Nu börjar våren pressa på trots 15 cm snö (som håller på att smälta bort). Vägarna är fina och vi kör ut stock så fort vi hinner. Veden är utkörd och vedhopen full. Nån riktig “avverkning” eller “gallring” har vi inte hunnit med än utan vi hugger fortfarande upp vägar och tar bort de värsta träden från laggarna. Det gäller att passa på då det blåser åt rätt håll för 25-30 meters granar far precis dit det blåser. Det finns ingen möjlighet atnnat än att rikta litet snett med vädret. Det går att skuffa en del med lastaren men bara medväders.
Den nordvästra (och delvis den sydvästra) kanten är ganska klar men det finns ännu ett par hörn som väntar på lämplig vindriktning. Vi har mest sydlig och västlig vind här så det kan ta en tid innan vi får den nordöstra kanten i skick. Där finns dessutom landsvägen så man måste ha mycket folk att vakta då man hugger. Trafiken är ganska liten men man måste vara säker på att ingen kommer just då man fäller.
Vi kör nu på vallarna från skogsdikningen för omkring 50 år sedan. Det går ganska bra om man passar på att ha ena hjulet utanpå vallen och utanpå stubbarna. En vacker kväll förra veckan glömde jag att se efter ordentligt och i mörkret körde jag fast vagnen med stocklass på en dunt. Där satt jag med bakhjulen snurrande fritt och fick gå hem efter jäärnstavur för att hacka bort isen och jorden under dragbommen. Stockarna hade jag förstås radat av vagnen men det hjälpte inte.
Tallstockar är fruktansvärt tunga. Speciellt de tätvuxna tallar som vi nu hugger bort. De har stått alldeles för tätt. Men vilket fint virke ! Det är riktigt harm att sälja det. Träden är långa, raka och kvistfria (utom i laggarna). Man borde spara det till möbelvirke. Eller sälja det till Japan för 1000 euro kubiken. Där förstår de att uppskatta fint virke medan man här malar det till massa eller sågar till formvirke. En del riktigt fina träd sparar vi i alla fall till eget virke – speciellt med toppdiametern 12-16 cm som annars går till massa. Snart måste jag såga upp dem men just nu är det så fint skogsväder att jag inte har tid. Senare på sommaren så är det för varmt att såga eftersom sågen är mot en södervägg.
Maskinerna borde repareras också för nu har de bara blivit nödtorftigt ihoplappade så de fungerar. Brorsan plockar upp de delar som faller bort och hämtar hem dem :-). Då det fina vädret tar slut så blir det verkstadsarbete. Avgasröret på Zetorn är avbrutet men ligger löst kvar (det fick sej en smäll av lastaren). Det är svetsat förut så det skall bara lappas ihop på nytt. Ställningen för gripen är det inte mycket kvar av så den skall lappas ihop också.
Nu tröttnade jag slutgiltigt på gripdinglandet och beställde en dubbelbroms. Jag har ny större grip och den svänger fram och tillbaka som en galning. Besvärligt med precisionslastandet … Och då man hugger upp vägar så blir det allt från ved till stock och man har bekymmer med att sortera allting med gripen. Visst går det fortare att sortera för hand men det tar lång tid för gubben att klättra ned från traktorn för varje vedpinne. Nu börjar det visserligen gå bättre att röra sej bland kvistar och stockar – man är alltid i bästa skick i slutet på skogsvintern. Skogsgymmet är utmärkt för konditionen.
Den här tiden på året är dagarna långa och då man kommer hem på kvällen så orkar man bara äta och sedan kroknar man. På dagen vill jag inte äta utan dricker bara (mängder av) kaffe. Man blir så däst av en stabil måltid att man inte orkar tillbaka till skogen efter den. Så vi äter en sen middag som nu börjar gå mot klockan nio på kvällen. På tal om kaffe så har hälsofjantarna i Kalifornien tvingat kaféerna att sätta upp skyltar att kaffe kan förorska cancer … Guardian hade en bra ironisk artikel om eländet där de skrev att “Kaffe förorsakar cancer (utom då det inte gör det)” och satte rubriken till “Latest health scare” (senaste hälsoskrämman). På engelska låter det mycket bättre för hälsovård är ju “health care” och då sätter man bara in ett s- framför “care”.
