Si och SÅ

Härom dan kom en granne inkurvande på gården när jag stod och såg uppgiven ut. Hans första kommentar var: “Jag har upplevt 4o vårar som jordbrukare och ingen har varit likadan som den andra” Så sant som det är sagt, det går inte att säga att nu är det “en sån där” vår. Varje vår är nu och varje har sina egenheter, men jag måste nog säga att denhär är betydligt egnare än dom flesta. Våren 2014 lär nog bli en skröna i våra kretsar för en lång framtid. Två ord är ledord, nämligen torrt och kallt.

Åkrarna har varit så torra att det i princip hade gått att inleda vårbruket redan i början på april om bara temperaturen hade gett lov. Nu var det ju hyfsat varmt i första delen av andra halvan av april så endel av de mera nervösa bönderna slog nog nya rekord vad gäller så-starten. Vetet vet jag åtminstone att kom i jorden i Kalax den 23 april, vilket nog är på gränsen till bisarrt tidigt. En av mina grannar sådde det sista på första maj på förmiddagen, och hamrade sig efteråt att han inte segat på lite längre på vapp-aftonen för att kunnat stoltsera med att vårbruket varit klart i april. Även det helt bisarrt.

Vad har jag gjort då? Exakt ingenting. Som vanligt. Fast denna gång är jag nog ännu mera på släpet än jag brukar vara. Tid skulle jag nog ha haft men envisheten har vunnit över vettet och jag har försökt vänta på värme. Nu verkar ju värmen aldrig komma utan jackan med teddyfoder brukas ännu varje dag. Alltså gav jag med mig i min kamp mot mig själv och bestämde mig för att börja på vårbruketmåndags. Dvs den 4maj. På morgonen när jag steg upp mötte följande syn mig

: DSC_0192

Det säger sig själv att lusten lade sig ganska omgående. Märkligt nog så var snön borta redan mot 10-tiden på dan och på kvällen körde jag faktiskt igång med harvningen för havren. Första havren såddes på måndagen den 5 maj, dvs riktigt tidigt och bra, men cirka en vecka efter sgs alla andra. Få se då hur det blir.

Det gamla uttrycket “om man sår i pälsärmar får man skörda i skjortärmar” kommer väl till pass i år. Jag brukar inte vara frusen av mig, men bara att hoppa ur traktorn och slänga en sten i skopan gör att man fryser nästan som på Penkkisflaket (som är det kallaste jag kan minnas)

Torkan har ju också varit helt absurd i år. Hur det ser ut när det regnar kan jag inte minnas, jag tror det har regnat en halv dag under hela våren. Åkrarna är så torra att när man tittar på nån granne som harvar så ser man ingen traktor utan bara en liten markbrand som åker runt på åkern.

Fåglarna har också legat lågt. Det finns några tofsvipor, och två bon har jag räddat hittills i år, men dom är väldigt tysta av sig. Inte äggen då, dom är väl alltid tysta, men fåglarna. Man brukar ju höra deras rop i mörkret de sista mörka vårnätterna men det har uteblivit i år. Inte heller har jag hört nån spov, en har jag sett, den verkade leta efter en halsduk.

Inte heller har det kännts doften av den härliga våta jorden som bukar dofta på vårkvällarna, men tacka för det när jorden varit så torr att ett sandpapper skulle bli avundsjukt.

Det verkar inte finnas någon ände på kylan heller. Nu ikväll har jag harvat upp lite för sista havren och samma sak, en bitande kall blåst som får blodet att stelna på vem som helst. Det verkar inte vettigt i mitt huvud att börja vårbruksdagarna med att skrapa traktorrutorna men det har många nog fått göra i år. Hur som helst, den som lever till hösten får ju se hur det gick. Själv vågar jag inte ens tippa, men ändå, nånstans långt bak i huvudet tror jag ju att alla andra har sått för tidigt, men som sagt, det får vi se.

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

2 reaktioner till “Si och SÅ”

  1. Hej !

    Du har så rätt i det du säger, aldrig vet vi hur det artar sej innan allt är under tak, men det ger ju lite “spänning” i livet. Ja torrt har vi oxå haft, i april kom här 9mm o nu har vi fått regn igår o tills nu 8 mm,, Här finns de som ännu är i startgroparna och många har klart,, vi har redan brodd första vetet o havren sticker redan opp,, men kallt har vi haft -6 natten mot onsdagen… Ännu om den tidiga sådden, våren -90 hade vi klart allt till 1 maj och det var det bästa året hittills , men allt stämde då , sol, värme o vatten, Vårt vårbruk gick bra i år det , jorden redde sej fint o vått var det ingenstans, vi odlar på “gammalt” vis så kanske det är skillnad på det oxå.. Men vårt höstvete har inte klarat sej riktigt bra , fick harva c:a 3 hektar opp utav 13 men det är ju oxå så osäkert då man aldrig vet hur vintern o våren kommer att bli.. Men du ska inte “misströsta” vi bönder är ett segt släkte och jorden blir nog sådd och skördad oberoende hur det nu ser ut där hos dej nu,, Lycka till .. humöret ditt är det inget fel på,, alltid lika roligt o läsa alla eras “juttur” . Hälsar vi två härifrån Borgå

  2. Nervösa bönder…. eller kanske förutseende bönder som sått då det gick. Vädret är sällan på ens sida och har själv i alla fall kunnat konstatera att det bukar vara bäst att köra om det går, oftast går det ät sämre hållet om man väntar.

    Fick färdigt i slutet av april och nu är det en fröjd för ögat att se brådden i regnvädret nu 🙂 Borgåtrakten även här.

Kommentarer är stängda.