4 januari, 2014 av

Nära ögat.

I brist på snö för skidträning har jag försökt hålla på med lite nyttomotion i form av skogsarbete. Och det trots att det inte heller är något vidare skogsväder, plusgrader, duggregn, sparsamt med ljus och ofrusen mark som det ännu är trots att vi skriver januari. Jag har ingen brist på skogsarbete men vill inte riktigt ge mig ut och hugga på ställen där bärigheten är dålig för de vore ju olyckligt att ha en massa virke liggandes i skogen om det inte blir någon vinter i år. I värsta fall kommer man inte att få ut det från skogen.

Följande bild får beskriva situationen på dagens arbetsplats

.Vått, mörkt men varmt i skogen.

Vått, mörkt men varmt i skogen.

Nå, jag har lite avverkning längs skogsbilvägen som skall grundförbättras och marken i dess närhet har god bärighet så i väntan på bättre väder har jag kört några tankar per dag. Mycket mera hinner man inte innan mörkret faller och att hugga i mörker är inget vidare man behöver nog se vad man håller på med.

En påminnelse om olycksfallsrisken fick jag här om dagen då jag föll över sågen. Jag skulle stamkvista nedre delen av en gran innan fällning och hade höjt sågen och satt fingret på gasreglaget men tyckte att jag stod lite för långt ifrån för att kunna göra det bekvämt och säkert. Tog därför ett litet steg framåt och råkade sätta foten på en gammal halvrutten tallstubbe. Stubben var hal och vips for fötterna undan och jag omkull. Skulle ta emot mig med händerna som höll sågen och då sågen slog i marken råkade jag dra på full gas. Innan jag hade bromsat fallet låg jag med näsan ovanför kedjan som nu roterade för fullt så nära att det nuddade visiret. Först när jag kände vinddraget kom jag mig för att släppa gasen och kunde lättad pusta ut och konstatera att det var nära ögat eller näsan denna gång. Jag är noga med skyddsutrustning och säkerhet, det är viktigt när man jobbar ensam. Men just ansikte och överkropp är det svårt att skydda på förnuftigt sätt.

Nu är jag helt på det klara med att lika lite som att man förflyttar sig med fingret på avtryckaren på bössan så rör man sig med fingret på gasreglaget på sågen. Nu när det inte finns varken snö eller is så är det ju inte direkt halt men våta tall och björkstammar är alltid hala oberoende av temperatur och detsamma gäller tydligen halvruttna stubbar. Dagens säkerhetsstövlar innehåller så mycket plast att fästet inte är något att hurra för. De är förberedda för dubbar och det har jag nog övervägt flera gånger. Annat var det förr när stövlarna hade gummisulor då kunde man gå säkert  till och med på is. Och hållbarheten var helt OK bara man undvek att klotta bensin och olja på dem.

 

Plastsulor :(
Plastsulor 🙁

Etiketter: , , ,

2 svar till “Nära ögat.“

  1. Nisse skriver:

    Jo, plaststövlarna är bara skräp ! Jag har en stor samling av dem – alla sönder på något sätt. De håller ingenting alls medan gamla gummistövlar från 60-talet kan vara användbara ännu. Man blir tvungen att köpa nya stövlar varje år …

    Och hala är de. Dubbar kan man inte sätta i dem för de är så besvärliga att ta av att man bara orkar med det en gång per dag. Och hur skall man då våga gå in för att dricka kaffe 🙂 ?

  2. Charlotta skriver:

    Tur i oturen! En olycka händer så lätt sägs det och visst stämmer det. En påminnelse inför vinterns arbete om att se över all skyddsutrustning. Jo, man kan söka sej småtokig efter stövlar med skaplig sula. Alltså sula som inte är för plastig. Att sen hitta stövlar i storlek 37 brukar också vara lite knepigt. Ja, Nisse, man får väl ta kaffetermosen med sej, eller sätta sej innanför ytterdörren 🙂