mars 2013 – Sida 4 – Bondbloggen

Uppblåst

Igår kväll då jag gick in till kalvarna kunde jag konstatera att Kix var uppblåst, hon hade fått trumsjuka ihop med sig. Magen var riktigt uppblåst och hon bara stod stilla. Djuret drabbas av trumsjuka då gaser inte kommer bort från vommen, utan de blir kvar där och börjar ”svälla”.

Som första hjälp brukar vi ge matolja och sedan gnugga på magen på vänstra sidan för att få gaserna i rörelse och kalven att rapa och prutta ut dem. Vi gjorde detta också med Kix, men av någon anledning blev hon inte bättre. Lite gas kom ut, men hon bara stod och tittade på mig. Jag försökte få henne att gå omkring i kättan, men tydligen tog det redan så sjukt att hon inte klarade av att göra det.

Då hon efter en stund började skaka på bakbenen, tyckte jag att jag inte hade något annat val än att sticka hål i sidan på henne för att få ut gasen. Det kan låta hemskt, men nu var det frågan om en liten nål jag stack i vänster sida och via den började gasen läcka ut och svullnaden lättade. Efter en stund började hon igen tassa omkring och i morse var hon helt återställd.

Det var bara andra gången på snart 8 år som jag har behandlat trumsjukan genom att sticka en nål i sidan och båda gångerna har det slutat bra. Kix är föresten en blandning av kyyttö och jersey . Vi brukar nog seminera våra renrasiga finnar med deras egna ras, men Asteri blev inte dräktig trots många försök med kyyttö, så därför valde vi att pröva med jersey. Namnet har hon fått efter sin far Jix och eftersom hon är rätt så spänstig misstänker jag att det kommer och bli en och annan kick från henne bara hon blir stor 😉

Skolbänken kallar

En gång i månaden, för att vara exakt. Jag började på veckoslutet en kurs inom landsbygdsturism som ordnas i Kuggom. Meningen är att jag/vi skulle få lite ideér om hur vi kunde utveckla vår gård. Mjölken är och förblir grunden för verksamheten, men utöver det kunde det vara bra att ha lite annat också. Med tanke på att man inte vet vad framtiden hämtar med sig, känns det bättre om man hade inkomster från lite olika håll i stället för att satsa allt på ett kort.

Helt utan baktankar är vi inte, utan vi har nog lite funderat på vad vi kunde börja med. I fjol köpte vi gamla folkskolan här på Heisala och nu är vår tanke att vi ska hyra ut den, antingen som så eller genom att öppna en Bed and Breakfast. Ett annat alternativ är att vi börjar tillverka glass och ett tredje att vi börjar med någon form av gårdsturism.

Som sagt, vi är öppna för nya ideér och därför började jag på kursen. På agendan detta veckoslut fanns förutom föreläsningar också snöskovandring och ett besök hos en alpacka-/kursgård.

Skogspartner.

Det sägs att man helst inte skall jobba ensam i skogen men det har jag nog gjort för det mesta, speciellt nu sen Erik kom bort. Efter att han började köra processorn brukade han komma ut till skogen vid 15-tiden då han avslutat morgonskiftet för att titta till vad jag höll på med. Oftast lastade han på det jag huggit under dagen så att jag kunde åka hem direkt efter avslutat arbete, det uppskattade jag för att svettig sätta sig i en kall traktor är ju inget vidare.

En annan ”partner” som jag alltid haft med mig är motorsågen av just märket Partner för att nu följa rekommendationerna om en partner i skogen 🙂 Egentligen hade jag till och med två men den ena (reservsågen eller egentligen Eriks såg) förlorade jag i branden, den andra som jag har kvar råkade jag ha i skogen vid brandtillfället. Den har nu något år på nacken och börjar få en och annan ålderskrämpa så jag har börjat fundera på att pensionera den. Det flesta ålderskrämporna är egentligen småsaker som relativt enkelt kan repareras. Men ett problem som jag haft på sistone och som gör skogsarbetet väldigt riskfyllt är att förgasarspjället fastnar i nästan fullgasläge vid gaspådrag i liggande (fällskärs-) ställning. Man vill ju helst att sågen går ner på tomgång så att kedjan stannar när man släpper gasen. Har försökt se över förgasaren men inte hittat nåt fel men på något vis kärvar spjället, kanske kunde returfjädern spännas på något vis eller så borde hela förgasaren bytas ut. Inte en helt oöverkomlig utgift det heller förstås, men sågen börjar som sagt bli gammal så vem vet hur länge den håller.

