År: 2011

Röda dagar……

…..borde man kanske hålla fred, eller? Men nu just idag (läs igår) var det lämpligt att köra bort resterna av ladan som revs i somras och fortsätta med plöjningen då det var lite för fruset för skörd i kålrotsåkern. Men ivern till att jobba straffade sig. Dagen började med att det var kallt i huset, verkar som om jag hade glömt att starta cirkulationspumpen efter att jag luftade värmesystemet kvällen innan. Nåjaa ingen större skada skedd då det inte var kallare än kring noll grader så inget hade frusit sönder. Fortsatte med stenkörningen men råkade tappa en sten så att den rullade mot stolpen som håller ”sidbree” på plats. Stolpen brast ju förstås så nu blir det till att svetsa när jag får tag på en svets. Efter stenkörningen kopplade jag i plogen men innan jag började plöja skulle jag ge den en översyn samt smörja lagren. Tyckte att en bult som håller plogkroppen på plats såg lite lös ut så jag skulle dra till den lite. Den satt lite hårt så jag tog spjärn med knäet mot plogen men råkade sätta knäet mot en hydraulslangsvinkelnippel som brast förstås 🙁 Mitt egna lager av hydraulkomponenter förstördes ju i branden och då det nu var en röd dag så fanns inte heller möjligheten att åka till affären. Var ju helt enkelt tvungen att få nipppeln reparerad för att undvika att olja rann ut i naturen och visst ville jag ju få lite plöjt också. Dristade mig till att ringa en vän och kollega som jag vet är välutrustad och inte skyr att hjälpa till trots röda dagar. Och joo jag var välkommen att söka delar i ”garaget”. Tyvärr fann vi inte rätt nippel, de finns ju så många olika varianter och storlekar, men vi kunde ju pröva att löda ihop de söndriga delarna. Sagt och gjort, vi lödde, jag monterade och det höll 🙂 Och jag plöjde tills det blev mörkt varefter jag fortsatte med tvätt av morot och rödbeta för morgonens leveranser. Hann också betala lite räkningar innan byte av datum, dagen slutade alltså väl trots en dålig inledning 🙂

Trots att jag nu jobbat hela dagen betyder det inte att jag inte skulle högakta landets självständighet. Tvärtom, det är ju med hårt arbete och stora uppoffringar som landets självständighet förvärvats. Sänder ett tack till tidigare generationer och framförallt till våra veteraner för deras insatser för att hålla landet självständigt.

Smörberget och smörbristen

Jag är gammal nog att minnas en tid då man pratade om det finska smörberget och vilket enormt problem det var att bli av med smöreländet. Nu har vi tydligen istället smörbrist och butikshyllorna gapar tomma. I den lokala tidningen ingick häromdagen en intervju där man ondgjorde sig över att handeln inte får tag i tillräckligt stora mängder smör eftersom Valio exporterar en del av sitt smör till Ryssland. ”Det är oetiskt att inte i första hand se till hemmamarknaden” var kontentan av artikeln.

Jag kunde inte hindra att åtminstone ena ögonbrynet åkte upp ända till hårfästet. De senaste femton åren har den finska dagligvaruhandeln importerat allt större mängder livsmedel från utlandet, trots att många av dem finns i Finland. Man har avsvurit sig allt ansvar för finländsk livsmedelsproduktion och kallt konstaterat att man köper där man får varorna billigast. Världen är full av mat, vi köper in där vi får det bästa priset. I vissa lägen har man t.o.m. taktikerat med att köpa in billiga utländska partier av vissa grönsaker just när motsvarande grönsak är skördemogen i Finland för att därigenom pressa ner priset på den inhemska marknaden.

Nu svänger pendeln åt andra hållet för smörets del och världen är istället full av folk som vill köpa smör. Helt plötsligt utvecklar handeln en stark känsla för nationell solidaritet och anser att det är direkt oetiskt att inte i första hand se till den egna befolkningens behov. Nu borde de producenter som handeln hittills fullständigt struntat i känna en djup solidaritet med och ansvar för samma handelskedjor.

Grattis, det här är resultatet av att man i årtionden hävdat att priset är det enda som har nån betydelse och att import alltid är det billigare alternativet. Om vi absolut skall ha en global marknad också för livsmedel finns det inga garantier att det alltid är den finländska konsumenten som drar det längsta strået.

Frågan är dock hur vi skall hindra att såna här situationer uppstår igen? Alla prognoser säger att efterfrågan på livsmedel kommer att öka snabbare än tillgången. Med andra ord kommer vi snart att ha samma situation då det gäller något annat livsmedel. Nästa gång är det kanske potatis, nötkött eller ägg vi har brist på därför att nån annan betalar bättre. Som producent tycker jag det känns rimligt att jag i första hand ser till den inhemska marknaden, speciellt i en situation när det råder brist på ett visst livsmedel. Solidaritet är dock något som bara fungerar om det går i båda riktningarna. Vilka garantier har mjölkbonden att handeln inte igen vänder honom ryggen den dag det åter finns smör i hyllorna? Är det kanske läge för någon form av borgfred där handeln och producenten kommer överens om spelregler för att garantera tillgången på mat? Självreglering fungerade ju tydligen inte på penningmarknaden, hur länge orkar vi att tro att den fungerar på livsmedel?

