Blomkålar……

….. i olika färg och form finns det just nu rikligt av. Så  med avsikt att inspirera till användning för att få lite fart på affärerna passar jag nu på att fortsätta produktpresentationen 🙂 Verkar dessutom som om det rikliga utbudet kommer att bli kortvarigt, åtminstone för egen del lider blomkålssäsongen mot sitt slut. Blomkålen är inte riktigt lätt att ”programmera” för jämnt utbud i och med att blominduceringen är väderberoende, så det betyder att ibland är det brist på blomkål och ibland när vi får ”blomkålsväder” så blir det trångt på marknaden med låga priser som följd. Lite går det att jämna ut utbudet med hjälp av lagring ty blomkålen håller en kortare tids lagring om den skördas i tid och kyls ned snabbt men det gäller som sagt att vara påpasslig med skördandet. Dagens hybridsorter utvecklas så pass jämnt att hela planteringsomgången kan skördas i ett par tre överfarter. Gamla tiders öppen pollinerade sorter krävde kanske 5-6 besök på åkern med kniven innan allt var skördat. Att allt färdas mer eller mindre på en gång gör ju att man är tvungen att plantera mindre mängder i flera omgångar för att man skall ha en chans att hinna skörda blomkålen i rätt utvecklingsstadium.

Blomkålen är känslig för stötar så den bör hanteras varsamt både vid skörd och övrig hantering, jag mår riktigt illa då jag i markettarna ser hur man tömmer lådorna och kunderna vrakar och väljer bland blomkålarna. Stötarna ger upphov till mörka fläckar som gör att blomkålen ser ”gammal” ut trots att den kan vara färsk. Speciellt den lilafärgade blomkålen missfärgas lätt medan den gröna är något tåligare. Blomkålen skördas därför med lite kvarlämnade bladstjälkar som skydd och stjälkarna förser också blomställningen med fukt och näring för ökad hållbarhet. Bladstjälkarna går också utmärkt att använda i matlagningen om man så vill.

Små nätta färska blomkålar som kokats hela serverade med lite smör hör nog till det godaste man kan äta sommartid även om dom också är goda som råa också. Rå blomkål äter jag ju mest hela tiden under skördearbetet och som rå bör också den lilafärgade användas om man nu inte tycker om blå mat förstås 🙂 Under Strömsökockens besök för ett par veckor sen passade jag på att fråga om det finns något sätt att få färgen att hålla upphettning och kokning och han rekommenderade att man kan salta för att förstärka färgen. Vi har dock inte testat om det hjälper, kanske får vi mera tips i söndagens program då våra grönsaker tillreds på Strömsö. Har bloggläsarna tips på blomkålsanvändning kan Ni vänligen kommentera och dela med Er, Tack!

Den vanliga vita blomkålen är fortfarande populärast men visst ökar användningen av lila- och grönfärgad blomkål också. Prövade orangefärgad blomkål för något år sen men de sorter som då erbjöds hade inte riktigt rätt färg utan såg mest ut som gammal vit blomkål så den gick inte åt. På bilden nedan har jag också satt med en Romanesco som är en korsning mellan blomkål och broccoli, den är ju väldigt dekorativ med sitt speciella utseende.

Romanesco, Lila, Grön och Vit blomkål

 

 

Vad är lyx?

Alla värderar vi olika,,, men för mej är bland annat det här är lyx…

LunchEn småtrött, mätt och belåten moster med Valter i famnen 🙂

Normalt består lunchen av en låda rester man grävt upp ur frysen, eller måltid hos någon här på holmen. För tillfället är min syster Alice mammaledig, så hon brukar laga mat åt oss här på holmen eftersom hon är hemma, och det är roligare om vi alla äter på samma ställe, och gärna naturligtvis till lika. Den här dagen gick det där med ”till lika” i stöpet för min del… Jag började morgonen med att koppla startkablar till valle, han var helt utan liv när jag vred om nyckeln, och blev därmed lite sen… närmare bestämt två timmar…

Att komma till Anisor och konstatera att det inte finns ett liv i traktorn, (den dagen man som mest vill att den ska starta) innebär att man först måste kolla om någonting man har på kobben startar, eller om man måste hämta reservakku eller laddare och kablar och … nåja, startade gjorde jonte, sen var det att få tag på startkablar. Eftersom man inte bara har att springa in i en verkstad för att hämta dem, utan måste åka båt någon kilometer först innan man börjar vara i närheten av ett par kablar tar sin rundliga tid… Men småningom fick jag så även valle att kvickna till och ”dagens dont” kunde börja. När jag då hade några ha att slå och linda in idag var det lika bra att slå allt före lunchen, skulle man släppa slåandet bara för att klockan slog 12 skulle det man tänkt få gjort den dagen dra ut på tiden på ett förargligare sätt. Bättre var att slå, skicka meddelande till ”restaurang bjärkholm” att jag blir sen, och sedan äta så gräset fick torka några timmar och sen fara och bala.