Dom gula Partnersågarna är som sagt dom jag hållit mig till och varit relativt nöjd med, sällan har dom krånglat i övrigt. Men så har dom ju också gjorts i Sverige, men där görs dom inte längre och dom är inte heller så allmänna i handeln numera. Så därför har jag funderat på att byta märke. Funderar om bloggläsarna har några egna erfarenheter av de olika märkena som säljs idag?

Här om dagen behagade startsnöret gå av när jag kom till skogen för att påbörja dagens arbete. Naturligtvis råkade jag inte ha den insexnyckel som fordrades för att ta loss startapparaten med mig......... — Här om dagen behagade startsnöret gå av när jag kom till skogen för att påbörja dagens arbete. Naturligtvis råkade jag inte ha den insexnyckel som fordrades för att ta loss startapparaten med mig………

....... lyckligtvis råkade jag ha så pass mycket virke liggandes i skogen så att jag fick ihop ett lass att ta hem. Man vill ju ogärna komma hem tomhänt :) — ……. lyckligtvis råkade jag ha så pass mycket virke liggandes i skogen så att jag fick ihop ett lass att ta hem. Man vill ju ogärna komma hem tomhänt 🙂

Pruta på maten?

Skämten om ”hästkött skandalen” fortsätter dugga tätt på min facebook. Det ploppar dagligen fram nya kommentarer om detta. Alla har en åsikt, så även jag.

Att äta hästkött är för mej ingen katastrof, det är inget ”HERRREGUDUSCHAMEJVAOBEHAGLIGT!”

Hästkött ha det väl ätits i alla tider. Att äta häst är kanske inte det jag först väljer, men visst må det gå det också… Om jag vet om det, om jag har möjligheten att göra ett val och inte bli lurad. Men, det jag är mer fundersam över är kontrollen på alla karensdagar och sånt som strikt måste följas för djurägare i dagens Finland. Därifrån detta omtalade hästkött kommit, är det någon som vet hur mycket karensbelagda medikamenter hästen ätit dagen före slakt? Det som ännu till känns för jäklot, är att det sitter någon pamp någonstans och gör grova pengar på detta. Ta betalt för att slakta hästen, prångla in köttet och stoppa det i någon välgräddad lasagne, klistra vacker etikett på, och så sälja DYRT!

Halvfabrikat, helfabrikat…

Detta otyg som kan innehålla nästan allt annat än vad det borde. De är bekväma, ja, och visst händer det att även jag som är ”allergisk” mot halvfabrikat, i stressen köper en ”färdigpizza” att kasta i mikrougnen, eller en smaklös och överkokt makaronilåda, men, det händer kanske en gång i månaden på sin höjd. Att leva på halvfabrikat anser jag vara ren idioti ur fler än en synvinkel. Det är dyrt och någon gör pengar på din lathet, okunskap eller tidsbrist. De är ofta ohälsosamma, fullproppade med siffror och bokstäver och inte enbart gjort på ingredienser, som man kan uttala utan att vrida tungan i krumbukt. Även om det nu för tiden är noga kontroller på allt som rör livsmedel, så funderar man nog hur fint och rent det är i t.ex. en margarinfabrik. I vårt västra grannland var katastrofen ett faktum efter att bilder läckt ut hur det såg ut runt några margarintunnor.

