16 november, 2012 av Charlotta

Att bli ”1, 2, 3…”

Sik, det är gott det!

Pappa lade siknät här en natt, tänkte nypa oss lite sik till frysboxen. 🙂 Vädret var okay, bra är det ju aldrig, så det kan man ju glömma, men det blåste inte så farligt på kvällen. På morgonen hade det tagit i lite. Men inte sån blåst att det inte skulle gå att dra nät, nej, så hårt är det sällan det blåser här på insidan, för det var på insidan han lade näten. Kvällen före sa jag, ring sen om det kommer sik, så kommer jag med ner till stranden och reder upp.

Och jo, på morgonen ringde telefonen, i andra änden va pappa som sade: Jag förd iland fångsten åt Alice och nu far jag och drar upp båtar…

Med det visste jag att det inte handlade om 5 eller 10 sik utan 1 eller 2.

Jaha sade jag, fick du en helst?

Jo, en sik och sen lite gälar, tarmar, huvuden, sjökalvar, lekko, skit och simppor! Istället för att det skulle ha kunnat vara 2 , 5 … eller 10 sik per nät fanns det nu alltså lite rester kvar efter sälens framfart. Det är vid sådana tillfällen ”man blir så 1,2,3…”

Bara att konstatera, jahaja… han är här igen. Den förmårrade mårrhårsnissen som skulle kunna bo ute till havs där han hör hemma! Specialisten som antagligen inte är rädd för varken människor eller båtar, snarare intresserad… Vi känner varann, vi har setts förut, men det är en listig rackare, han vet exakt vad vi gör på vattnet, medan vi inte har en blekaste aning om var han är, såvida han inte är upp någon sekund och kollar in oss…

Men människan lär ju vara ett klokt ”djur” ( … även om man ibland kan undra… ) Så det gäller ju att vara listigare och slugare än ”Nisse”. Men hur?

Ett sätt är att lägga näten några timmar på dagen och eventuellt få någon sik, kanske, ett annat är att sitta och lurpassa på honom, men att sitta och vänta att han ska komma kan också man själv gå nit på. Han kanske inte kommer den dagen och så många dagar är man inte intresserad av att sitta utomhus på en strandkant och vänta i november, så varmt är det inte. En annan sak man kan göra är att låta bli och lägga nät, men … ugnssik som är så gott 🙂

Men sik ska vi ha. Punkt. Planer smids, det är som att ständigt leva i en tankenöt.

 

2 svar till “Att bli ”1, 2, 3…”“

  1. Kimmen skriver:

    Som principiell landkrabba men skäribo från sommar- K-stad i ungdomen och sedermera diplomingenjör kommer man på underliga ideer, som säkert ingen testat förut. Det finns ju s.k. möss-ultraljudsskrämmor, som jag med (trolig) framgång använt på vinden i mitt hus, och det finns vattentäta påsar åtminstone för mobiltelefoner. Det enda problemet är att musskrämmorna kör med nätspänning, vilket på stranden är sällsynt, men det finns ju invertrar…
    Kunde man prova att sätta en acku+inverter vattentätt på stranden invid näten och sänka en ultraljudmanick under vattnet och se om sälarna är lika skygga för det som mössen? Men då far väl fisken också….

    Yrittänyttä ei laiteta sa min mormor från Alavo i Österbotten, så om någon vill försöka så varsågod.

    Om båda far blir det i varje fall inte rester att riva ur näten – he-he!

    Så om någon vill testa en vild ide så varsågod!

  2. Charlotta skriver:

    Hej Kimmen!
    Det mesta börjar vara påfunderat angående sälen och dens framfart. ”Sälsäkra ryssjor”, som ändå inte funkar, sälskrämmor av olika slag har också prövats, inte av oss, men forskare och andra fiskare, men sälen vänjer sej med att ljudet inte är farligt, de kommer närmare och närmare och till slut är de mitt ovani som om inget skulle ha hänt. Det är en listig rackare. Det vi nu gjort är att lägga näten några timmar på dagen. Några spinnfiskare cirkulerar här i vikarna om dagarna, brukar inte gilla dem när de kommer mitt ovani egen hemstrand, men den fördelen är det med dem, att de håller eventuellt sälen på avstånd! Dessutom ha de varit försiktiga kring näten vi lagt, ännu i alla fall. Det måste jag berömma dem för, det finns alldeles för många historier, (även i vårt bagage) om sönderskurna telnar, när spinnfiskare varit i farten.