”Restaurangen” lovade hålla mat åt mej trots krångleriet och när jag så äntligen slog mej ner med rostbiff, gräddpotatis och sås, med kaffe och muffins på, var jag mycket glad över att inte behöva gå hem och gräva i frysen efter någonting ätbart. Det sparar så mycket tid en stressig dag, att mat och kaffe bara finns mitt i allt! Dessutom är det som om maten blir godare när man inte behöver diska efteråt 😉

Eltråd!

Det är elen som räknas, inte stabiliteten i stängslet.

Mina baggar går för tillfället på bete på åkermarken jag slog först ensilage på, sedan tog jag torrhö där och nu är det baggbete. Att några trådar kan hålla så stora djur på rätt! Det är lite roligt när man ser de stora baggarna backa flera meter när man skall flytta dem från ett bete till ett annat och lagt ner tråden på marken. De går INTE över tråden! Den är farlig, det har dom kanske testat sej fram till, och har de fått sej på nosen en gång kommer de inte i närheten av den flera gånger.

Tar man bort tråden helt kan det ändå finnas de som inte går över där tråden varit. Den SKA finnas där, nånstans och kanske den också är där fast vi inte ser den verkar de tro, för det kan vara hopplöst att få dem att gå över ställen där tråden varit.

Jag håller på och drar tråd. Först slår jag gräset där tråden skall gå. Sen går jag ett varv med stolparna, kastar ut dem ungefär där de ska vara. Sen går jag tillbaka och ställer upp dem och trampar ner dem, och ser att det blir någorlunda bra i förhållande till markens höjd, ner i diken, grästussar och annat som man lite måste tänka på för att få det bra. Sen börjar jag gå med tråden, drar ut och sätter fast, hämtar mer tråd, fortsätter där det slutade, drar ut, hämtar mer tråd… osv, tre trådar högt, gärna mer om jag har tråd och om jag orkar. så för varje sträcka där det går ett elstängsel har jag gått den sträckan 5-8ggr, beroende på hur lång sträckan är och om jag måste skarva tråden många gånger osv…

elstängsel

Tid tar det, men behändigt är det när det finns gräs i överflöd och man inte har fast stängsel. I övrigt föredrar jag fast stängsel. 🙂

Deadlines………

…….brukar det vara flera per dag så här års, och då främst i form av leveranser som skall vara klara till en viss tid. Till i morgon bitti har vi dock för ovanlighetens skull ingen deadline och det känns lite konstigt om än befriande på något sätt. Visst har vi jobbat trots att det inte är någon beställning som ligger på men vi har inte behövt springa benen av oss för att ha det klart till en viss tid i alla fall.

Kunde till och med ge äldsta dottern ledigt  för att tillsammans med barnen delta i orienteringsklubbmästerskapet i kväll och själv tog jag kväll innan mörkret tvingade mig för en gångs skull. Dessutom planerar vi att börja en halvtimme senare i morgon bitti …… känns nästan som om det vore en sovmorgon på gång 🙂

Nu bara några räkningar att betala och sen blir det god natt 🙂

Erosion….

…..eller allt som nyttjas nöites.

Uppstarten av spannmålstorken brukar vara en odramatisk upplevelse. De flesta år sätter man tillbaks två rör, provstartar och går och dricker kaffe. I år gick det inte riktigt lika smidigt. Jag har några år noterat lite läckage från ett par rörskarvar, dock inte mera än att det gått att leva med. I år fanns överlopps tid så det blev att ta upp kopplingarna och titta lite noggrannare på vad som hänt. Orsaken till att det inte syntes direkt var att salig Far virat tomsäckar runt kopplingarna som extra säkerhet någon gång förr i världen.

Filmen ”Il Capitano” som handlar om Åmselemorden, för övrigt en av de få filmer jag sett från början till slut utan att tröttna” börjar med att beskriva evigheten såhär; ”Om en fågel kommer en gång vart tusende år och gnider sin näbb en gång mot ett berg, så har en sekund av evigheten gått när berget är borta” Detta citat dök upp i huvudet när jag stirrade in i den blottade för-rensaren på torken. 1000- och åter 1000-tals ton säd har genom åren eroderat bort plåten och samtidigt skapat de mest märkliga mönster där den dragit fram. Tyvärr kom jag mig inte för att ta något kort på rensen men det påminde om en droppstensgrotta när man tittade in. Samma sak gällde med rören och på en rörända tog jag en bild:

Nu var ju detta tack och lov lätta saker att åtgärda och min torkkompanjon är uppenbarligen född med svetsen i handen så redan nästa dag brummade ”Gamäl-Antti” i gång och skall förhoppningsvis forsätta sin långa och trogna problemfria tjänst i många år till.