Vi kan väl alla var ense om att klimatförändringen inte är någon vän att luta sig mot i med och motgång, men det faktum att höstarna har blivit varmare och längre och det är inte precis något man gråter över som jordbrukare. Förr var det senare sorter som gällde vilket gjorde att tröskningen kom igång i början på september och skulle helst var slutförd i mitten på samma månad. Lägg därtill små tröskor som oftast var trasiga flera gånger under säsong så framträder nog problemet precis som ett problem.
Idag skriver vi 3 oktober och någon nattfrost har inte slagit mina solrosor ännu. Det är anmärkningsvärt för någon september utan nattfrost kan i varje fall inte jag dra mig till minnes.
Även om man njuter av den varma och långa hösten så kan det uppstå problem där man inte väntar sig det. I går slet jag med klimatförändringen i ett riktigt mikroperspektiv. Höststädningen av tröskan brukar ta tre dagar i anspråk. Dag ett är grovstädning, dag två finstädning och dag tre yttvätt och inoljning. I år drog det ut lite på en vecka mellan dag två och tre och det är inget ovanligt, ovanligare är dock att all kvarvarande säd i tröskan hade grott under dessa dagar.
Det var en rätt hemsk syn som mötte mig när jag attackerade Claasen på söndag morgon. Den gröna brodden stod sig visserligen väldigt fint mot tröskans gröna färg, men vad hjälpte det, den skulle inte vara där. Det är ganska omöjligt att få bort varje korn av säd hur noga man än dammsuger och blåser tryckluft, det blir alltid kvar korn under motorn, i plåtveck och dylika platser. Nu hade då alla dessa korn grott i värmen och fukten och tröskan såg mera åt som en ryamatta än ett jordbruksredskap.
Nåja, nu vet jag ju i alla fall att vetet duger som utsäde nästa år, om det gror bra på plåt bör det ju funka helt ok i god odlingsjord också.
År: 2011
Fasta körspår.
Har anpassat maskinparken för grönsaksodlingen så att efter att fältet är planterat så kör jag i samma spår vid besprutning, bevattning, skörd m.m. På så vis stör jag inte växterna under växtperioden. Jag brukar kalla dem för fasta körspår och för det mesta är dom också ”fasta” det vill säga hårda. Men nu när det regnat så gott som dagligen och vatten samlas i spåren blir dom några centimeter djupare för varje gång som jag använder dem. Nu börjar de spår som jag använt mest bli så pass djupa att traktorns markfrigång börjar vara utnyttjad och då blir det problem med framkomligheten.
Löften……
……..försöker jag hålla…..ibland kan det bara ta lite tid att uppfylla dem.
Joo, jag lovade ju Anki på radion att skriva om matfesten i Vasa den 17 september och visst har jag försökt ett flertal kvällar men jag har varit så trött att jag somnat innan jag kommit igång. Det börjar märkas att det varit en jobbig sommar och batterierna börjar vara urladdade men ännu återstår åtminstone en månad innan skörden är bärgad och åkrarna förberädda för vintern. Så det är bara att bita ihop och likt en Duracellkanin köra på. En bidragande orsak till extra bekymmer och jobb har varit det usla vädret med regn och rusk var och varannan dag.
På matfestdagen var det till all lycka hyffsat väder även om regnet var nära också då. Vi hade en hel del leveranser dagen innan och förberedelserna och skördandet av grönsakerna till matfestförsäljningen kom sent igång. Det blev att jobba hela natten och först vid 6-tiden på morgonen hade vi skördevagnen lastad och jag kunde lägga mig för en timme innan det var dags att söka sig till stan. Jag ville vara ute i god tid för att undvika alltför mycket trafik då vi beslöt att använda skördevagnen som försäljningsvagn. Skördevagnen med sitt 10m långa transportband och midjestyrning är inte alltför lätthanterlig i stadstrafik. Egentligen så är det inget större problem för mig att ta mig fram men den uppför sig lite annorlunda än en vanlig vagn vilket medtrafikanterna inte riktigt förstår. Dom kör vanligtvis allför nära och har alltför bråttom att påbörja omkörningar när jag håller på att svänga i korsningar och in på avtagsvägar.
