De går precis lika bra med selleri………

……ifall julskinkan har rymt, det sjöng Werner & Werner. Och visst ligger det nåt i det eller? Avslutade hur som helst arbetsdagen nyss, tillsammans med Linnéa, med lite tvätt och paketering av stjälkselleri så nu doftar arbetshallen friskt av selleri. Den lite säregna doften gillar man eller så inte, jag hör definitivt till den första kategorin i alla fall 🙂  Dessutom är de spröda selleristjälkarna goda med lite dipp eller dylikt.

Frugan brukar göra en fräsch sallad på stjälkselleri enligt följande:

Ingredienser:

några skurna stjälkar av stjälkselleri

5 rivna äpplen

1 riven morot

Dressing:

1 burk  creme fraiche

1 tsk örtsalt

Blanda dressingen, skär sellerin i små bitar. Riv morot och äpplen. Blanda i en skål och häll genast dressingen över och blanda ihop innan äpplena mörknar.

Passar bra till både kött och fisk.

Kanske har bloggläsarna egna tips på användning av stjälkselleri? Det är ju en mångsidig grönsak 🙂

Stjälksellerin håller ett par – tre månader i lager så en bit in i januari borde det ännu gå att få inhemsk vara och den är nog att föredra för den importerade är en av de grönsaker som oftast fastnar i tullaboratoriets tester vad gäller höga halter av bekämpningsmedel. Kan meddela att årets skörd höll sig grön och frisk så några svampmedel behövde inte användas i vår odling i år heller. Jag är ju inte någon certifierad ekoodlare men kan man undvika bekämpningsmedel så gör man ju det naturligtvis.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda. Visa alla inlägg av Christer