7 november, 2012 av Kalle

Livsåskådning i plöjningen

Nyss inkommen från målgång i höstplöjningen kan jag bara konstatera fakta. Profetian besannades igen. Grundstenen i min livsåskådning är nämligen att allt jämnar ut sig på sikt. En motgång går alltid hand i hand med en framgång, eller  tvärtom. För mig gick ju tröskningen jättebra i år. Det var nästan så samvetet mådde illa när man såg hur stora problem andra hade och här i huset gick allt smärtfritt. Allt kom bort av jorden, maskinerna höll och kvaliteten blev bra. Visst var det lite irriterande med regn varannan dag och skörd varannnan, men det gick duga.

Sedan kom då kapitlet plöjning i vilket absolut ingenting gick som det skulle. Som tidigare noterats är jag tvungen att höstplöja om jag tänker ha nåt att lägga i silona nästa år. Att försöka vårplöja är som att be om missväxt, man kan lika gärna ligga på soffan hela maj månad. Detta beror alltså på leran som torkar för snabbt på våren och blir stenhård och helt ogästvänlig för fröna.

Alltså efter skörd och tröskrengöring – plöjning.

Första bekymret var ju avsaknad av en hel plogskiva – se tidgare inlägg

Ett normalt år plöjer jag 1 ha per timme, alltså skall hela karusellen vara över på 35 arbetstimmar, eller ca 10 dagar med 3,5 timmar aktiv tid. Redan innan första skäret var svängt vädrade jag problem. Jorden var våt och kladdig, det kanske kunde bli problem med bärigheten här och var. Första åkerna var så kladdig att Kvaernelandens bärhjul oftast ville ha hjälp med att svänga vilket i praktiken betydde att vid varje svängning höger/vänster var jag tvungen att svänga plogen fram och tillbaks två gånger istället för en. Inte världens största bekymmer men irritation.

På skifte tre började Valtran tappa kraft och jag diagnosticerade snabbt problemet till luft i bränslet, men varifrån den kom var en annan femma. Efter en hel del expreimenterande kom jag på att om man dränerar förfiltret kan man köra igen en halv timme innan filtret bör dräneras igen. Detta gav ju upphov till en massa hoppande ut och in ur hytten och naturligtvis gick jag själv sönder i ett av dessa hopp. Sedan blev det soffsittande med sjuk fot i två dagar medan det var bra plogväder.

När foten var tillräckligt bra för att komma vidare på började det häva ner snö. Snö är alltid en irritation men nu lurade ett planerat hysteriskt utbrott runt hörnet. Samma dag brast en plogspets ungefär samtidigt som Valtra återigen stannade i bränslenöd. Denna lördag för två veckor sedan plöjde jag 15 minuter, luftade bränslesystemet i 5 minuter alltmedan snön ökade i mängd. Så höll jag på den dagen.

På lördagen förra veckan var körtiden mellan luftningarna 5 minuter och jag insåg att såhär kan man inte hålla på. Efter kontakt med Valtra-sakkunskapen i Pörtom anandes felet till stockning i röret mellan tank och förfilter. Inga större problem alltså, bara att öppna banjoskruven bakom förfiltret och blåsa rent. Jo, jag sa BAKOM förfiltret, dvs en plats där inget mänskligt verktyg tidigare satt sin fot. Valtra är ganska enkel till sin konstruktion, men ogästvänlig. Vid varje skruv sitter något rör eller nån slang JUST där man vill sätta verktyget. Alltså blev operationen större än jag menat. Allt revs mellan handpump och tank och blåstes rent. Proceduren tog en timme och att kladda med brännolja i minusgrader vet varje mekaniker hur kul det är. En dusch brännolja över mig själv ingick också i programmet. Mot lunchtid hade jag allt ihopmonterat och Valtran startade och gick problemfritt restan av dagen.

Söndag morgon. Valtra vägrar starta, den behövde luftas och själv började jag känna mig i behov av ett lugnande samtal med någon själavårdare. Jag hade alltså inte åstadkommit en reparation utan bara en felförflyttning. Nåja, bättre så, nu gick det i alla fall att köra hur länge som helst, luftningen behövde bara ske på morgnarna.

Nu sista plogveckan har Valtra jobbat på utan mig. En behjälplig kollega förbarmade sig över mig och erbjöd chaufförstjänster, något som jag tackade och tog emot med glädje. Att han sedan plöjde bättre än mig, det var bara en bonus.

Nu gissar jag lite förstrött att det kommer att vara så många minusgrader resten av vintern så att jag inte får utrustningen tvättad. Men det skulle bara var rätt åt mig – så bra som tröskningen gick.

Ett svar till “Livsåskådning i plöjningen“

  1. jontte skriver:

    köp en John Deere.. inga såndäna problem med traktorn.. 🙂