4 februari, 2014 av Nisse

Språåk så täär ti kvardas

(Det här är skrivet på vårt vardagliga språk)

Ja las i Östra Nyland (tiinindjin) åmm Helena Palmén som dåktåreerar opa dialektär å hon meina att fålk troor att vi ha glöömd ti praat våårt te vaanli språåtji bara för att vi praatar höugsvenskå me stassbooana – för att tåm int förstaar te vaanli språåtji. Å så tenkt ja att tåm sääkärt troor att vi praatar såm vi skriivär i Bondblåddjin. Men he djär vi int. Så nu tenkt ja skriiv ein gangå opa te vaanli språåtji såm vi praatar så täär ti kvardas me kvaraadär.

Nu ee e ju så att fålk såm praatar te vaanli språåẗji haar svåårt ti les tetta fast he e täras eijji språåk. Men he biroor opa att tå man lesär så staveerar man int uutan siir kvar oord såm ein bild å tå siir til å me te eijji språåtji oovaanlitt uut för tåm ha läärd se ti les höugsvenskå. Men he jelpär åm man lesär me höugär röst så höör man kva he e fråågan åmm. Ja skriivär me NUS (Nisses Uuttaalsrikti Staveerand) å he e skrivi just så såm man praatar. Så ein vokaal e alti kårtär å tvåå vokaalär e alti lang. Å o e o å int å.

Int praatar vi någan svenskå jäär int ti kvardas. Vi praatar te gamal språåtji såm våår förfeedär praata tå näär dåm kåm hii å oodla opp tess ååkrana för tuusn åår sidan (pluss miinus triihundra för he va dåålitt me skriivandi opa te tiinn). Å tå findist he int någan svenskå enn – svenskån e bara sjuuhundra åår gamal. All praata ”dansk tungå” opa set eijji sett. Te täär me räättskriivning å slika he kåm först mang hundra åår seinari opa 1800-tali. Ennu opa 1700-tali så praata pråfessooren sett eijji språåk såm va liiti ooliika i ooliika deilar åå laandi. Ja haar ein book såm e skrivi åå Pehr Kalm 1753 såm va ein ”läärjunge” ti Linné å he e skrivi opa eitt språåk såm liiknar våårt te vaanli språåtji. Kalm va annårs heim ifråån Vasa men flytta ti Sverige undi Stoor oofridn.

Tå näär vi treffas å praatar jäär i byyin så e he noo te vaanli språåtji såm vi praatar. He passar liiksåm best så täär ti kvardas. Å så e he mang oord såm man int riktitt veit hur man ska sej opa svenskå. Nu näär vi e i Tallmosan å huggär så bliir he tal åmm vid å åm man ska sej att ”Bjärtjin bliir mootjigär åm han liggär yvi somarn” så hur gaar he opa svenskå ? Int bliir han rutigär (rutten) uutan bara så täär … mootjigär. Å så lammnar he leidri bara he liggär leng å opa vååren så måst man vent tills he sjtjinas innan man far uut opa ååkärn å börjar såå.

Ja ha sååga tårr grenar (å he e stoor träädär – int någa kvistar) å låmmana e yvi sexti sent. Tåm e så haard att man fåår kvess såågtjedn heila tiinn uutåm åm dåm ha liga opa backan för tå e dåm ruti. Skatana e nestan alti ruti så tåm bliir int ti ana en ratvid. Tii uut opa mosan så finns he bara småå tallar såm e så kviståga att dåm int dågär ti ana en vid. Men he e gooär vid för tåm e teetvext – tåm ha ju staandi dii i sjutti åår fast dåm e så småå.

Ja söökär ett kvastskaft för tåm såm man fåår tjööp e bara skrääp. Tåm e sleet å raak men tåm bristär djinast tå näär man taar ii liiti. Nää, he ska va teetvext grenar såm ha staandi i treti åår undi tåm aadär träädren å int just haar någa kvistar. Tåm haaldär. Fast ja fundeera just att ja sku proo me tallan fråån mosan. Tåm e sääkärt stark men tåm e å tung så elenditt. Grenana e mytji leetari.

Börstana e å eitt probleem. Tåm åå plast e bara skrääp men jag ha iblaand hitta rikti börstar såm e laga åå roottråådar. Ja soopar snöö me dåm å he kan blii ganska tungt. Men he e mytji betäri ti soop te snöönn för tå bliir he reinari en me sjyfflå såm alti lemmar liiti kvaar  så att he vexär til heila vintärn. Så leng såm snöön e tårrär å leetär så gaar han best ti soop. Men he ska va årdentli börstar å skaft tå.

