År: 2011

Ett år sen katastrofen.

Motsvarande söndag morgon för att år sen (25.7.2010) vaknade jag vid 8-tiden av frugans rop ”Herregud, heila hallin brinder”. Jag rusade ut i bara kalsongerna med tanken att var har jag den kraftigaste släckaren, mötte värmen vid ytterdörren och förstod att det var för sent att fundera på släckningsförsök. Återstod att rädda vad som räddas kunde och alarmera brandkåren. Av sonens bilar stod redan Corollan i ljusan låga och det var alldeles för varmt att utan kläder nå Celican och HiLuxen som var parkerade intill.

Hallen efter att jag flyttade paketbilen, brandkåren kom några minuter senare.

I kontorsutrymmet hade jag gårdsdatorn med en månads försäljning ofakturerad så den kändes viktigast just då. Där var det ännu inte så varmt även om byggnaden skakade av explosioner från traktordäcken och höll på att fyllas med rök. Under tiden som jag lösgjorde datorn från skrivare och dylikt försökte jag ringa nödcentralen, väntade 6-7 signaler men fick inget svar och började tro att jag i hastigheten slagit fel nummer. Försökte på nytt och fick då efter några signaler svar men hann inte säga mer än namn och att det brinner innan samtalet bröts på grund av att ledningarna brann av. Tog datorn under armen och rusade ut ur hallen och in till bostaden för att hämta mobiltelefonen då jag var osäker på om nödcentralen uppfattat vad det var frågan om. Också nu var det problem med att komma fram så jag slängde över telefon till frugan för att på nytt ta mig in i hallen efter nyckeln till paketbilen. Nu var hallen fylld av rök så att det inte gick att andas och det sved i ögorna så det gick inte att se men jag visste ju exakt var jag hade lagt nyckeln när jag kommit hem på morgonnatten. På väg ut från hallen var jag nära att träffas av kabelhyllor och lysrör som ramlade ner ur taket och jag brände mig på droppande plast och heta kablar som hängde i min väg. Kunde nå paketbilen tack vare att den var så hög att den skyddade mig från värmen och kunde också rädda sonens crossmotorcykel som stod parkerad intill. Ett par minuter efter att jag hämtat nyckeln till paketbilen föll mellantaket in och det var inte längre möjligt att rädda något. Har många gånger tackat den skyddsängel som förhindrade att jag träffades av kabelhyllan ty hade den knockat mig hade jag nog inte kunnat ta mig ut. Märkligt nog skar jag inte heller sönder mina fötter trots att det låg glassplitter överallt då jag barfota rusade runt i hallen.

En bränd arm och hand vittnar om hur nära det var att jag blivit kvar där inne.

Allt gick så snabbt och det kändes som en evighet innan brandkåren kom trots att det tog dem bara några minuter att köra hit efter att de fått larmet. När de kom fanns inget annat att göra än att säkra omkringliggande byggnader och skogen bakom hallen. Det kändes som om närmare 20-årigt byggande gick upp i rök på 20 minuter. Jag hade kvällen och natten innan jobbat med bevattning på åkrarna i kyrkbyn. Kom hem därifrån lite före 4 på morgonen och kollade grönsaksbeställningarna till måndagen på datorn och läste (på Vasabladet?) en artikel om en kinesisk yngling som tagit sitt liv då han inte ansåg sig kunna leva upp till de förväntningar som ställdes på honom. Fällde en tår samtidigt som jag undrade om det också kunde ha varit orsaken till min son Erik’s bortgång. När jag så vid halv 5-tiden gick in för att lägga mig hade dagen redan grytt och några regnstänk kommit så jag lämnade min normala runda runt gården därhen. Tänkte att allt nog är i sin ordning och att jag gott kunde unna mig sömn till 9-tiden på söndagmorgon. Ångrar så idag att jag inte gjorde min rutinrunda då jag tror att någon störning skulle ha kunnat observeras i så fall, det var ju trots allt bara 3½ timme innan hela hallen stod i ljusan låga.

Rester av den äldre halvan av hallen.
Resterna av den yngre halvan av hallen. Det som liknar en bunker mitt i bild är pannrummet.

