5 januari, 2013 av Nisse

Lervälling i januari

I går kväll så körde jag ned gamla Zetorn i en grop i skogen och där satt den. Det var ren lervälling och lös gyttja. Inte vad man förväntar sej i januari precis. Det var ingen idé att bråka utan jag fick vänta tills pojken kom hem och så drog vi upp den med stora Zetorn – med nöd och näppe.

Det är besvärligt men man måste köra spår för att det alls skall frysa. Nu skall det vara ett par dagar litet kallare men sedan blir det igen noll grader. Egentlig avverkning har jag inte hunnit med än. Hela december gick till snöarbete och folk kör med slungor och schaktblad till skogen var och varannan dag. Och så finns det en hel del vindfällen tvärs över vägarna. Inte direkt katastrofalt men utspridda över hela skogen så det tar tid att få bort dem.

Snön blir inte blid utan det blev rena sjöar efter jul. Blida är bra för då packas snön under hjulen men den senaste värmeböljan gjorde snön så lös att hjulen går tvärs igenom. Och under finns det ingen tjäle alls. Vi hade ett tjockt snölager före jul men nu ser man svarta ryggar både på åkern och i skogen.

Men det finns hopp för nästa veckoslut skall det bli -20 grader igen. Om det nu blir – väderprognoserna ändras ganska ofta. Vi ligger mitt emellan högtryck och lågtryck så vädret kan ändras mycket snabbt.

Det är svårt att göra leveranskontrakt då vädret är så instabilt. Man måste köra ut det man huggit samma dag för man vet aldrig om det går följande dag. Maskiner i all ära men då de ligger i en gyttjegrop så inser man att det bara är att följa vädrets nycker och inte inbilla sej att man kan planera vad man skall göra längre än någon dag framåt. Människan spår men vädret rår.

 

Etiketter: ,

9 svar till “Lervälling i januari“

  1. Per-Erik skriver:

    Hade samma upplevelse igår. Men kom loss på egen hand.

  2. Nisse skriver:

    Jag försökte också lägga trädbitar under bakhjulen men det var hopplöst i gyttjan och då den bara grävde ned sej djupare så väntade jag hellre på draghjälp. Det blev litet nattarbete men upp kom den.

  3. Janne B skriver:

    Ja vet inte va du har för erfarenheter, men då jag nu ännu va hemma och i skogen så brukade vi köra upp spår i skogen då det var blidväder. Vi använde då dubbelhjulen för att få en så bred körgång som möjligt. Det var nog med varierande resultat, var de mycket snö så stod traktorn bara där och hoppade och man kom ingen vart. Men si vi va ju int korka så vi satte pigghjulen på den gamla Hanomagen, men de resulterade i att pigghjulen skrapa en fåra i jorden och gummihjulen lagade bar is så vi kom ingen vart,så vi va noo ganska korka entå. Alla sätt e bra utom dom dåliga. Det varierar ju år för år så ja tror int på någon patentlösning

  4. Christer skriver:

    Det där med att köra upp spår med dubbelhjulen har ju sina sidor men på mjuka marker ger det ju bättre bärighet samt att spåren blir breda med en körning.
    En annan möjlighet som jag själv inte testat (har inga dubbelhjul) men som jag hört om är att använda mellanringen mellan däcken som en stor vinschtrumma. Bara att hitta någon fast punkt (träd) att koppla andra ändan av vajern, sen i med låg växel så klättrar det nog snällt upp om bara bultfästena håller.

  5. Nisse skriver:

    Det är bra med breda spår. De fryser till bättre och det är mindre risk att man kör ned bredvid spåren. Men jag har smala och krokiga skogsvägar så dubbelhjulen ryms helt enkelt inte. Till all tur har jag en styrbar skogsvagn – annars skulle jag inte komma fram på dessa ”vägar” som egentligen bara är spår melann träden.

    Vi har en bit skog som varit gammal åker och där vågar jag inte alls köra för de gamla små dikena är nu så mjuka att man fastnar i dem. En bit av ett torrt vindfälle hjälper förstås en hel del så jag måste börja bygga vägar med dem.

  6. Micke skriver:

    Hej Nisse! Antar att du gör som jag i 1:a gallringarna att du sköter det själv och utnyttjar naturliga öppningar i beståndet som körvägar. Då blir det lite krokigt och smalt, men man har igen det om 2:a gallringen sköts
    maskinellt som fodrar ordentliga stickvägar. Då kommer det en och annan
    stock ur det som annars skulle ha strukit med om även första gallringen
    skulle ha gjorts med maskin. Den lilla tjäle vi hade här uppe i Österbotten
    har tinat upp underifrån sedan snön kom. Var och drog upp grannen i skogen häromdagen när han kört ner. Hans kommentar när vi hade fått
    upp honom var: ”Nu vet jag hur kärringarna känner det när dom fått barn”

  7. Nisse skriver:

    Jag gör inte bara gallringen utan allting själv. Skogen sköts hos oss helt annorlunda än vad ”experterna” anser. Jag följer i stora drag det som i Sverige kallas kontinuerligt skogsbruk men man måste ju fundera på varje enskild bit och göra det som är bäst.

    Just nu fäller jag stora träd för att ge rum åt återväxten. Det blir ingen gallring alls i år utan det sköter jag snöfattiga vintrar. Då man fäller själv så kan man sikta så att ungskogen sparas. Och eftersom jag kör själv också så blir spåren ganska krokiga då man sparar de bästa träden (rakaste och snyggaste).

  8. Micke skriver:

    Man ska inte alltid lyssna på sk ”experter” Har i många sammanhang konstaterat att med högre utbildning stiger förvirringen. Ska man ha det
    sista och bästa ur skogen ska man tänka själv!

  9. Nisse skriver:

    Alltså en rådgivare är bara en råd-givare. Man måste själv besluta om man följer råden. Rådgivaren råkar inte illa ut om det går åt fanders utan man får själv betala om man följer dåliga råd. Alla råd är inte bra.