2011 – Sida 61 – Bondbloggen

Rymningsförsök x 2

Igår var jag med min pojkvän och jobbade. Han jobbar på en mink- och rävfarm i Viitaniemi. Dagens uppgift var då att rensa ur minklyor och sätta dit spån, inför den kommande valpningen. Vi fick ett halvt hus gjort. Jag har faktiskt aldrig haft någon kontakt med pälsnäringen så här nära förut, fastän det finns många farmer här. Men, jag fick snabbt lära mig att minkarna ska man inte ge vare sig handskar eller finger åt, för då biter dom – hårt! Tack och lov var det inte min handske eller finger som råkade ut, utan min pojkväns, hehe!
Nåväl, när han höll på att skrapa skit ur lyan, så bet en mink fast i fingret på honom och han drog reflexmässigt undan handen och minken följde med, vilket ledde till att den sprang fritt i minkhusets gång. Jag tyckte detta var väldigt kul och stod och skrattade åt honom medan han och hans kompis försökte fånga den. Som tur var fick dom fast den, och den fick gå tillbaka i sin bur.

Idag har vi haft lite sovmorgon (mest min pojkvän som jag till slut fick tvinga upp). Vi promenerade ner till min mormor som bor bara 300m ifrån oss. Hon hade kokat egen saft och bakat hela dagen – så vi hade väldigt tur då vi fick nybakade ’sodabullor’ och mommos saft 🙂 Ärendet dit var egentligen att låna hennes rakapparat/hårklippare och fixa till håret på min kära kavaljer. Efter en liten pratstund gick vi hem igen, och jag tänkte på samma gång gå och se till våra kaniner. Den ena fick ju ungar för ca 2 veckor sedan, så jag tänkte ta några bilder på dem så ni ska få se. Sagt och gjort, jag tog några bilder – och sen smet en av kaninungarna. Suck, vilket pådrag det blev. Alla sprang runt och letade efter den, men till slut fick vi fast den och den är nu återförenad med sin familj. Tack och lov för det. Men, misstag händer även den bäste!

För övrigt hoppas jag att alla har det lika vackert och vårigt som vi har i Petalax! Ha en fortsatt bra dag!

Snölinjemätning.

Skrev i profilen att jag är heltidsjordbrukare, så är det nog också trots att jag har ett litet ”extraknäck”. Vintertid utför jag nämligen snö och tjäldjupsmätningar åt miljöcentralen. Tidigare skötte jag också väderstationer åt miljöcentralen och meteorologiska institutet men de lades ner för nåt år sen. Har också från och till bistått olika projekt och organisationer med mätningar och observationer av olika slag. Som jordbrukare lever man ju mitt i naturen och miljön och frisk miljö är ju en av förutsättningarna för att producera goda och rena produkter. Därför retar det mig så oerhört när jordbruket ibland beskylls vara miljöförstörande och jag vågar nog påstå att ingen riktig bonde med flit förorenar miljön. Det vore nog som att ”pissa i byxorna” varmt en stund men ack så eländigt senare.
Nåjaa, det var inte detta jag tänkte skriva om denna gång utan om dagens snölinjemätningar och hur de går till. Jag har en 2 km lång linje belägen i skog och mark på ett par kilometers avstånd från hemmet som jag vintertid besöker 1 till 2 gånger i månaden. Längs stigen mäter jag snödjupet på 50 punkter och väger snön samt kontrollerar tjäldjupet på 10 punkter. Snöns vikt mäter jag med en cylinder som jag trycker ner i snön och med en liten spade håller jag snön kvar i cylindern tills jag får den vänd så att jag med ett litet bessman (våg) kan kontrollera snöcylinderns vikt. Tjäldjupet kontrollerar jag med hjälp av vertikalt nedgrävda dubbla rör (inuti varandra), det inre röret är fyllt med metylblå vätska så att det är lätt att se hur djupt marken är frusen genom att lyfta ur det inre röret. Mätresultaten bokförs och postas till miljöcentralen som använder uppgifterna bland annat för beräkning av vårflöden och som hållfasthetsberäkningsunderlag för byggnadskonstruktioner, något som blivit allt mer aktuellt de senaste åren efter att flera hallar rasat samman på grund av snötyngden.
Kunde vid dagens mätningar konstatera att våren med besked gjort framsteg. Kan inte dra mig till minnes att jag tidigare under de över 20 år som jag skött snölinjen skulle ha observerat en så dramatisk förändring. För 2 veckor sen när jag gjorde senaste mätning var det ännu full vinter och så mycket snö att det var närapå omöjligt att ta sig fram till fots nu fanns det endast ett par decimeter som mest och många mätpunkter var helt bara. Tjälen hade också närapå gått ur marken, så trots att jag för 2 veckor sen trodde att våren nog blir något senare än normalt är jag nog nu beredd att våga påstå att vårbruket kan inledas om 2 till 3 veckor om nu inget bakslag i vädret inträffar.
Tidigare i vinter har det närapå motsvarat ett långlopp på skidor att ta sig runt men idag var det helt underbart att vandra i det vackra vädret och lyssna på fåglarna och andas in vårens dofter. Lätt att glömma vardagsbekymren under sådana omständigheter. Väl hemma igen var det nog bara att fortsätta med sådden av grönsaksfrön ty under veckoslutet skall vi försöka ta igen förseningen i säsongstarten som uppstod då såmaskin levererades ett par veckor senare än utlovat.

