Ingen skrattar…

Nej, ingen Åländsk potatisodlare skrattar mera.

Som jag skrev satte Matte på breddarena, men plutt sade det för det, och så satt han åter en gång med träcken upp till axlarna. Den här gången var det Nicklas och deras M150 som tillkallades. Lika som med Torre, så var Nicke på väg inom 5 minuter, så hjälp kom snabbt, men, dagen förklarades färdig i det landet.

Men vart skall man fara och börja på att ta upp potatis när det är lika vått över allt? Vi prövade att ta upp lite utskiftningspotatis. Det gick i den änden där det var mest sand, men så fort vi kom ut närmare mitten av den åkern så blev det lite mer lerinblandat och då var det igen 5 före att vi skulle ha fastnat igen. Klockan blev kväll så vi slutade. Men, vart fara? Vart ta vägen?

Frågorna när potatisodlarena ringer och pratar med varann är : – Har du fått upp nått? Går det? Kör ni fast? Bogserar ni? Exempel på svar är: -Nej vi kör inte, jag körde fast mattan två gånger på raken, så vi slutade, potatisen har börjat ruttna så jag vet inte hur jag skall göra, om det ändå bara skulle sluta regna! Eller tex. – jo, det går, vi har tagit upp ett flak på två dagar, men vi bogserar hela tiden för att få släpat päronmaskinen genom skiten, om det ändå skulle kunna sluta regna.

Om inte vädret ändrar sej kommer snart svaren att vara. -Nej, jag kommer inte ens ut i åkern och skulle jag komma dit med våld, så är det ändå lönlöst, det har börjat ruttna, kommer att få plöja ner flera 100 ton…

Ja, varför bönder klagar på vädret är enkelt – pengar. Vädret styr nu böndernas pengar med järnhand. För tillfället börjar läget vara så kritiskt att vädret styr över flera 100 tusentals euro!

Mera regn och potatisen ruttnar och pengarna uteblir. Pengar som skulle användas till att betala bort lån, maskindelar, inköp av reservdelar, och helt enkelt vanligt drägligt leverne.

Jag önskar för hela den Åländska potatisodlarkåren att det slutar regna. För gör det inte det… Jag vill inte ens tänka på konsekvenserna… Det är inte bara årets julklappshandel som står på spel, det är så mycket mer än så…

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick. Visa alla inlägg av Charlotta