Målfärg?

Återuppbyggnaden av produktionshallen har nu framskridit så pass att det börjar vara dags att sätta lite färg på ytterväggarna. Problemet är bara att välja rätt färg, alltså typ av färg inte kulör. Tycks finnas lika många förslag som antalet personer jag frågar om råd.

Förra hallen hade jag grundat med en blandning av Teho + fernissa + terpentin  samt övermålning med Teho enligt rekommendation av svärfar. Vissa delar hade inte ens övermålats och trots det hade färgen hållit väldigt bra förutom en burk av äldre årgång som blev blåaktig efter ett par år. Nu säger dock målaren att Teho inte är vad det varit och att mögel hotar då svampmedel inte längre används vid tillverkningen. 

Tänkte rådfråga Lördax’s byggexpert i dagen sändning men kom inte fram då det tydligen inte gick att köa i växeln och jag hade inte heller tid att försöka flera gånger på grund av brådskan med grönsaksskörden. Har också slängt fram motsvarande fråga på facebook och där var Ultra ett populärt förslag men drog mig till minnes en artikel i Vasabladet för något år sen där mögelproblem med Ultra beskrevs.

Frågan om rätt färg får nu gå vidare till Bondbloggens läsare, bräderna är finsågade och grundmålade vid leverans med för mig okänd färg. Kulörerna är röd och vit (vad annars på en österbottnisk byggnad). Tacksam för tips!

Hamstern har vaknat!

Nu har hamstern inom mej vaknat. Den brukar göra det den här tiden på året, och varje år funderar jag vart jag skall göra av allting. Vatten och värme har gjort att det näst intill exploderat där ute av alla de sorters bär och svampar. Problemet med det är att det som vanligt inte ryms ner ens en liten procent av vad man skulle vilja ha ner i frysboxarna. Dom är nästan alla fulla. Eftersom vi som bor här året runt inte är så många så räcker antalet frysboxar till en per person. På holmen snurrar nämligen 7 frysboxar, inga några små skåp, utan riktiga stora boxar, och dom är alla näst intill fulla med allt möjligt i matväg. Då kan man ju undra, och har även jag undrat, vad ska man med så mycket mat till, det är ju inte precis 1940 och matutbudet begränsat i butikerna…Till mitt försvar kan jag ju säga …   ja, egentligen ingenting. Det är lite mera som med tjorven som badade med kläderna på, ”det bara blidde så…”

Men det är väl ett ”holmbeteende” antar jag. I tätort kan man springa och handla dagens middag alla dagar. Det gör man inte om man bor vid sidan av. Man handlar en gång i veckan, typ, och är det så att man inte handlar så blir man inte utan mat för det. Skulle vi äta enbart av det som finns i frysboxarna skulle vi ha mat för flera månader. Dock är mycket av det som finns i våra frysar bär och grönsaker, och det kan ju bli lite enformigt i längden. Jag brukar också köpa en 30 kilos förpackning med kött av en köttdjursbonde lite nu och då, och dom bitarna och malda köttet fyller upp rätt bra i en box som för övrigt är halvfull. Eftersom pappa även vid sidan av allt annat också är fiskare, brukar våra frysar till vintern fyllas med fisk så vi reder oss nästan hela vintern.

Men hur skall det då gå med årets bär då boxen redan är full och det finns kvar från ifjol? Ja, låta bli kan man ju inte. Skogen är full av blåbär i år, och bara tanken på att koka blåbärssoppa en snöstormsdag i februari gör att man glatt knölar ner en liten burk med bär till. Vinbären som mognar för fullt går det att koka saft på, så dom är det inga problem med, men höstens lingon vette tipporna vart jag skall göra av. På dagens promenad i skogen kunde jag konstatera att om inte de blir väldans torrt så kommer det att finnas även lingon. Så nu blir det antagligen att försöka äta ur frysen så lingonen ryms dit, andra alternativet är att köpa en box till… men det bara inte kan vara nödvändigt, någon måtta får det vara på bärhamstrandet… eller?

