Oxberg.

De som skidat Vasaloppet kanske vet vad jag talar om? Det är i alla fall så man börjar känna sig nu, det vill säga när krafterna börjar sina och det är lite för långt kvar för att en sista kraftansträngning skall ta en över mållinjen.

Efter att nu ha skördat mer eller mindre varje dag i närmare fyra månader så börjar det ta emot och ännu har vi bara hållit på med skörd för försäljning, någon egentlig skörd till lager har vi inte ännu fått till stånd. Och det är det blöta vädrets fel. Nåjaa, lite lök har vi in men den som ligger kvar går inte att ta maskinellt för tillfället i alla fall. Åkrarna bär nog fortfarande hyffsat men allt blir till lervälling i maskin 🙁

Palsternackorna kommer nog upp men det ställs stora krav på rensning och tvättning innan man ser vad som döljer sig i lådan.

 

Steg för steg…….

Nu är det bara att precis som i ett långlopp försöka ta fasta på alla positiva signaler, varenda sak som fås gjord och slutförd för säsongen är som att ta in på skidåkaren framför eller avverka ytterligare en kilometer.

Några positiva signaler som jag kan meddela är:

Skörden av spannmålen avslutades med skörd av den sista havren senaste fredag 28.9.

De sista hektaren havre som inte hann skördas innan regnet förra tisdagen (26.9.) hade nog en helt annan fukthalt men vad hjälpte det, mera regn utlovades så det var bara att ta tillfället i akt och försöka få bort det som fanns kvar.

Årets sista blomkål skördades idag (tisdag 2.10.)

Det att sommargrönsakerna en efter en börjar vara skördade är väl egentligen lite synd nu då vädret fortfarande är varmt men ändå känns det skönt att få ett och annat avslutat så att man får börja koncentrera sig på lagerprodukternas skörd på allvar.

Med hopp om torrare väder……….

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.