I daa ha ja sååga ypi meira ruum vidär veein. Just täär såm vånn skoog börjar taar te fylld biilveein sluut i ein kårsning så he e klaart att fålk lemmar siin biilar täär. Täför måst ja lag meira ruum så att virtji å ryyms. He e annårs hemst kva he finns mang träädär i skooin. Man såågar å såågar å int bliir he stoorär ypning. He e ju ungskoog täär – int finns he så mang träädär i gamal skoog täär såm dåm e stööri.

I mårån ska ja vääl fåå te laagre fäärditt å kan fell meir tårr grenar. Vi haar te stoor bitan fäärdi men ja såå att runt åmm finns he ganska mang tårr å fast man int siir dåm liika braa i teetär skoog. Täär opa steinbackan hadd dåm all tårka opa eitt stell. Men ti all tuura så ha he kåmi ungskoog undi så nu djellär he ti fåå bort tåm gaambel så foort såm he bara gaar. Annårs slåår dåm bara söndär ungskooin åm han hinnär vext opp meir innan man fellär tåm stoor.

Nu kansji man kan byyt tjed opa sååin. Ja ha havi eitt gamalt ettsåm rootveltåna opp i steinbackan ha kasta opp steinar å saand å he bara gniistrar tå man såågar. Men nu e tåm sååga så man kan vååg byyt ti eitt nyytt tjed. Å så ha ja tjööft nyyär sååg men meir åmm he ein anan gangå ..

 

Etiketter: ,

6 svar till “Språåk så täär ti kvardas“

  1. Sonja skriver:

    Ai nääi veit tu hu roolit he e ti les tekst op te rikti språåtji 🙂 🙂 Tu sku no altti få skriiv op tetta viise 🙂

  2. Stefan skriver:

    Roolit ti läsa fast man har en heilt ana dialekt å!

  3. brorsan skriver:

    Nå sidu, nu kom e ein gang någa liite skrivi opå te rikti språåtji. He va ju int så pöllåt! Men tu haar noo räätt – he e noo liite piku arbeitsamt ti les e, he e mytji enklari ti bara praat. He e nu he näär vi ha blivi truuga ti allti skriiv opa höugsvenskå, så kommer man liite åå se.
    Men noo kommer man igang, bara man nu liite staveerar någat oord tå å tyyss. Ja hadd liite svåårt me oorde ”vid” först (näär järnan djinast yviseter e fråån höugsvenskån), tills ja kom opå att he ju int bityyder ”vider” utan … vid (som man brenner i helln). Å he kommer ju noo ein å anan bååra me vid tii ifråån tetär Tallmosbakkan. Ti all tuura e tom täär stoor grenan int tjuudrå, så he gaar ganska bra ti klyyv dom, ba man först ha kaapa dom. Men int e he rikit någa tjeppvid int!
    Sidan e e ju å ein anan saak me te rikti språåtji, å he å fågelnammen. Som til eksempel rotaskväätjå, stritjilå, bjärktrast, kokko å sliik. Men tåm kan ju tu int skriiv om, näär du int veit ana sjillnan en millan hönsi å krååkån. Ja å så smååfåglan.
    Nu ska du noo lag de ti bör tjöör uut te virtji diifråån skooin, så leng som e bjär. He bliir just plussgraader å så bliir e noo såttåt.

  4. Nisse skriver:

    Ja kan förstaa att Sonja tyckär att he e heimbygdstoonär fast ja e fråån Lappträsk å hon fråån Pernå. He e nu int SÅ stoorär sjillna entå …

    Jäär i södär tyckär fålk att närpeesiskån e svåårär men int e han he. Ja hadd ein stuudiekamraat fråån Jakobstadstraktn å sii täär sideera man noo – ja förstoo int eitt skvatt. Vi ååkar me Viking Line fråån Åbo ti Stockholm allt imillanååt å he e roolitt ti höör österbåtningana praat te rikti språåtji.

    Åm norskå å danskå ska reknas ti sjild språåk så e noo he såm vi praatar å eitt sjilt språåk – int någan ”dialekt”.

  5. jukk skriver:

    Skryft ti les. Fyr in österbottning je e lätt ti fystaa hittje.

  6. Nisse skriver:

    Joo, int e he så stoorär sjillna. Bara man läär se eitt par oord så e te mesta klaart.