Jag har druckit massor med kaffe och äter massor med smör och fläsk och dricker röd mjölk så jag dör väl. Men hittills har det gått bra som förra gubben sa då han kom till andra våningen (efter att ha fallit från elfte). En löjlighet är också alla beräkningar om hur mycket dödligheten ökar ifall man dricker kaffe, äter fläsk och så vidare. Jag vill påstå att dödligheten är 100 % i alla fall oberoende av vad man äter.
Den här tiden på året så lyser solen och kvällshimlen målas i granna färger då man kör hemåt efter en dag i skogen. Som ivrig serietidningsläsare så känner jag mej som Lucky Luke – den ensamme cowboyen som i slutet på varje berättelse rider mot solnedgången och kören sjunger “I’m a poor lonesome cowboy a long long way from home …”. Jag har översatt det till “Jag är en stackars ensam bonde en lång väg hemifrån” fastän det enda som stämmer är bonde. Speciellt nu då vi hugger i hemskogen så är det inte lång väg hemifråm. Men man måste tillåta en viss poetisk frihet …
För övrigt så såg jag i går den första tofsvipan !
25-30 metersträd lyser nog med sin frånvaro i skogen där jag kör hem vindfällen ifrån pga grannens kalyta. Nog kan en måg släta en skog snabbt som stått i mannaminne och varit en fröjd att passera.
Har nytt manöverbord på kranen och nya däck. De gamla var uppnött och någon ny skogskärra blir det knappast med dagens massapriser.
Här i ö-b börjar Christer bli någon ny ferd’nand som återkommer i varje media man öppnar, tv, radio, tidningar mm. Inte en dag utan ha ha. Det vill bli så med media den som en gång ställer upp så är lättare att ringa till nästa gång och så blir det att köra i samma hjulspår.
Kyrkpressen är ett bra exempel med fem reportrar i hesa men det är i Österbotten som det händer någonting. Alla vill förstås arbeta i huvudstaden.
Den bit vi hugger på har stått utan skötsel i 70 år så det är inte underligt att träden blivit långa. Tillväxten har säkert varit dålig eftersom biten aldrig blivit gallrad eller avverkad. Så det är hög tid att förnya den.
Jag tror Nisse har mycket han far efter med mathysterin/dödlighetsteorier. Rena, oprocessade livsmedel som potatis, fläsk, kött mjöl, RIKTIGT smör, färska grönsaker från t.ex FinneFarm osv är nog säkert mer hälsosamma än sk. förädlade livsmedelsprodukter. Man pratar om livsmedelsförädlingsindustrin, men jag anser det vara en livsmedelsförstöringsindustri. Försök hugga i skogen med mikromat i magen så vet ni vad jag menar jämfört med fläsksås! Min gamla historielärare i grundskolan, Johannes, brukade påstå att “nog är fläsksås och potatismos bra mat, men som omväxling går även potatismos och fläsksås”.
Dessutom försöker ju färdigmatsindustrin få in så mycket vatten som möjligt i produkterna och ta bra betalt. En bra måltid gjord på vanliga inhemska basråvaror så är ju dessutom billigare med bättre näringskvalitet. Och som sagt, Sankte Per klingar vid porten åt oss alla en vacker dag och den dagen far vi som vi kom, vi får inget med!