Idag.

Det var en så fin dag idag, så jag måste bara dela med mej av den. Dagen har gått i trädgårdens tecken, och den är allt annat än slut ännu. Jag började dagen med att som vanligt mata fåren. Sen stod jag och funderade vad jag skulle börja på med, flera av alternativen var inomhus göromål, men det ville jag inte alls en sån här fin dag som det varit idag.

Så jag började klippa buskar, riskor och annat krafs och elda upp det, hämtade kvistarna jag klippte ur vinbärsbuskarna på hösten och brände upp dem med på samma gång. Det som göms i snö… Så föll det mej in att det skulle kunna vara på sin plats med lite gödsel åt dem också. På senare år har det blivit ganska glest mellan vinbärsbusksgödslingarna.

Före jag började med det tog jag ändå lunch. Jag gjorde en arkeologisk utgrävning i min frysbox och hittade någonting som såg ut som mat. När det snurrat en stund i mikrovågsugnen kunde jag se att det skulle bli korvsoppa idag 🙂

Idag åt jag ensam, det händer sej lite nu och då, men vi brukar äta tillsammans alla vi som bor på holmen. Idag var de andra borta, så jag fick äta ensam, lite tråkigt kanske, men det gör ingenting. Jag brukar läsa tidningar som sällskap när jag äter. När jag sitter där så vet jag, att jag är antagligen inte ensam som sitter och bläddrar i gårdagens tidning tillika med lunchen. Det sitter säkert många, många andra bönder och gör precis som jag. På något vis känner man sej inte så ensam då längre.

Så var det då gödsling, till min hjälp hämtade jag pappas fyrhjuling och vagn. Att ha en fyrhjuling på en sådan här holme är väldigt smidigt och den används mycket flitigt av oss alla. Det körs matkassar från stranden, ved ur skogen, byggnadsmaterial och så vidare, och idag var det då skitkörning bland äppelträd och vinbärsbuskar i trädgården. Arbetet löpte smidigt och bra. Kunde dock konstatera att man inte skall sprida torr väl brunnen fårskit i motvind…

Kaffetid. Men det var så vackert väder. Man ville ju inte gå in! Solen sken allt vad den orkade, brasan knastrade lite försiktigt ibland. Över huvudet flög det lite nu som då tranor eller gäss och i buskarna var det ett rysligt hallå. Vårens diskussioner var i full gång och det ville jag gärna ta del av, så jag gjorde helt enkelt så att jag tog kaffemuggen och min apelsin med mej ut, och satte mej på trappan. Det var så härligt. Stövlarna var dränkta i fårskit, rocken osade rök, håret stod på enda och man luktade svett som om man suttit i bastun en timme med kläderna på. Men det var den godaste apelsin jag ätit i år.

Kall morgon.

