22 maj, 2013 av Nisse

Aj, …. aj, aj, aj !

Vad gör en bonde så här efter sådden ? Nå, maskinerna skall rengöras och helst sättas i skick för nästa år (det blir lätt för bråttom på våren). Och så skall allt fixas som man struntade i medan sådden pågick. Då man sår så får fast världen gå under men nu efteråt så finns det en hel del andra saker som är nog så viktiga. Som bilens besiktning …

En bonde borde få byta registernummer så att bilen inte måste besiktas mitt i värsta vårbrådskan. Jag måste alltid köra bilen till besiktning första gången i slutet på april (då man har bråttom med maskinerna) och sedan en gång till i maj. Däremellan brukar det inte heller finnas så mycket tid till övers för bilen.

Så nu skulle stötdämpare bytas och parallellstagsändan med. Det var inte så lätt för skruvarna var ordentligt fastrostade på Volvon från 1996. Men jag fick redan som liten lära mej att man inte skall dra en skruv med ”djivalt” (från tyskans Gewalt=våld). Den skall ”lekas bort”. Rost kan vara stenhård men den klarar inte rörelse och värme. Gassvetsen tar bort vad som helst men på en bil finns alldeles för mycket gummin och liknande. Så man får ta bort skruvar med slag – man skrämmer dem ! Nu råkade tyvärr långa krafthylsan på 18 mm ha försvunnit i okända öden och just den hade jag behövt för att få tryckluftsdragaren (med slag) i funktion. Det är inte många skruvar som den inte klarar – om man kommer åt.

Så det fick bli hammare och ringnycklar som i gamla tider. Man slår på nyckeln (åt båda hållen !) tills skruven lossnar. Ett och annat finger kan gå åt också i den proceduren men man får skylla sej själv om man är slarvig. Massor av rostlösningsmedel sprutas på uppifrån och nedifrån (speciellt roligt då det rinner ned i ansiktet). Så fort man får skruven (muttern) att röras det minsta lilla så är det nästan klart – för det mesta. Därefter drar man INTE – absolut INTE – åt samma håll utan skruvar fram och tillbaka tills rosten släpper. Sedan drar man ur ett halvt varv och igen 20 gånger fram och tillbaka. Rosten tål nämligen inte alls en sådan rörelse medan den packas stenhårt om man bara drar åt ett håll …

Och varje erfaren maskinist inser redan att det var just vad jag gjorde. Tre skruvar kom bort relativt lätt så jag blev slö, slapp, lat,  loj och likgiltig då jag kom till den fjärde. Med tolv millimeters ringnyckel skruvade jag bara ur och tänkte på annat. Javisst brast skruven …

Så nu var det ”Aj, … aj, aj, aj !”.  Erfarna maskinister och familjemedlemmar till maskinister inser att i det läget går man försiktigt och frågar inget, kommenterar inget utan ger bara ett avlägset svagt intryck av sympati (absolut inte medlidande …).  Det är rent livsfarligt att komma med kommentarer som ”Jamen sätt bara en ny skruv.”  Bara en riktigt opraktisk stadsbo kan möjligen överleva en sådan kommentar eftersom denne inte kan anses vara tillräknelig i det här sammanhanget.

Nu var det bäst att göra som alltid i krissituationer: Gå på kaffe. Sedan kan man ännu läsa ett stycke i en positiv bok som inte behandlar något upprörande ämne utan bara är svagt humoristisk (men inte för mycket). Gärna litet tråkig och nedlugnande. Då man så småningom laddat upp på nytt kan man gå ut i verkstaden och plocka fram alla skruvutdragningsverktyg för inte brast skruvet mitt på golvet inte. Halva  sitter kvar i bilen ännu och måste bort innan man kan montera den nya stötdämparen.

Som sagt så går det inte att bränna bort den med acetylen och det blir väl att borra ur den. Problemet är bara att få borren exakt mitt i skruven så jag måste tillverka någon borrstyrning och försöka få den placerad rätt. Det är ingen vanlig skruv som skall dras ur utan en fastrostad envis rackare.

Annars så regnar det här. Det hade inte behövts för det ligger ännu vatten efter åskregnen i svackorna. Lämpligt väder för verkstadsarbete men inte blir det bra för brodden som drunknar.

 

Etiketter:

Kommentarer inaktiverade.