Lera och diesel

Den bättre hälften var inte direkt förtjust då jag kom in efter att ha reparerat bränslekranen på traktorn. Dessutom var jag ganska lerig – vädret har ju varit milt hela hösten. Hon ville tvätta mina byxor men vad skulle det ha varit för nytta med det ? Då jag ger mej ut igen så tar det ungefär tio minuter och så ser jag likadan ut.

För att stå ut med en bonde så får man inte vara överkänslig för olja och lera. Tvärtom bör man helst gilla sådant för det finns det överflöd av i vardagen på bondlandet. Förr var det mest lera och hästskit men tiderna ändras ju. Hon hade nog gillat de tiderna bättre för en trädgårdsmästare ser närmast salig ut då det luktar hästskit.

Visst har det kommit med elektronik och datamaskiner i jordbruket också men åtminstone här finns minsann leran kvar. Man kan sitta i traktorn och göra en massa jobb med frontlastare och plog men i många fall så måste man ändå hoppa ned i leran och använda skyffeln. Värst är det då man fastnar i leran och traktorn går sönder. Då är det lera och olja i en salig blandning. Förstås måste man gräva sej ned i en grop med huvudet före för att fixa nånting.

Sällan har jag varit så lerig och oljig som då jag körde ned traktorn i det gamla utfallet. Det var nog igensatt men ännu för mjukt för att hålla en traktor en regnig höst.  Då måste jag gräva mej ned under bakhjulen för att få trädstumpar under dem och det regnade hela tiden.  En bra historia nu flera år efteråt men jag var inte speciellt glad just då.

Lera har jag ingenting emot. Då den torkar är det bara att borsta bort den – även om stövlarna kan bli tiokilosvikter då leran är riktigt seg. Oljan är det värre med. Hydraulik är väldig användbar men reparationerna mindre trevliga.

Just nu gräver jag under flislagret med stor brådska innan det fryser. Där skall sättas dränering och block som grund och så kommer där en mängd rör och kablar. Jag hackade litet förra vintern men då var allting fruset så jag fick inte mycket gjort. Nu har vi i alla fall så varmt väder att jag hoppas hinna få grävarbetet gjort förrän det fryser. Till skogen kan man ändå inte fara utan att göra grymma spår.

I alla fall trivs jag bättre med leran och oljan än med en annan sorts smuts som har formatet A4.

Det där med slakt…

Slakt…..   Ett ”laddat” ord.

Någon tänker, å fy hujedamej… Någon annan tänker, janå, vadå?

Hur man skall skriva om ett ämne som delar folk så olika är inte enkelt och det här är antagligen sjunde utkastet. Men jag skall dra min synvinkel på det hela…

Slaktat har man i alla tider. Någonting som helt enkelt bara skall göras. Inte något velande hit och dit. Just do it! Jag har sedan jag var liten varit med om jakt och sett döda djur. Kommer ihåg hur vi barn i byn var med och tittade när det skulle tagas tillvara någon älg eller hjort, och jag kommer så bra ihåg hur vi som små petade med stövlarna på någon älglunga och skrattade och tyckte det var roligt när lungan såg ut som ett dräneringsrör, men att så fort klockan slagit fem före … sju kanske det var, så skenade vi in för då började lilla sportspegeln… Några större men av att peta på döda djur har nog ingen av oss, det var ganska naturligt. Lika naturligt är det att nu skicka iväg får till slakt, eller nödslakta hemma. Men får är inte det enda jag varit med om att slakta. Det har varit tamdjur, vilddjur, vildfågel, tamfågel…. osv…

Som exempel var det en gång som en ko skulle tas bort när jag gick i skola. Då var vi och gjorde en utgrävning i den och kollade hur alla olika inälvor såg ut. Och tro mej, där fanns att välja och fundera på… Senare har det också blivit grisslakt med allt vad det innebär av skållning, blodrörning osv.

Slakta hemma och sälja får man inte. Det är bara nödslakt och sånt som man äter själv som får göras hemma numera. Så allt jag slaktar körs till slakteri. Att skicka iväg en hop baggar känns mest skönt. Att äntligen få bort halvstora huliganer. Dom är stökiga, bråkiga och far igenom det mesta av stängsel om man har dem ute och det går tackor någon annanstans på holmen. Så när de far lättar det. Att skicka iväg tackor kan kännas jobbigare. En del tackor kan vara jättebra, snälla, får fina lamm osv, men så får dom juverinflamation som inte repar sej, eller så när de blir för gamla så måste man skicka bort dem fast man kanske hellre skulle vilja ha dem kvar. Men det finns nog sådana tackor som man gladeligen kruxar för i svarta boken, skriver dober bredvid, och längtar efter dagen när dom åker. Det är främst sådana som är skygga och skenar uppåt land när man skall hämta dem, eller som springer runt väggarna när man kommer in i fårhuset. Det börjar ha samlat sej historier på gånger när man försökt flytta får, de flesta kommer snällt till båten men två-tre har man inte fått fast med annat än långa utdragna fållor med fårnät, några ämbar havre och X antal turer ut till holmarna bara för att tämja dem så att de i alla fall inte springer precis tvärs bort när dom ser en. När man sen väl får dem i båten är det raka spåret hem, in i fårhuset innanför fyra väggar så att man får iväg dem till slakteri med första bästa tur…

Så slakt är inget konstigt. Jag börjar ha sett en hel del…

Lillajul med korna II.

