De va som om det sa ritch i magen ca kl 03.00 för ungefär en vecka sedan. Min blindtarm sprack. Nog hade jag haft lite uppblåst mage och lite ont, men inte kunde det väl vara någonting värre? … trodde jag… Jag ringde och pratade med lite hälsocentraler, och jouren på tyksen, men, nja, ta en burana och se om det blir bättre… Inte visste jag vad det var, aldrig har jag haft ont i blindtarmen förut, så, sagt och gjort ända tills det sa pang och då var det bara att fara. Min smärttröskel är i högre laget och man pirrar inte över småsaker. Men nu var inte detta någon småsak, åtminstone inte efter att den sprack. Fort in och där fick jag vänta lite på operation, men sen har allt gått så att säga planenligt. Sprucken blindtarm och infektion i magen som grädde på moset.
Jag repar mej sakta. Kom hem för någon dag sedan. Men jag har ju varit hemifrån i en liten vecka. Fåren går inte att ställa i “stand by läge”, dom ska ha mat ALLA dagar, lösningen heter pappa. Alltid när det är nåt extra eller händer nåt så är det han som får rycka in. Han har varit upp till fårhuset lite nu och då tidigare, så han va ganska insatt i vilka lamm som vill ha flaska, vilka som äter ur tutthink och så vidare… Mats kastade allt ur händerna där hemma i Geta och kom från Åland med första båt han rymdes med på, som förstärkning till allting. Så allt har löst sej sådär någorlunda hyggligt. Nu är det “bara” återhämtning kvar. 3 veckor sjukskrivning och jag äter en hästkur som inte riktigt är snäll med vare sej magen eller mej, men det är bara att äta på och hoppas att den gör det den ska göra, även om munnen smakar som när man rensar ur en golvbrunn och huvudet känns som en övermogen avocado.
Det var den påsken det. Som tur är så behöver jag aldrig göra om den resan. Den enda blindtarm jag hade, den tog dom, och den är jag riktigt glad att nu vara utan också.
Det är bra att du har någon som känner till fåren och kan hjälpa till i sådana här lägen. Skulle säkert vara svårt annars. En sjukledighet behöver inte vara så dålig då du vet att du blir i skick. Krya på dig!
Det var minsann en dramatisk påsk ! Men sånt händer och för en djurbonde är det inget skoj. Du har till all tur reserver …
Jag firade en betydligt lugnare påsk i skogen. Vägarna började smälta men jag hann med nöd och näppe få ut allt som måste köras över åkern (som ju smälter först).
Hej Charlotta!
Voi nej .. så kan det gå på nån minut bara.. tur att du är “lagad” o får återhämta dej.. Ja du kan vara glad att pappa finns o andra familjemedlemmar , för djuren går inte att lämna som man kan med en maskin. Denna påsk minns du säkert långt framöver ..
Krya på dej.
Hoppas att det värsta är över nu! Vi undrade redan vart du hade tagit väget och började på lessamt efter dej…. Välkommen tillbaka!
Hej Lotta! Vi fick höra vad du varit med om och önskar dej ALLT GOTT framöver. Tur att du har en så duktig pappa och att Matte kom dit i flygande fläng ! Vi läser ofta din blogg , så vi vet vad du har för dej.
Krya på dej och ta inte i för häftigt nu en tid . Kram Titacurre
Krya på dej!! Tror att vi kvinnor tyvärr alltför lätt biter ihop och tänker att det går över. De flesta kvinnor föder barn och vi utan barn är ofta vana vid menssmärtor och annat elände och har hög smärtröskel. Har gått till läkare och haft sprucken trumhinna. Läkaren frågade om jag inte haft ont men så var det det där med att bita ihop. Speciellt vi kvinnor ska kanske inte alltid vänta för länge med läkarbesök.