Spårkörning

Det är inte bara att ta motorsågen och fara till skogs. Först måste alla sågar och maskiner repareras och skötas om – möjligen byggas om litet. Och allra först måste man köra spår så man vågar sej in i skogen. Annars blir det djupa hjulspår som egentligen aldrig går bort. På skogsvägarna finns nämligen långt gräs som isolerar mycket bra  och marken fryser inte under det torra, tjocka gräset. Det allra värsta är om det kommer snö utanpå gräset. Då fryser marken inte alls på hela vintern hur kallt det än är. Så man måste köra spår och trycka ned gräset.

DSCN5477

På den här bilden ser man bra hur tjockt och luftigt gräset är på vägen och hur hjulen gör stora spår i det. Det räcker inte med att köra en gång utan man borde köra minst två spår bredvid varandra för att det skall frysa ordentligt. Vanligen kör jag spår i spår tills det inte finns något gräs alls på mitten. Då får man bra vägar. Men det tar en hel del tid att köra över alla vägar i skogen så många gånger så vanligen kör jag bara huvudvägarna och sedan stickvägarna enligt behov. Man behöver ju inte köra överallt varje vinter.

Sedan gäller det att fundera ut hur mycket tid man sätter på att hämta vindfällen. Det är vanligen inte lönsamt att hämta ett träd här och ett träd där. Det går en massa tid men inte blir det mycket virke av det arbetet. Speciellt som vindfällen oftast är rötskadade träd som bara duger till flisved. Så vi har nu i två dagar traskat genom skogen för att se var det finns så många vindfällen att det lönar sej att hämta dem. I år är det inte så farligt men visst finns det alltid något träd här och där.

I alla fall verkar det vara viktigast att ta bort björkarna i Tallmosan där det kommit upp väldigt fin granskog som störs av björkarna. Beroende på vädret så kanske vi hugger en mängd stora aspar därefter. Och så borde man gallra litet överallt som vanligt …

 

Profilbild

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

5 reaktioner till “Spårkörning”

  1. Här några breddgrader längre upp så har det frusit på riktigt me passi på! Håller traktorn och när vagnen är
    halvfull agerar den isbrytare. Har nog hört talas om “on land” plöjning men aldrig om onland utdrivning!
    Man tackar konstruktörerna av gamla 390:n med full spärr på alla axlar! H. Micke

  2. Här håller det redan bra på leran men där det finns gräs så måste man köra spår med en lätt traktor så det fryser. Förra sommaren verkar gräset ha växt enormt bra på alla öppna platser och det är bland annat skogsvägarna..

  3. Vindfällena är inte största problemet för mig, däremot har jag problem på ett par skiften på sandmark
    med kådkräftan (törskate på fint) och den jäkeln verkar smitta. Gäller att vara observant och plocka bort
    drabbade träd i tid innan de hinner smitta grannen, för den tycks smitta i praktiken. Av teoretikerna har jag
    inte fått ngt vidare belägg för att den smittar. I alla fall samma problem att lokalisera och ta vara på enskilda
    träd.

    Hoppas alla Bondbloggare får ett riktigt Gott Nytt År!

    H. Micke

  4. Kanske en aningen dum idé av en stadsbo som kör sin traktor närmast bara på asfalt, men har Du någon gång funderat på (eller rent av prövat på) att använda någon form av vält efter traktorn för det där jobbet? Eftersom det ju närmast bara handlar om att trycka ner vegetationen, så borde redan en ganska lätt & manövrerbar vält räcka till det.
    Jag tänker närmast som så, att då skulle det kanske räcka med bara en enda körning per vägavsnitt, vilket ju skulle spara både tid & bränsle.

  5. Nä, det är en riktigt bra idé. Jag brukar köra med schaktbladet bakvänt eller med frontlastarens snöskopa uppställd så mycket som möjligt. Då kläms snön ned och det blir en riktigt jämn och fin väg. Tyvärr fungerar det inte på ojämna vägar och i skogen där det finns stubbar och stenar. I natt kom det snö men bara nån centimeter. Då det kommit mer så skall jag färsäka jämna ut vägarna. Ibland har jag fått så jämna och fina vägar att man kan köra med bil på dem. Den här vintern har börjat mycket bra med köld på barmakr. Till och med vägen över mossarna håller redan utmärkt.

Kommentarer är stängda.