I morse var marken frusen igen och termometern visade -3 grader ännu vid ½ 8-tiden. Passade på medan det var fruset att med bil hämta instruktionsboken till precisionssåmaskin för att kontrollera vilka såskivor som strök med i branden. Själva såmaskin hade senast varit i användning i kyrkbyn och till all lycka hade jag inte ännu tagit hem den för vinterförvaring när det brann men en del tillbehör såsom såskivor för rödbetor, morötter och palsternackor strök med. Kinakålen hade jag sått sist så såskivor anpassade för den fanns kvar i maskin. Skivorna liksom resten av maskin är av italiensk tillverkning så det börjar vara hög tid att få hem nya skivor även om jag tror att det går en bit in i maj innan dom kommer till användning, speciellt om det fortsätter med kalla morgnar.

Just do it

Ser man till det vardagliga arbetet stöter jag lite nu och då på sådant som jag aldrig gjort förut. Oftast brukar jag ha mina aningar, fixar jag det eller behöver jag hjälp? I de flesta fallen brukar jag i alla fall försöka.

Det är någonting jag blivit lärd sen jag var liten, att försöker man inte så hur ska man då veta om man kan eller inte? Att våga prova på har kommit som en självklarhet. Min pappa, Kalle, har varit ganska bra på att låta mej och min syster, Alice, prova på både både det ena och det andra.

Som att köra trehjuling som var lite för trög att styra att det var ren tur att det stod en liten tall i stranden, annars skulle det ha farit raka vägen ut i vattnet. När man blev äldre kunde (och kan man ännu) bli skickad till Åbo för att hämta någon maskindel till nån maskin, och den enda kartan man har är uppskissad på en brädlapp. Han kunde helt naturligt säga -Jag far med den här båten jag, så tar du hem pråmen” -Jadå!! svarade man glatt, tillika undrade man, var månne nyckeln sitter och är det bara att vrida på den eller ska de va någon chock eller gas? Eller så kunde man få höra: – jag kommer och startar jag, så får du köra sen…

Ingen har ännu fötts med kunskap färdigt programmerad hur man gör det ena eller andra. Så det är bara att våga pröva. Ibland går det rätt åt tjottaheiti och ibland går det någorlunda. Men det är sällan jag blir riktigt nöjd, men det duger. Allting måste inte vara perfekt. Att kunna slappna av och tänka: Äsch, det blev inte bra det här, men det duger, men nästa gång, då ska jag ha det ännu bättre!

Så enkla saker som att jag skulle ha kunnat vispa tårtbottnen lite till. Jag borde ha matat det lammet oftare så skulle hon klara sej bättre. Jag borde ha vänt höet en gång till så skulle det ha varit torrare. Jag borde ha vinklat sågen lite mer neråt så skulle trädet ha fallit precis där jag ville … Det finns hur många exempel som helst. Men, det blev en tårta, lammet lever, höet har inte möglat och trädet kom ner. Det är kanske inte perfekt, men det duger.

Att ha möjlighet att prova på allt möjligt tycker jag är bland med det roligare med det här yrket, och ser jag på min egen situation som jag satt mej i, har jag mer nytta av att kunna lite om mycket, än att kunna mycket om lite. Jag kan köra de flesta maskiner och jag får de arbetena gjorda som skall göras, men jag kan inte påstå att jag är bra på det. Jag lägger ihop min egen ved och jag rullar ihop mina egna ensilagebalar, bra blir de aldrig, men det gör ingenting för det är just det som driver mej vidare.

Sorg och glädje

Jag har varit hemma i Petalax sedan igår kväll, dels för att jag inte har någon skoldag idag och imårgon, men dels också för min kära farfars begravning. Inte för att tala om begravningen, men allt folk som kom fram och sa att de hört mig i radion och så vidare! Det trodde jag faktiskt inte. Att folk som man knappt känner kommenterar om sånt, men det är ju absolut roligt!

Hemmavid är allt som det brukar. Valparna växer och i morgon blir dom sju dagar. Om en vecka befinner jag mig på en kort-semester i Sverige med min pojkvän. Ser verkligen fram emot det! Vi ska hälsa på hans släktingar där. Vi far med morgonfärjan (M/s Amorella) på torsdag och hem med nattfärjan på söndag kväll. Det kommer bli en annorlunda påsk i år! 🙂