Igår var jag hela dagen i fähuset med korna. Började mjölka klockan sex. Gick nog helt bra, fastän vi har flera kor som är sjuka och ska behandlas. Det tar mycket längre fastän det bara är några som ska behandlas. Sen blandade jag två satser komix, det vill säga lite över 3000kg foder! Det tog sin lilla stund, och sen skulle en del av det köras in till korna. För allt foder som varit på foderbordet blev förstört över natten då en av vattenkopparna fått lekage vilket ledde till en liten översvämning.. Extra jobb som kunnat undvikas om vi bara pluggat vattenkoppen direkt, men vad kan man göra, annat än vara efterklok. Det var en kalvning på gång också. En ko som skulle kalvat 20.11 verkade börja vara på gång.

 

Hela dagen förflöt ändå relativt lungt och jag hann ta en paus på lite mer än två timmar. Jag satt och höll på att skriva ett blogginlägg när telefonen ringde. Det var Maarit, djurskötaren, som ringde och sa att jag måste komma och hjälpa till och dra ut kalven. Så då blev det att rusa iväg till fähuset i all hast. När jag kom dit stack frambenen ut och repen var fästa runt dem. Så då var det bara att hugga i och dra. Jag har aldrig varit med detta förut, men vi har gått igenom det teoretiskt så helt oinsatt var jag inte. Man fick nog ta i allt vad man orkade, för kalven visade sig vara väldigt stor. Kon hade ju trots allt gått över tiden nästan en hel vecka. Så där halvt låg, halvt stod vi och drog för allt vad vi var värda.

Och till slut kom det ut en helt brun tjurkalv. Snabbt måste man då rensa luftvägarna från fostervatten så att den skulle få luft. Det var ganska otäckt att stoppa in hela handen i munnen på den och skrapa bort allt slem. Hela kalven var ju för övrigt täckt av det också. Så det blev inte tvillingar trots allt, utan bara en enda stor kalv. Jag ska få döpa den då jag var med. Har funderat på Ossian men är inte säker. Någon av er läsare som har något förslag? 🙂

Så fort vi mjölkat hans mamma blev det att mata honom med nappflaskan, ett smärre projekt. Men idag drack han nästan 1,5liter utan problem! Och så har han blivit flyttad från kalvningsboxen till en liten separat box för sig själv.

Har lite problem med att få bilder uppladdade men så fort jag får det fixat ska ni få se! 🙂

 

Tid för sej själv

Ja, vad håller jag på med egentligen nu? Fåren är på land, slakten är för tillfället avklarad. Orden ”för tillfället” därför att jag kanske kommer att skicka till slakt till påsken, och när julen varit brukar det bara svischa till och så är det påsk, och kommer jag mej från land över is i vinter är det troligt att det blir en slaktresa då. Nåja, diverse pappersjobb står alltid på lut, det är någonting man aldrig blir utan. När jag skolade mej hade jag ingen aning om vilken papperskarusell som även finns i det här yrket… Men det är bara att börja i högen och bena av.

En annan inomhus syssla som är aktuell för tillfället är Skärgårdens fårklubb. Vi håller som bäst på att knåpa ihop en hemsida för klubben och det är minsann inte gjort i en handvändning… En sida utan text är ganska värdelös, så för tillfället försöker vi forma text till sidan. Mitt problem är att jag minsann nog får fram text, hur mycket som helst, men att få någon form av redband och sammanhang i det hela är knepigare.

Mellan alla pappersvändor, fårmatningar och regnskurar försöker jag nu få lite tid för mej själv också. Som bekant står julen för dörren och den skall verkligen ha sin tid.

Vi brukar säga att det verkar som om året är indelat och har två högpunkter, mellan dessa högtider skall allting göras, så att allting kan vara perfekt just den dagen, det är till jul och midsommar. I år tror jag att jag skippar att göra allting som innehåller orden : Jag måste… och gör bara det som innehåller orden : Jag vill… Jag vill skicka julkort. Jag vill hänga upp jullampor och ljusstakar i fönstren. Men jag vill tex. verkligen inte skena häcken av mej med dammtrasan och golvmoppen över alla golv… så då skippar jag det. Punkt. Julen kommer nog ändå och katastrofen är överkomlig även om inte hus och hem ser ut som om det vore hämtat ur senaste julnumret av den hippaste inredningstidningen.

Istället tar jag mej lite tid för mej själv. Att ta sej tid med sej själv är någonting man kanske inte alltid kommer ihåg, men som man borde…