Kom ännu att tänka på min gamla farmor. Hon var uppfödd på skarpbrö, saltströmming, kornmjölsgröt och ibland ngn fläskbit förvarad i lingontunnan i boden. Tanten levde till 96-års ålder, skarp i sinnet och synen, använde inte glasögon ens som 96-åring och fick vara med om en väldig utveckling. Vi barn brukade fascinerat lyssna när hon berättade när den första bilen kom förbi skolan i Markby. Den hördes på långt håll, och trots lärarens barska förmaningar tömdes skolan så att ungarna fick se spektaklet när det passerade. Hon fick uppleva mannen på månen, datorn mm. Som kuriosa kan nämnas att hennes farbror uppfann Hankmoharven i början av 1900-talet. Man trodde gubben var färdig för hispan när han mitt i det han satt och åt rusade ut till barnens sandlåda och började leka med två pärtor i sanden. Fem små prototyper, 30cm:s trädgårdsharvar, såg dagens ljus varav den ena finns i min ägo. Blev erbjuden av Tumefabriken en ny traktorharv i utbyte jämnt om jämnt, men det blev ingen affär. Gumman rörde aldrig sprit, men på äldre dar hade hon nog en konjaksflaska i skåpet “för blodtrycket” och tog en matsked till natten. Min farfars handgjorda spetsglas gav hon till mig “Du ska få dethär innan ja dör så e komber ti användning” var kommentaren! Kärnfrisk var hon och när hon fick hemhjälp så städade hon innan hemhjälpen kom så de skulle ha tid att prata och dricka kaffe! Till sist tog iaf åldern ut sin rätt och hon fick ett slags ålderdomscancer som blev henne övermäktig.
Hälsogalningarna silar mygg och sväljer kameler. I stället för ytterst osäkra “cancerframkallande” där risken ökar någon tusendedels promille (om den alls gör det) så skulle de fundera på den våldsamma användningen av billiga kemikalier inom livsmedelsindustrin. Ingen vet vilka de långvariga konsekvenserna är. Jag undviker alla “light” produkter för de har ju satt nånting i stället för sockret – och det kan vara mycket värre. Äkta socker, smör och fläsk åt min farfar hela livet och han blev 94 år. Det räcker för mej också.
Vilken tillverkning på dubbelbromsen och ungefär vilket pris Nisse? Har enkelbroms för svängningarna men det är ju bara halva sanningen.
Jag har Finnrotors broms redan men den köpte jag till den gamla Nokka. Nu måste jag antingen bygga om Farman eller skaffa ny broms. Du kan köpa Finnrotors bromsar för ca. 250 euro i deras nätbutik ifall de passar. Troligen kommer jag att svetsa ny ända på Farma6 (den nuvarande är för smal för bromsen) för jag vill också sätta in en stabil gaffel för att skuffa träd med.
Ahaa, så du sätter alltså två bromsar efter varann, men så att de verkar varsin väg!?
Nejdå, jag bygger om lastarn så jag får fast dubbelbromsen. Annars blir det för lång länk. Jag tänkte beställa FR7 dubbelbroms men de tillverkar inte så smala övre fästen (minimum 50mm och jag har 37mm).
Det är ju FR7 på min Junkkari också så det blir samma operation isåfall. Christer är hårt på G idag! Först
väl talat i radio Vega och när man kommer hem från skogen och öppnar LF så är han på två ställen med bild och allt och som grädde på moset i skild artikel intervju med frugan på Bondebåten! Bra jobbat!
Hur fungerar en sån där broms riktigt. Blir det problem om man vill knacka till nån pinne lite för att få den att falla på plats? Min lastare med 30+ år på nacken har inte dylika finesser men i och med att jag kör med foten på gaspedalen så har jag möjlighet till att dosera flödet med varvtalet också. Visst svänger det till nån gång ibland men efter några dagars övning och flerspaksanvändning så hålls gripen ganska så stilla.
Förövrigt så delar jag era funderingar kring maten. Rejäla oprocessade råvaror utan konstiga tillsatser ska det va. Sen ska man äta lite av allt så mår man bäst.
Det är helt enkelt vanliga friktionsbromsskivor som spänns mot varandra med en skruv så man kan reglera kraften. Mycket beror på ventilbordet och lastarens konstruktion. Med knyckiga rörelser så börjar den nya gripen svänga våldsamt – den är betydligt tyngre än den ursprungliga. Då lastaren var ny så svängde gripen ganska litet men ju mer tapparna slits desto värre svänger den. Jag kör oftast med motorn på tomgång för att få rörelserna lugnare. Lustigt nog börjar gripen svänga mera senare på dagen :-).
