Tomt i huset

Snart, ja. Med det menar jag att alla valpar har flyttat hemifrån 🙂 Sorgligt men ändå skönt. På fredag flyttar sista, ända ner till Ingo. Så då blir det nog tyst.. och inga pölar att väta ner fötterna i 😉 Det är väl bara att vänta på nästa valpkull, som kommer att bli 2013 – om vi nu lever då ännu vill säga. Skämt och sido, planerna kan ju alltid ändras. Imorgon får jag i alla fall sällskap i kiosken av Heidi, då simskolan börjar och det antagligen kommer råda kaos vid matpauserna… Men det ska väl ändå gå bra! 🙂


Luna, Bolt och Buster tar sig ett svalkande dopp vid vår villa.

Ledig dag?

Igår lördag tog jag mig en ”ledig” dag. Fredagens 27mm regn förhindrade plantering och andra åkerarbeten så jag bestämde mig för att tillsammans med en kollega göra ett besök på Farmari-mässan trots allt. Visst har jag en hel del regnvädersdagssysslor på lager men……

Lantbruksutställningarna här i Finland är ju inte längre vad dom varit så ett årligt deltagande står inte inskrivet i kalendern längre. Speciellt för oss ”specialväxtodlare” är det nog så att nyheter, idéer och inspiration får sökas utomlands numera. Hade bland annat hoppats på lite information om materialval till mitt golvtorksbygge men fann inget användbart. Nå helt bortkastad var inte besöket för helt klart är det bra att öga mot öga träffa en del affärskumpaner som man annars mest håller kontakt med via e-post och telefon. Och en och annan såmaskinsbroschyr slank också ner i min kasse. Rekordvärmen satte väl annars också lite sordin på aktiviteten både från min och representanternas sida och en hel del tid gick åt att söka efter ”vattenhålen”. Utställarna hade nog en tuff dag, själva hade vi ju möjlighet att åka hemåt när vi fått nog men utställarna var ju tvungna att stå där hela dagen. Dylika dagar uppskattar man verkligen AC:n i bilen.

Bondbloggs-Christer @ Farmari 2011

Gjorde en ”spionrunda” till några morotsfält i Björneborgstrakten och beundrade ”utsikten” vid Yyteris sanddyner på hemvägen. Efter att ha kollat läget på en av kollegans åkrar avslutade vi dagen med en tur ut på Bottenhavet i hans båt. Vattnet ute till havs var så pass varmt (närmare 20 grader) så att jag vågade till och med göra mig av med ”vinterklåddin”. En skön avslutning på en svettig dag. Trots de lantbruksrelaterade händelserna och trots att tankarna emellanåt höll sig kring hur jordloppsläget i kålrotsåkern månde vara så räknar jag dylika dagar som lediga dagar ty dom är tots allt lätträknade.
Ett stort tack till kollegan och hans familj för en bra dag. 🙂

Uppfriskande båttur efter en svettig dag.

Fåglar.

Har alltid fascinerats av fåglar och gör väl det fortfarande, kanske är det deras förmåga att fritt flyga omkring som tilltalar mig. Frihetskänslan menar jag. Från och till har jag i min ungdom till och med legat ute i skog och mark beväpnad med kikare och fågelbok för att betrakta dessa flygande varelser. Numera blir det mest observationer i samband med arbetet ute i det fria.

Mitt gillande av fåglar har dock blivit mera selektivt med åren i takt med att balansen arterna emellan förvridits och skadorna i odlingarna ökat. Problem har jag främst med gråa, svarta och vita fåglar och då menar jag inte den svart-vita flugsnapparen för den gillar jag och har flera häckande par i mina holkar. Nää, det är kråkfåglarna, ringduvorna, tranorna och måsfåglarna som det är problem med, jaa och så trastarna förstås nu när de första jordgubbarna mognar. Kajorna har sen de fridlystes i samband med EU-anslutningen ökat enormt och från att ha varit en ”city”-fågel finns de nu ute på glesbygden i såna mängder att de skymmer solen när de samlas till ”tings” framåt augusti. Ringduvorna går hårt åt mina sena planteringar av kålväxter då dom äter av plantorna. Måsarna häckar numera lika flitigt som Tofsviporna på åkrar långt i från öppet vatten, undrar om det trängts bort från holmar och skär av Skarven?
Frågan nu är hur man skall hålla bort dessa oönskade gäster i grönsaksodlingarna? Är enda alternativet att beväpna sig med hagelgevär? (”Klicka” på bilderna för beskrivande text.)

Plocka schalottenlökplantor ett nöje för tranor.
Fågelskrämma?
Sjöfågel?
Tofsvipa.

Utbränd

För några dagar sedan kom jag mej för att se på fst nyheter på tv. Det brukar bli mer sällan som jag ser nyheter på sommaren. Ofta är man ute och grejar på som bäst när de kommer, men jag hade det lite lugnare efter midsommar och då tog jag mej tid att titta lite vad som hänt i världen på tv. I vanliga fall brukar jag kolla de viktigaste nyheterna på internet när kvällen kommer, men den där dagen var jag glad att jag fick se ett inslag som handlade om någonting som många hört om, men kanske inte hos jordbrukare, utbrändhet.

Själv tyckte jag att inslaget i tv var väldigt bra, och beskrev kort och rejält vad det handlar om. Eftersom jag inte själv har varit utbränd, ännu i alla fall, så kan jag inte säga hur det är, men, jag kan mycket bra förstå de jordbrukare som är eller varit utbrända.

