28 maj, 2012 av Nisse

Seigt !

Den här vårsådden kan bara beskrivas med ett ord: Seigt (segt). Vi hade ingen tjäle alls i vinter och det märks minsann. Våra lerjordar torkar inte upp alls annat än på ytan. Så här såg det ut den 21 maj och det har inte torkat upp nämnvärt ännu.

Man borde inte alls så ännu men det börjar snart bli juni och det går inte att vänta mer. Bara ett år har vi börjat senare med sådden och det var 2010 då vi började så 19 maj. I år sådde jag de lättare jordarna 16 maj och det gick bra men så kom det 20 mm regn den 17:e och lerjordarna har inte torkat än.

På ytan kan det se riktigt bra ut men då man kör på den så pressas lervälling upp nedifrån. Redan då man går över åkern så hör man hur det plaskar under tiltorna. Till och med på ”duntana” (höjderna) kan det finnas ”djölar” (gölar) där den lilla harvtraktorn gör djupa spår. Men nu är det redan dags att panikså så vi hinner skörda nånting före vintern så det är bara att köra genom eländet och lyfta såmaskinen litet så man inte fastnar.

I år ser man minsann hela åkerhistorien. Vartenda gammalt dike som lades fast redan för 80 år sedan syns och likaså alla sten- och stubbgropar.  Täckdikena fungerar nog men  vattnet kan inte rinna ned genom ytan som är helt igenslammad. Frosten har inte i år spräckt upp jorden som den brukar. Till och med 20 cm från stora laggdiken kan det stå vatten i hjulspåren. Och har stått i snart två veckor fastän det varit både solsken och blåst.

Det kan se någorlunda hyfsat ut där man kunnat så men hur illa har maskinerna packat lerjorden på djupet ? Inte växer det nånting om jorden är för tät. Nu får man bara hoppas på en torr sommar som spräcker upp leran med djupa sprickor. Fast då växer det inte heller nånting. Så nu borde det komma ett riktigt speciellt väder med torka OCH regn på lämpliga tider. Men det är nog för mycket att hoppas på det.

Det mesta är nu klart men i dag skall jag ännu så en ny vetesort på ett par hektar. Jag har hållit mej till gamla (norska) Reno länge eftersom den varit odlingssäker och hållit falltalet. Men den har haft problem med hektolitervikten som ofta är litet under gränsen för brödsäd. Så det börjar vara dags att byta. Det är svårt att veta vad som sist och slutligen går bra på just våra jordar. Provresultaten är bara vägledande. Stora hektarskördar är för mej mindre viktiga än odlingssäkerhet och okänslighet för sjukdomar.

Nåja, snart är en av de krångligaste vårsåddarna förbi som jag varit med om. Nu är det bara att vänta och se hurudan  sommaren blir. Vädret framöver är trots allt helt avgörande. Till sist en klassisk bild från vårsådden:

Etiketter: ,

5 svar till “Seigt !“

  1. Charlotta skriver:

    Hej!
    Här sägs det att ” sår man i träcken, får man bara agnar i säcken”. Kan konstatera att det är blötare på andra ställen i landet än vad vi har här. Det är rätt hyggligt här, nästan så man önskade en skvätt vatten igen snart 🙂

  2. Sonja skriver:

    Seigt e de minsann! Våra leråkrar ser också bra ut, men när man går ut på dom är dom nog allt annat än torra.. Det här alltså i Pernå. Som Lotta skrev, så sku det nog faktiskt få börja regna lite hit västerut, allt är så torrt och dammigt redan. Lite med våld sådde vi nog då jag var hemma för en dryg vecka sedan, då var det mulljordar och dom var ”liteditåt” torra..

  3. Nisse skriver:

    Jag vet att man inte borde så våt lera men då juni närmar sej så är det fråga om vad som är värre … Vi har tydligen haft extra krångligt i östra Nyland.

    Efter det jag skrev inlägget ovan så skulle jag ännu så sista åkern – och fastnade i ett gyttjehål. Det har inte hänt på många herrans år. Visst kom jag lätt upp med hjälp av den bättre hälften och den stora Zetorn men det blev eländiga spår över åkern som säkert märks ännu i skördetiden.

  4. Charlotta skriver:

    Hej igen 🙂
    Jo, alltså ibland rullar dagarna iväg och vad gör man, om det så går eller inte måste man ju dit förr eller senare, och då kanske hellre förr än allt för sent…

  5. Micke skriver:

    Jodå. Här har det också varit seigt både med mark och maskiner. Ett
    kopplingshaveri och som grädde på moset sade växellådan upp sammarbetet mitt i vägkorsningen med dyngtunnan tvärt över cykelbanan. I det läget var det ganska lätt att hålla sig för skratt. Lördagseftermiddag dessutom som vi hamnade att bogsera hela ekipaget
    genom byn med tillkopplad tunna och försöka fixa transport till verkstan
    för traktorh-etet gick ju inte en centimeter för egen maskin.

    Första brodden är i alla fall upp och ser ganska hyfsad ut, men nu regnar det som ett mindre skyfall. Hittills 15 mm på ett par timmar och det står vatten lite här och där på den gamla sjöbottnen som vi har här.

    Hoppas ni alla får en hygglig start på grödorna. Det är väl att konstatera som när jag brukar sälja grisar att ”svintur kan man inte
    köpa, men man kan få den på handeln”!