25 januari, 2017 av Nisse

Panikhygge

Bara skog, skog, skog – men det är den här bondens vardag just nu.

Vi diskuterade olika avverkningsmetoder och vackert så. Men i går insåg jag att jag i verkligheten använder jag metoden ”panikhygge”. Jag gick nämligen in i det som jag trodde var gallring av småskog och såg till min fasa en massa tjocka tallar. Granarna runtomkring var inte heller smågranar utan hade växt till sedan senast riktigt ordentligt så att man inte såg hur stora tallarna egentligen var. Rena slarvet från min sida att jag inte följt med den här biten bättre. De senaste tio-tjugo åren har vi huggit i Tallmosan nån kilometer längre bort.

En tall var 2 meter i omkrets i brösthöjd vilket ger ungefär 64 cm i diameter och det är över det tillåtna 55 cm. Jag tänker inte sälja den fina rotbiten som vrak utan nu gäller det att hitta nån köpare som kan såga tjocka tallar. Där finns nämligen flera lika grova. Annars måste jag såga den själv och det är inte lätt på Logosolen som trots allt är en lättviktssåg. Jag har ett 19″ svärd och man kanske kan få den sågad genom att först ta bort bakarna på alla sidor. Men redan att svänga en sådan bit kräver lastarn …

När jag tänker efter så är det för det mesta så att jag följer panikmetoden också i andra hyggen. Vi gallrar där det börjar vara panik och hugger stock där det börjar vara panik. Just nu hugger vi skogslaggarna kring åkrarna därför att det börjar vara omöjligt att köra med tröskan längs dem utan att få in stora tallkvistar i hytten.

Så om jag skall vara ärlig så är det bara att glömma fina teorier om ”kontinuerligt skogsbruk” utan det är mest brandkårsutryckningar till de allra värsta ställena. Och det är otroligt vad det finns mycket träd i skogen ! Man sågar och sågar och just som man fått en liten plätt i skick så ser man att det finns en mängd andra bitar som absolut borde huggas genast. Fast som brorsan brukar säja: ”Var glad att du  har en massa träd att hugga – vad skulle du annars göra på vintern ?”

Ja, det är väl bäst att försöka se den positiva sidan. Och i går var det igen solsken efter en dag med tjocka moln. Det blir sällan fotograferat då molnen gör att allting är grått och halvmörkt medan solen lockar fram kameran. Det ger ju litet fel bild av vardagen förstås.

I alla fall så livar en vacker dag eller vacker kväll upp och man inser att det här är en verkligt trevlig hobby :-). Och då solen lyser på tallarna så får de så fina färger.

Då kvällen kommer så är man trött och våt och far så gärna hem till kaffepannan varefter man ramlar omkull på soffan. Konditionen är ännu inte riktigt så bra. Det började fint i november men så kom det varma perioder kring julen så motionen kom litet av sej. Nu gäller det att ligga i även om blir varmt i slutet på veckan. Men nätterna är kalla så det gör inte så mycket med litet plusgrader på eftermiddagen.

 

 

Etiketter:

3 svar till “Panikhygge“

  1. Kurt skriver:

    I Sverige kan man på en del platser fortfarande sälja riktigt grovt (och kvistigt) virke som slipers, vilket ger lika bra betalt som timmer

  2. Johnny skriver:

    Metsä (liitto) så gör åtminstone här vid rotavverkningar sk. Svarvstockar. Tror de finns 2 längder, en är riktigt kort o andra dimensionen är längre. Då får stockarna vara över 65 cm. Vill minnas att Metsä har lite större tolerans på max diameter på vanlig stock också…..

  3. Nisse skriver:

    Jag har tidigare sålt en hel del svarvstockar men det har varit övergrov gran. De har haft bra pris och kvalitetskraven är lägre. Jag måste fråga om man kan sälja tall också som svarvstock …