Landkrabba är vad jag är men en stark nyfikenhet drev ut till åboländska skärgården för att se hur Sonja och Lotta lever – och det var värt att ta två dagar ledigt mitt i brådaste sommaren. Mycket intressant för en veteodlare som bara har ett lerigt utfall (utan vatten just nu). Jag lovade sätta in bilder och här kommer de:
På väg till Heisala och Sonja. Från vänster Mirjan som är vår nya mamma på Rundradion (jag vägrar använda det nya fjantiga namnet på institutionen så det är Rundradion för mej tills jag dör), Lotta från Ytterstholm i mitten och sedan Eivor som är bondbloggare via gifte (med Christer).
Christer och Kalle på den gamla norska färjan som dunkar sej fram och med nöd och näppe kan lägga till ibland. Man kunde tro den har tändkulemotor … Sonja är inte så väldigt förtjust i den. Färjlinjen är som mycket annat ett offer för “konkurrensutsättning”.
Det är ingen liten gård med 60 kossor och mjölkningsrobot. En hel del traktorer behövs det också.
Här köar kossorna att få komma in i mjölkningsroboten.
Och så var det kaffe och diskussion om Bondbloggen – det var också arbetsmöte med en hel del saker att reda ut. Fast på bilden ser folk ovanligt allvarsamma ut. Husbonden på gården är på väg till traktorn. Sonja i rött.
Och så bondbloggarna på Heisala brygga: Nisse, Lotta, Kalle, Christer och Sonja.
Lotta bjöd på rökt abborre, fårkött och nypotatis upptagen från landet då vi kom.
På en vandring runt holmen hittade vi också Lottas får som kom då de hörde hennes välbekanta röst.
Fyrhjulingen är mycket viktig på holmen för bilen blir på andra sidan. Det går fint nu på sommaren men att släpa matkassar och allt annat på vintern är mindre trevligt. Så Lotta vill helst av allt ha en väg ut till holmen. Det är inte omöjligt men har nu fastnat i byråkratin som sitter på pappren och utreder … Vi gick helt torrskodda över bron till “fastlandet” men bil klarar den vägen inte av.
Och så tittade vi på Kalles verkstad där allting på Kirjais repareras. Det blev många Kalle men det är Lottas pappa som har verkstaden. Ser bekant ut på något sätt …
Kirjais är en lite idyllisk by med god sammanhållning och talkoanda. Efter en milt sagt stadig lunch rullade vi på en liten rundtur och sedan var det dags att återvända till allt som var ogjort (se “Full fart på flisen”).
Kalle var tvunga att åka på jobb redan på söndag kväll och Christers mobil ringde hela tiden så litet naggades ledigheten i kanterna. Jag såg på nätet att flisen tagit slut i pannan så det blev bråttom hem. Den moderna tekniken är bra i många sammanhang men mera stressade blir vi nog.
Det finns många fler bilder men allting kan jag inte sätta in. Men ni ser i alla fall litet av en väldigt lyckad Bondbloggsträff. Hjärtligt tack till Mirjam, Sonja och Lotta !
Bra skrivet o fina bilder du har lyckats ta! Roligt var det o det var trevligt att träffas! 🙂