En improviserad dekorering bestående av pumpor, grönkål och brasiliansk jättemajs skulle förutom försäljningsbordet sättas upp så jag ville ha lite tid för det med. Jättemajsen var egentligen lånad rekvisita för dom tillhör mina barnbarn som fått fröna av våra amerikanska släktingar. Barnbarnen tävlar med amerikanerna om vem som odlar den högsta majsen. Majs hade vi också till försäljning men dom kom inte från jättemajsen utan från vår sockermajsodling i kyrkbyn. Den liksom de övriga grönsakerna hade strykande åtgång, om det var färskheten eller den moderata prisnivån som lockade vet jag ej. Vi hade förberett oss på att mest visa upp vad som erbjuds i österbotten och diskutera kring odling och närmat. I stället blev det att snabbt betjäna kunderna som bildade kö vid ståndet. Först vid 17-tiden lugnade det ned sig så pass att jag själv hann avnjuta lite mat på matfesten.
Krafter att delta i dansen som följde på kvällen fanns dock inte och jag ville ta mig ur stan innan det blev mörkt så vid 19-tiden sökte jag mig med traktor och en tömd skördevagn hemåt. Glad var jag över de positiva kommentarerna och så här kan man ju också fira sin födelsedag. Jag är nämligen född den 17 september. (bilder från matfesten hittar ni på matfestens facebooksida)
Svarta boken…
Kruxar för, låter stå tomma, frågetecken, röda bollar, gröna bollar, pilar uppåt, pilar neråt, plus och minus, svarta ringar och så vidare. Alla tecken har en förklaring i mitt huvud. Att besluta sej för vilka som får vara kvar och vilka som skall bort är ingen lätt sak. Det som avgör är inte bara en sak. Att tänka på när man står där med en hel radda med tacklamms öronnummror är bland annat, vem är mor och far, mormor, mormorsmor… födelsevikt, födelsedatum, antalet syskon, tillväxten, nuvarande vikt, tillväxten i förhållande till sommarens bete, syskonens vikt, ullkvalitet och det viktigaste av allt, är lammet tamt? Har det möjlighet att bli tamt?
Ingen vill bli fasthållen och kollad i örat, så anteckningar från besök i lugn och ro på betet under våren och sommaren är viktiga. Många kanske tycker det låter knasigt. Skall ett litet lamm som gillar att bli skrapad bakom örat få grön boll och ett plus i kanten, medan ett stort lamm som är lite rädd av sej få en röd boll och en svart ring i svarta boken?
Svar: JA!
De som är små växer nog till sej, en del behöver lite mer tid, de kanske har varit på ett lite magert bete, ängarna ute i skärgården är inte direkt några matbomber, djuren växer långsammare, men fåren här fyller en annan viktig funktion än att bli slaktmogna så fort som möjligt. Skulle det vara det som skulle vara mitt mål med fåren så skulle jag inte ha finska får utan köttras och ösa i dem mat. Men det är inte det som min fårhushållning går ut på… Men det finns sådana lamm som växer till sej riktigt hyggligt även på holmbete, men, är dom skygga och springer till andra änden av holmen när jag kommer för att hämta dem, får dom en röd ring kring sin nummer i svarta boken. Sådana får kan jag inte ha! Jag kan inte ha får som strittar iväg och leker lågtflygande jetplan när man kommer nära.
Har varit med och försökt få fast sådana får. Dom ställer sej först med spetsiga öron, långa i nacken, studdsar iväg på alla fyra när man närmar sej och när man kommer nära, skenar dom iväg. Låga som stryklod far dom längs marken med fyrhjulsdriften på, det går undan… Har man ett fårnät uppspänt någonstans för att fånga in dem i en inhägnad studsar dom till med fjädrarna i benen och tar ett galant språng över nätet och skenar så långt bort dom kan, eller upp på ett berg där dom kan hålla utkik på vad man planerar göra till näst…
Så är man tam på min gård gör det inget om man är liten, korkad och ful i ullen, då får man stanna.
Maria i Lördax
Lördax intervjuade Maria förra helgen (24.9). Om du missade intervjun kan du nu höra den här:
Höst
Nu är september snart slut och hösten har verkligen kommit. Tröskningen är klar och trädens löv har börjat trilla av sakta men säkert. Detta betyder, för min del, att man får börja använda stickade strumpor! Något som jag älskar. Klart man får använda dem året runt om man vill, men oftast fryser man ju ej om fötterna mitt i sommaren. 🙂 Jag tycker mycket om hösten då det börjar svalna och blåsa mer – och idag var inget undantag. Man fick ju nästan vara rädd att blåsa bort!
Idag har jag städat torken. Det samlas ju alltid en massa damm och annat smått och gott där så nu blev det en nästan-grundstädning. Finns fortfarande kvar att göra fastän vi har städat där i två dagar. Men i alla fall är vi ju på mycket god väg! På tal om städning skulle jag behöva städa internatet också lite mer grundligt så småningom. Jag hinner väl 🙂 Har inte så mycket annat att dela med mig av. Men njut av hösten gott folk!