2 oktober, 2012 av Kalle

Glaset fullt

Någonting hände i torsdags. Det regnade. Men uppenbarligen var det inget vanligt regn utan det var just bägaren som fick droppen att rinna över. På tisdagen tröskade jag vete som var riktigt bra. Fukten var drygt 20% och åtta timmar i torken är helt ok, med årets mått mätt riktigt bra. Torsdagen regnade det som sagt, men på fredagen var det fint väder igen. Jag tvekade mellan kvickkrotsbekämpning eller tröskning, valet föll på tröskning. Växten såg bra ut men direkt märkte jag något illavarslande. Det kom mycket större volym i tanken än några dagar innan. Det betyder att kornen svällt och det är absolut inte bra. Ner med handen i tanken och känselsinnet talade sitt tydliga språk. Vetet hade förvandlats från bra till riktigt dåligt på två dar. Det amatörmässiga tuggprovet tydde också på att falltalet gått till Gud.

Det riktigt roliga började först då spannmålen skulle in i torken. Det hade då stått på vagnen i 13 timmar och vid kippningen hände – ingenting.  Alltsammans hade börjat ta värme, luktade jäst och rann inte av vagnen. Efter en tröstlös kamp med skyffeln tog jag denna bild. Vagnen uppkippad allt vad det går, men vetet – det är där det är.

Nu betyder ju inte detta att produkten är förstörd, det betydde bara 15 timmar i torken och att det inte gick att blanda med tidigare tröskad säd i silona eftersom detta kommer att gå till djurfoder, istället för ditt frukostbord. Dessutom var jag tvungen att förbruka 3 timmar av min ungdom på att få in eländet i torken, något som i vanliga fall tar 20 minuter och sköter sig själv.

Nu kan ju vän av ordning undra över om det inte hade varit bättre att låta växten vara kvar på åkern, och jo, det hade det varit förutsatt att ens något lite hade varit normalt. Ikväll skriver vi 1 oktober och ute regnar det igelkottar för andra dan i följd,så det känns nog oavsett vädigt bra att ha allt bärgat. Hur det sedan blir med plöjningen i år låter vi vara osagt.

Något som dock förblev en dröm var att så råg. Jag hade planerat rågsådd på 8 ha i höst men det fick nog läggas på hyllan, dels pga att direktsådd i vätan inte skulle ha fungerat, dels för att kalendern gått för långt framåt.

Hur gick det med slaskvetet i torken då. Jotack – dåligt!  Fukten och agnarna bildade en jordliknande hinna inne i rensen så den packade ihop. Att stå i hällregnet och krafsa bort våta agnar ur ett hål rakt ovanför huvudet är inte roligt. Men det var vad jag sysslade med i går kväll.

4 svar till “Glaset fullt“

  1. Pontus skriver:

    Dessutom förenat med en del fara att skotta ur ett sådant lass. Om hela lasset mot förmodan skulle släppa och rasa över en.
    /Pontus

  2. kim skriver:

    åså brukar det var problem att få det i torken, och att få det att cirkulera…

  3. Heidi skriver:

    Kunde inte låte bli att kommentera bara för att det är så igenkännande med detta torkstrul som alltid förekommer i någon form. Att du dessutom skriver och formulerar så himla bra, gör att det är en sann underhållning att läsa! Man måste helt enkelt ta de små missödena med humor, annars orkar man inte 🙂

  4. Micke skriver:

    He e bra Kalle! Bilden kunde ha varit tagen av mitt vetelass. Jag hann
    kippa lite för högt, med den påföljd att alltsammans släppte och med
    bara lillbakbrädan öppen så for alla stegen i kippcylindern ut med en smäll
    och lika fort ner tillbaka! Torktiden känns också igen. Acceptabel hl.vikt
    i alla fall, 85,0 kg. och snäppet under 5 ton per hektar. Att inte inneha
    skärgårdsskepparexamen en höst som denna när sjökortet skulle ha haft
    sin givna plats i tröskhytten är en brist.

    H. Micke