Vad margarin egentligen är försökte jag ta reda på, men det va inte så lätt… Smör, det är inga konstigheter, man mjölkar en ko och så kärnar man – det blir smör. Punkt. Margarin – det kokar man tydligen ihop som en häxkärring. Man tager lite palmolja, ister och talg, kokar och blandar till en salig sörja, och vid själva tillverkningen hittade jag i texten ord som natronlut, fosforsyra och aceton. Ja, det var en invecklad process de där med margarin. Blir nog inte full läst på det ämnet i en hast men det vet jag, det kommer inte in ett paket margarin i detta hus mer!

Men hur blev det så här illa? Var spårade det ur? För det första handlar ju det mesta i den här världen om pengar och så tror jag det blivit så att ”jorden snurrar för fort” för många. Press, tick tock, klockan går och man SKA hinna göra så mycket, så man måste pruta på nånting. Men vad ska man pruta på? Maten? Nej nej… säger någon. Men, om man tänker sådär över lag, har folk inte prutat på maten? Inte du som läser och jag förstods, men många andra? En av de viktigaste byggstenarna i våra liv?

Man hinner inte laga mat. Man hinner inte, eller tar sej inte tid till att läsa på förpackningen vad det egentligen är man håller i handen, bara det är billigt och går att äta så är det OK. Man kanske inte tar sej den tiden det tar till att besöka gården och se varifrån köttet/äggen/mjölken/salladen … allt kommer, och hur det är uppfött eller var har det odlats. Det är lättare att kasta in en färdig lasagne i mickron, och voila, lunchen är serverad, men, vad är det?

Och är det värt det?

Aceton bland med margarinet, hästkött i nöt-lasagnen, 2,5 kg vildfisk för att tillverka 1 kg odlad lax, 43 ingredienser i en äppelkaka, veckolånga djurtransporter genom europa, 4000 euro till semesterresan, men när mjölklitern närmar sej 1 euro är det skandal… Jag säger som fredagsunderhållningen, vart är vi påväg…

Optimal gödsling – för vem ?

Då man sitter och deklarerar så hittar man på allt möjligt för att för en stund slippa kvittona. Eftersom jag är gammal matematiker (låter litet som ”astmatiker”) och jag länge retat mej på struntpratet om ”optimal” gödsling så började jag göra en enkel matematisk analys av ”optimal gödsling”.

Först gör man en massa antaganden som troligen inte stämmer men man måste få frågeställningen i matematisk form för att alls kunna gör en analys. Verkligheten är alldeles för invecklad. Så jag antog att lönsamhetskurvan är en upp-och-nedvänd parabol (x i kvadrat). På x-axeln (dn vågräta) finns den mängd pengar man sätter på gödsling och på y-axeln (den lodräta) de pengar man får in från skörden. Vi kan låtsas att 5 betyder 500 euro eller nånting – det exakta värdet har ingen betydelse för principen. Då får man inget alls in om man inte sätter ut nånting på gödsel. Här påpekar Mats direkt att det inte alls stämmer – vilket han har rätt i – men i en matematisk analys bryr man sej inte om småsaker :-). Det kallas att ”abstrahera”.

Parabolen är den gula kurvan. Det intressanta är emellertid hur mycket jag får in för varje euro jag lägger ut. Den största bruttoinkomsten får jag vid x=5 dvs. om jag lägger ut 500 euro så får jag in 500 euro. Det är ungefär där den största hektarskörden ligger. Sätter jag mera gödsel så börjar kemikalierna förgifta marken (ni har väl sett hur de bränner där en hop spillts ut ?) och inkomsterna blir lägre trots större utgifter.

Men lönar det sej att sikta på maximal hektarskörd ? Tja, för gödselfirman lönar det sej nog men knappast för en bonde (om man inte ser det viktigaste i att kunna skryta för grannarna om sina stora hektarskördar – det är ju mänskligt). Om vi gör en matematisk analys så vill vi veta hur mycket mera man får in för varje satsad euro och då måste vi hitta derivatan för kurvan dvs. tangenten i kurvans olika punkter. Nu är det en smal sak att hitta derivatan (ifall funktionen för kurvan alls går att derivera) och för x² är den 2x. Eftersom den gula kurvan är vänd upp och ned och flyttad så får den funktionen -0.2(x-5)² +5 och derivatan blir -0.4(x -5). Derivatan är den blå linjen.

