganska bra och jämfört med västra Finland så har vi ju stadigt under hjulen här på våra torra lerjordar. Höstregnen har bara inverkat litet på ytan ännu – på plöjdjup är det torrt.

Att sluta med en tegplog är i alla fall svårare. Man måste i god tid se till att det oplöjda området har samma bredd hela vägen och att plogfåren är raka. Det är inte bara för utseendets skull som de måste vara raka utan för att man skall kunna plöja slutfåran utan problem.

Då det är tjugo meter kvar så börjar jag mäta bredden ordentligt. På fotografiet i inlägget Att vända tilta syns “famntjeppn” (famnkäppen) som jag använder utanpå plogen. Det är helt enkelt två slanor som är ihopspikade med ett stöd till en triangel  så att spetsarnas avstånd är precis två meter. Förr var det en famn som är tre alnar som är lika med sex fot (1,78 meter).  Ena slanan är litet längre så man får ett bra handtag. Det går väldigt snabbt att mäta med famnkäppen – man mäter lika fort som man går.Men det blir bättre precision än om man bara stegar upp avståndet.

Det går ganska bra att reglera bredden på den oplöjda biten. Man kan köra omkring tio centimeter längre in i tomfåret och på tio varv så blir det en hel meter. Senast då det är ett varv kvar måste man ha samma bredd överallt.

Sedan är det bara att köra nästsista draget med plogen så grunt som möjligt för att  slutfåran inte skall bli för djup. Och då man kör sista draget så är det inte mycket man kan göra mera. Då visar det sej om man förberett slutandet ordentligt.

Det gick ganska bra den här gången. Den lilla kroken beror på att där fanns en gammal råsten för en väg – och den får man inte flytta. Den andra råstenen tog plogen upp (till vänster) för den syntes inte alls. Det är samma åkerlapp som jag täckdikade i juni (se Täckdikning – för torrt). En del är nyodling från skogsdikandet då jag rätade ut utfallet och vägen. Den gamla vägen är upplöjd för första gången och det var ganska tungt att få plogen genom den ihopklämda leran men resultatet blev ändå rätt hyfsat.

Nu väntar åkern bara på våren och såmaskinen.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen. Visa alla inlägg av Nisse