Ner som en pannkaka …

I början på sommaren planerar man en massa saker som borde göras men då vetet börjar gulna så kommer eftertankens kranka blekhet och man börjar fundera över vad som kan lämnas ogjort. Skördepaniken slår till och det är närmast fråga om att hinna tömma och städa torken, reparera vad som måste repareras och få tröskan i körskick.

Halva sommaren gör man saker ordentligt men mot slutet av augusti kommer “tjikelvärken” (från ordet “ti tjikel”=att glappa) in i bilden. Silvertejp och ståltråd blir de huvudsakliga materialen – möjligen någon skivbit här och där.

Faran är att man börjar tänka likt bembölingarna: “Klarade det här sej i fjol så klarar det sej väl i år också”.  Det kan fungera i vissa fall men om alltför mycket är ihoplappat så står man mitt i skörden och reparerar. Men då tiden inte räcker till så måste man göra som alla lata byråkrater: PRIORITERA.

Våren blev ju besvärlig och jag sådde ännu små bitar den 15 juni så en hel månad av sommaren gick förlorad i år. Skörden blir senare än vanligt men hoppeligen inte en månad senare. Och man vet ännu inte hur hösten ser ut. Som en bonde uttryckte det så finns det fara för att man möter “juulbottjin” (jultomten) då man kör tröskan på de sista åkrarna.

Men här finns det i alla fall nånting att skörda även om det minsann inte blir någon rekordskörd. Vi var i Sverige förra veckan och där stod det vatten på åkrarna och växterna var för bedrövliga. Rena missväxten. Ett bra pris tröstar inte i det läget för det finns inte mycket att sälja. Här i östra Nyland har det inte regnat så våldsamt. Men det hinner ännu …

Det är litet pannkaksstämning just nu. Vartenda år är det likadant innan man fått in skörden under tak. Sedan kan man litet pusta ut.

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

3 reaktioner till “Ner som en pannkaka …”

  1. Bra klätt i ord! Precis sådär är det som du beskriver. När hösten kommer
    och man i sista stund noterar vad som är lite på trekvart fast man haft
    hela sommaren på sig, ja då är ståltråd, silvertejp och Plastic Padding
    människans bästa vänner. Torkpannan från nådens år 1984 har jag väntat
    på härdsmälta i under flera säsonger, men den går fint ännu. Med pannrum av betong så har jag varit förberedd i några år så tillvida att
    jag har en diamantklinga hängandes på garageväggen. Tröskor och torkar
    är annars otroligt driftssäkra mitt i vintern.

    Vad sommaren beträffar så har vi här i Österbotten haft, som sonen sa,
    förlängt höstlov! Och det bara fortsätter med gråmulet och sval väderlek och växtlighet som är sen som bara den trots nära nog normal såtid. C.a 2-3 veckor efter normal tidtabell om markerna bär
    att köra på vill säga. Dyngsur gammal sjöbotten är inte precis tröskans
    favorit. Lite norröver dyker änderna efter havre! Månne dom saluför snökedjor till Claasen?

    Med önskan om, trots allt, gott skördeföre!

    Micke

  2. Tack, tack. Det är litet nervöst här fastän det inte regnat SÅ mycket. Idag har det i alla fall droppat hela dagen. Nåja, förberedelserna för skörden är mest inomhusarbete och det sist sådda vetet är ännu grönt. Men det brukar vara så att det plötsligt blir panik i alla fall – åtminstone om de börjar lova en mängd regn …

Kommentarer är stängda.