Derivatan visar direkt hur mycket jag får in för varje euro jag ger ut och vi ser att ur lönsamhetssynpunkt är det helst förkastligt att försöka få maximal hektarskörd. I x=5 är derivatan noll och ger man ut en euro till så får man ingen ökning alls i inkomsten. Även om det kan vara optimalt för Yara så är det absolut inte optimalt för oss.

Om vi går bakåt i kurvan (x blir mindre) så börjar derivatan stiga och i punkten x=2.5 så är derivatan 1 vilket betyder att vi för varje euro vi lägger ut får en euro tillbaka. Det leder inte direkt till någon förlust men inte heller till vinst. Var och en måste fundera ut om man vill satsa upp till den punkten. Jag gör det inte utan håller mej ordentligt under den. Den violetta linjen visar att gödsling med x=1 ger litet under två euro tillbaka då man satsar en euro.

Nu är ju den gula kurvan helt felaktig eftersom den går genom noll (som Mats helt riktigt påpekade enligt min fantasi). Men tanken var bara att visa principen för hur man beräknar ”optimalt”. Och det viktigaste är att först definiera optimalt – för vem ?

I verkligheten finns det alltid näring i jorden så kurvan går aldrig genom nollpunkten. Problemet med verkligheten är att det inte finns någon gul kurva som passar alla alltid. Tvärtom så varierar kurvan från plats till plats och dessutom från tid till tid. Egentligen borde man kunna se in i framtiden för att veta hur ”optimal” gödsling ser ut. Om man vet hurudant sommarens väder blir så kan man litet gissa sej till hur man borde gödsla. Här kommer erfarenheten in. Tyvärr säjer min erfarenhet från 60 års jordbruk (och väder) att man aldrig vet hur det blir. Farsan tyckte att det är bäst att gödsla måttligt och lika mycket varje år för det värsta är om man kommer i otakt med vädret och gödslar mycket de år det blir regnigt. Så dra man ned gödslingen nästa sommar – och så blir det torrt …

Nåja, inte var det här till någon nytta men det var roligt att pyssla litet med matematik som omväxling i kvittoradandet.

Hur dum får man vara ?

Reviret ringde och undrade om jag huggit upp för skogsdikningen. Nä, det hade jag inte. Så jag tog motorsågen och åkte till Tallmosan. Det var inte så lätt att ens få början för bredvid diket hade det växt upp så tät småskog att man inte fick omkull nånting. Dessutom hade yrsnön bildat drivor just där. På de gamla lerhoparna gick snön upp till knäna men i groparna upp till midjan.

Så jag började snabbt fundera på att ta en processor. Det borde vara lätt för allting skall bort bredvid diket. Sagt och gjort. Men det jag inte kom att tänka på är att man borde röja först. Så igår var jag tillbaka i snön som under tiden smält och frusit så den inte brast och inte bar. Man tog ett steg och så vilade man upp sej och så tog man ett steg till – eller kravlade sej upp ur gropen. Det var ju det här jag hade tänkt undvika genom att ta en processor …

På kvällen var jag slut och röjningen var det också slut med. Det får vara tills snön smultit. Röja ska man på hösten före snön lägger djupa drivor. Men förra hösten var för jäklig och höstarbetena på åkrarna drog ut tills snön kom i december.

Jag hörde annars att det varit rena katastrofen med skogskörningarna på mossarna i år. I går läste jag i Landsbygdens Folk att det går så bra att hugga i Österbotten i år. Nå, här är det tvärtom. Nån tjäle finns det inte. En stor grävmaskin med band står och väntar på att de skall köra ned sej med traktorerna och så drar den sej fram med skopan till platsen och försöker få upp dem.

I dag återvänder jag till hemskogens stenbackar och de stora granarna. Där har rötterna ”växt upp” så att man egentligen inte behöver skyffla snö alls. Snövintrar skall man inte röja och gallra utan såga stora träd. I den här åldern borde man ha lärt sej det redan.