Lätt vattenskada

Vi begåvades häromnatten med ett sommarregn på dryga 20 mm. Det gör att den fuktiga våtmarken där korna betar nu är ännu lite fuktigare än vanligt, vilket jag blev varse i samband med dagens kontrollrunda. Det är helt normalt att vada i decimeterdjupt vatten på ett par ställen i hagen, men idag lyckades jag hitta ett hål och sjönk ner i vattnet till strax över knäet.

Egentligen kunde det här vara ämne för en Bondbloggen-tävling. Gissa om Mats fick vatten i höger- eller vänsterstöveln?

Fast det kanske är lite för enkelt? 🙂

Nattarbete och siesta

Man börjar känna allt större förståelse för dem som tar siesta mitt på dagen. Just nu är flyghavreplockande och byggande aktuella arbeten inom jordbruket och bägge är nästan omöjliga mitt på dagen i solgasset. Svetten rinner och man börjar se syner så det är lika bra att gå in och lägga sej i potatiskällaren där det är svalare. Eller i den gamla tegelladugården.

Så jag sköter nu beställningar och planering mitt på dagen i stället för på kvällen. Det passar bättre att sitta i skuggan vid datamaskinen mitt på dagen och sedan jobba på kvällen då det börjar bli svalare. Men i går märkte vi att nätterna börja bli längre. Redan klockan elva på kvällen var det så mörkt att vi knappt såg vad vi gjorde då vi monterade plast på växthuset.

Plastarbetet måste göras på kvällen också därför att det blåser för mycket på dagen. Inga stormar men redan en måttlig blåst gör det svårt att få plasten jämn. Vi fäster den med plastlister som pressas in i en U-profil av galvaniserat järn (se bild i slutet). På det sättet blir det jämn dragning över hela längden och plasten rivs inte sönder så lätt. Och så blir det lufttätt för vi har dubbel plast som vi skall blåsa in luft emellan. Det blir intressant att se hur det fungerar.

Växthusbygget tog nästan hela sommaren och det mesta är ännu kvar. Stommen går relativt snabbt att få upp men alla installationer tar en massa tid. Men det får bli till hösten bara vi får upp plasten och fäst den ordentligt. Jag läste på nätet om en i Sverige som inte hunnit fästa plasten ordentligt innan stormen kom och den trasade sönder hela växthuset.

Ett viktigt verktyg i bygget är datamaskinen med CAD-programmet. Jag får gå in allt emellanåt och rita in och mäta vinklar på ritningen. Det är mycket lättare än att fundera ut dem på bygget och så är det snabbare att pröva konstruktioner på bildskärmen än att bygga upp dem och riva dem ifall de inte fungerar. Jag kan sätta in ritningen på Bondbloggen men inte än för den ändras hela tiden då man märker att det inte alls går att göra så som man planerat. Det är viktigt att man har eget CAD-program för ritningar är till för att ändras.

Det här växthuset är litet annat än det gamla som jag slog upp på ungefär en dag på 80-talet. Det skulle vara provisoriskt men har hållit ihop alldeles för bra och fungerar ännu fastän det blivit för trångt. Visserligen har bräderna ruttnat längst ned men det står kvar i alla fall. Bra var det att ha det för man vet nu hur man INTE skall bygga växthus.

Nedan en bild på de lister vi använt för plasten. Där saknas ännu den låslist av plast som pressas in i skåran i den andra plastlisten.

 

Long time, no see

Har inte haft möjlighet och tid att blogga på sistone, då jag delvis jobbat men också spenderat mycket tid vid vår sommarstuga där vi inte har internetförbindelse. Så jag är skyldig er en stor ursäkt. Men ni har faktiskt inte missat mycket alls, måste jag säga. Dagarna bara rullar på, men på måndag börjar praktiken igen! Ser fram emot att få åka tillbaka till skolan och träffa vännerna. 🙂

Vad har jag gjort medan jag inte bloggat då? Förutom sålt glass åt simskoleungarna och övriga simentusiaster, har jag inte gjort något märkvärdigt. Men här ska ni få se några bilder ändå 🙂 Detta är från villan när vi skulle röka abborrar; olika faser. Enjoy!