Brukar köra på ca 1400 varv så att laddningen räcker. Hydraulflödet räcker bra med det varvtalet och med gasdämpning på svängen och bommen så är rörelserna väldigt kontrollerade och mjuka fast man tar i vipporna för fullt. Sidled och upp och ner är det inga svängningar men mot och ifrån kan det gunga om man släpper ner oförsiktigt. Med jämnt varvtal hålls också bränsleförbrukningen i schack. Int riktigt som Kronobybons MF 35 “ein limonaadsflaskå brännåljå i tiime”, men nästan. Hade lite bekymmer med att när jag lade ut bommen fullt med Naarva aggregatet i så släppte lillbommen ca 40 cm. Montören sa genast att det är traktorn MF 390 från -94 som inte ger tillräckligt tryck, men han bedrog sig för helt enligt instruktion gav den 190 bar. Schockventilen till lillbommen var däremot ställd från fabriken för lågt, 150 bar. När man har ut utskjutena allt och ska ha den sista centimeterprecisionen kan gasdämpningen göra att det vill gunga lite med Naarva aggregatet. Farma klippen och timmergripen är lättare så med dem märks det inte.
En annan liten nackdel är att utskjut, stödfötter och grip är på tryckknappar med magnetventiler vilket gör att de är on/off. Med tillräckligt flöde till lastaren är gripen alldeles för snabb i rörelserna när man ska rätta till den där f—bannade klabben som kom tvärs. Är det mycket picklande kopplar jag ur ena hydraulpumpen och då sjunker flödet med 60% men då blir resten av funktionerna så förbaskat långsamma. Magnetventilerna fodrar nära 13 volt för att funka så därför är det viktigt att det laddar ordentligt med rätt spänning. En granne hamnade att lämna traktorn i skogen när lastaren slutade reagera och han trodde det var en ventil som hade fel och efter mycket skruvande och sökande visade det sig att generatorn gav för låg spänning,
men inte så låg att laddningslampan lyste men ventilerna strejkade. En voltmätare på instrumentpanelen skulle inte vara helt fel.
På valtran finns en + – ratt så man kan ställa in lämpligt flöde, men när alla funktioner är bra så är huvudbommen lite långsam. Brukar ha snabbare när jag lastar av och lite långsammare mellan träden.
Med 18,4-38 däck, spärr fram, svängbar stol och utmärk hyttvärme så får man nog vara nöjd.
Lite motivation https://www.youtube.com/watch?v=LOQ8loG7Oc8
Zetorn är annars bra men det är svårt att få stövlarna att följa med då man svänger stolen :-). Och värmen är alltför bra … I går var det +25 i hytten då det var solsken fastän jag stängt av värmen.
Ingen lyx i gamla 390, men möjligt att hålla ett drägligt klimat i hytten. Vintertid dubbla värmebatterier varav det ena tar luften inifrån hytten så i -30 är det, om man vill, möjligt att sitta i t-shirt. På sommaren ganska effektiva fläktar men tyvärr ingen aircondition. Elhydraulisk kuggspärr på båda axlar och en gungvinkel på framaxeln som inte är för stor (stjälper inte så lätt vid höga hinder på ena sidan när begränsaren tar emot) gör att framkomligheten är tämmeligen god. Även hydraulkapaciteten räcker till. Valmeten jag hade tidigare trodde jag var bra i skogen men en skugga jfr MF:n. Speciellt sommartid var den nästan olidlig med luftintaget till hytten svartmålat ovanpå motorplåten 5 cm från avgasröret. Dessutom minimalt tak med fönstren upp till takkanten dvs ingen skugga och svartmålad inredning. Hett var bara förnamnet! 3-hjulsdriven pga endast diffbroms, inte spärr, för stor gungvinkel på framaxeln= instabil och för lågt hydraulflöde. Skulle inte på långa vägar klarat av Naarvan