Jag tror inte det handlar om det fysiska jobbet som man blir utbränd av, utan mera att få det att gå runt ekonomiskt, och kort och gott EU. Allt har sina för och nackdelar, så även den europeiska unionen med allt vad det innebär. Eftersom jag inte varit jordbrukare så länge så känner jag inte till något annat sätt att vara jordbrukare på än EU-sättet. Och med det sättet känns det viktigare att ha alla papper i skick än att veta hur man sår och skördar.

Att i misstag kruxa i en ruta fel i de fasade och omdiskuterade jordbruksstödsanmälningsblanketterna, så en gröda och anmäla en annan, att inte anmäla exakt vilket djur som går på vilken djurhållningsplats, sådant får bara inte ske. Otänkbart! Det händer ju ingenting ute på åkern, allting växer som det ska ändå, och djuren är nöjda så länge de har mat, om det sen är får nr 654 eller 987 som går där, men råkar man på granskning och kontrollanterna hittar fel mellan verklighet och papper, kan ekonomin kastas omkull. Och det kan få långa följdeffekter.

Men nu skall jag inte bara sprida dynga över papper och kontroller. Jo, de är bra att det hålls koll på vad som odlas, hur mycket får och kor det går omkring i våra hagar. Det är ju inte bara för att krångla så mycket som möjligt som dessa regler kommit till, dom fyller nog en viktig funktion.

Men rädslan finns. Att i misstag göra någonting fel som kan skapa ekonomisk katastrof. Det är i mina ögon en ypperlig grogrund för utbrändhet.

Jag har hört många siffror på vad en jordbrukare har i lön. Hur man räknar ut det undrar jag. En jordbrukare som har djur har ansvar för dem 24h/dygn. En jordbrukare som odlar spannmål och inte har jobb ”vid sidan av” vet jag inte om finns, men i alla fall kanske de timmarna går lättare att räkna. Grönsaksodlarens timmar är också svårräknade. Som exempel, hur räknar man timmarna alla nätter som bevattningen är igång? Man behöver inte stå där och titta medan det vattnar, men man vågar inte heller gå och sova ifall man inte vaknar när klockan ringer och man skall ut och stänga av den, kanske kl 1, kanske kl 3…

Siffror som kommit emot mina ögon har varit att snittlönen för en jordbrukare är 2-4 euro/timme. Så att jordbrukare kan bli utbrända på grund av ekonomi tycker jag verkligen inte är någonting att undra över. Hur reder man upp hus, bil, arvsskatter, försörjning av familj med en lön på 2-4 euro i timmen???

Ett svar är att man jobbar, nonstop, morgon till kväll. Jordbruket, jobb vid sidan av jordbruket, söndag som måndag – jobb!

Summa summarum, ett recept på utbrändhet, lön på 2-4 euro i timmen + ”gargamel” i hasorna = utbrända bönder.

Lök?

Ja, hur blev det med all lök? En del av svaret syns här 😉

Lökodlingen

Det har gått rätt hyggligt med löken, den kom, den sattes och det regnade så den tog sej. Så nu är det att försöka se till att fortsättningen också blir bra. Den kommer att behöva ompyssling lite hela tiden bland annat gödsling, bevattning när julihettan slår till, besprutningar mot både ogräs och ”gåbbar”. Även löken har sina fiender i form av olika insekter som gärna ger sej på löklandena med god aptit. Så det är att hålla sej på vakt och inte släppa efter.

Men, Mats är inte sysslolös även om löken just nu inte kräver så mycket uppmärksamhet. För tillfället är det kupning av potatis som gäller och även här, besprutningar när det behövs.

Potatis

På det här skiftet växer det Saturna, en potatissort som som odlas för chipstillverkning. Längst bort i åkerhörnet, mitt i bilden kan man med bra ögon se att det är någonting som dammar, där håller mats på och kupar.

Vår lilla patient

Så är då ett par händelserika dagar förbi. Som jag skrev i mitt senaste inlägg kalvade Luppa på lördagen och hon fick en fin kokalv. Kalven, som sist och slutligen fick namnet Iluppa ( alltså i Luppa hehe 😉 ) hade dock på söndagskvällen problem att komma upp. På måndag morgon ringde jag direkt efter en veterinär som kom och gjorde diagnosen att Iluppas lårben var av. Helt säker kunde hon naturligtvis inte vara då hon inte hade röntgen, men så verkade det.

Med veterinären kom vi överens att jag skulle kontakta Helsingfors Universitets djursjukhus för att höra vad de tycker om saken. Jag ringde dit, men eftersom de inte hade möjlighet att operera, rådde de mig att ta kontakt med en privat djurmottagning i Hattula, utanför Tavastehus. Det gjorde jag och vi fick tid till igår klockan 16.

Några tjocka filtar lades in i bakluckan på vår farmarbil och kalven placerades på dem och så bar det av till Hattula. Där röntgades hon och veterinären kunde fastställa diagnosen till brutet lårben. Den goda nyheten var att det gick att operera, men först idag (alltså på onsdagen). Efter lite funderande över hur vi skulle lösa detta på det smartaste sättet, beslöt vi oss för att lämna kalven i Hattula eftersom vi hade kvar av hennes dricka i en tuttflaska. Skötarena matade henne på kvällen och på morgonnatten opererades hon. Allt gick bra och ortopeden var nöjd med resultatet! 🙂

Idag åkte jag sedan och hämtade hem henne. Nu måste vi ha henne en tid skilt för sig och vårda såret genom att spola vatten över det ett par gånger om dagen samt genom medicin. Flugorna är ett litet gissel den här tiden på året (som ni ser på bilden) men förhoppningsvis får vi dem att hållas bort med hjälp av insektmedel.

Slutet gott, allting gott. Iluppas prognos ser bra ut, så nu är det bara att hålla upp alla tänkbara och otänkbara tummar och tår! 🙂 🙂 🙂

Patienten Iluppa