Skördeåret 2018

Så är då sista vetestrået tröskat. Det var  blåsigt och soligt idag så det var inga problem med tröskandet men vi hade litet bråttom för det utlovas regn för i morgon och nästa vecka blir det regn var och varannan dag.

Nu kan man säja att det blev inte så katastrofalt år ändå fastän den heta och torra sommaren hotade skörden. De två regn som kom före midsommaren och i mitten på juli var inte stora men de hjälpte till så att vetet grodde (den 20 juni) och klarade sej över juli månad. Jag väntade länge på det gröna vetet – det som grodde i maj hade man kunnat tröska redan i början på september – och nu var det moget. Eftersom jag fick in skörden utan större problem så lönade det sej.

Det först tröskade vetet var omkring 23 % och blev allt torrare så att det i förrgår var omkring 17 % vilket är ovanligt bra för våra förhållanden. De soliga dagarna har också varit bra för kalluftstorken och i dag på eftermiddagen var temperaturskillnaden hela tre grader mellan inkommande och utgående luft. Det betyder att vetet har torkat för då luften binder vatten så blir den kallare.

I förrgår körde vi hela dagen långt in på natten tills returskruven blev full med mull. Det var inte svårt att rengöra den men gubben var slut så vi slutade klockan tio på kvällen och körde åkern färdig följande morgon. Det blev tio hektar tröskat den dagen fastän vi först gjorde ren tröskan och började först på eftermiddagen. Sedan kom det regn men i dag körde vi de sista hektarerna. Utan brorsans hjälp hade det inte gått men nu kunde vi ha tröskan igång hela tiden.

Tröskan har gått bra efter de första problemen och nu är det bara att rengöra den och ställa undan den till nästa år. Litet problem har det varit hela tiden med den nya axlyftaren som var för lågt ned så det fastnade gammal halm på spetsen. Vi försökte bryta upp den men fjäderstålet bara for tilbaka. Nästa år skall jag värma den med acetylen och sedan bryta upp den.

Det var ovanligt mycket problem med den gamla halmen från i fjol. Jag misstänker att den inte ruttnat som vanliga år utan bara torkat den här sommaren och därför krånglade mer än vanligt. Jag kör alltså med bordet så lågt som möjligt för att direktsådden nästa år gå lättare. Det har varit besvärligt att hålla bordet på rätt höjd så jag har “pumpat” det upp och ned hela tiden. Man känner i tröskan när bordet faller ned på marken och så tar man det litet uppåt så att det inte skuffar mull framför. I alla fall fick vi nog tröskan full av mull ett par gånger. Det finns en tryckmätare kopplad till bordets hydraulik som skall mäta hur tungt bordet ligger på marken (med en oljeackumulator som hjälper till att hålla det uppe) men tyvärr är nålen på mätaren lös och den visar litet vad som helst. Nästa år skall jag försöka komma ihåg att byta tryckmätare.

Lampan inne i tanken är också för svag. Den fungerar bra då det är mörkt men på dagen ser man inte hur mycket säd det finns i tanken. Den måste bytas till en starkare lysdiodlampa. Redan i fjol bytte jag de flesta arbetslamporna till lysdiodlampor men det finns ännu kvar ett par gamla glödlampor och de borde  bytas. Man sparar mycket ström och får mycket bättre ljus.

Tröskan är ännu ny för mej och i år lärde jag mej åter ett par varningslampor – bland annat returskruvens lampa. Den gula varningsblinken är bra för den märker man fastän man inte kollar in alla varningslampor hela tiden.

Skörden blev som sagt inte katastrofalt dålig även om den inte var speciellt bra. Men vissa ställen var det nästan liggsäd och där var det riktigt god veteskörd. Synd bara att det fanns många dåliga fläckar som drog ned medeltalet. Åkervis blev det litet förvånansvärd fördelning. En del åkrar som normalt ger god skörd var inget vidare i år medan andra gav riktigt god skörd. Torkan var säkert orsaken men man hade inte väntat att den skulle slå mot skogsåkern till exempel som vanligtvis torkar upp sämre än de andra.

Nu är den gamla torken full medan vi inte behövde sätta nånting i den nya torken. Så visst är det ett dåligt skördeår. Men vi har haft sämre. Nu är det i alla fall slut och man måste börja fundera på nästa vår. Då gäller det att spruta glyfosat över allting och inte lämna nån fläck osprutad för det leder till ren katastrof på grund av baldersbrå och kvickrot. Även om det inte syntes nån kvickrot alls på sommaren så har den växt till sej nu på hösten och det finns en hel del gröna fläckar igen. Om man inte sprutar glyfosat så är det inte gröna fläckar nästa sommar utan en grön matta – eller baldersbrådjungel. Glyfosatförbudarna borde tvingas odla sin egen mat utan glyfosat så skulle de få se vad det innebär i verkligheten.

Om man försöker dra ihop skördeåret 2018 och använder sej av efterklokhetens dåraktiga visdom så skulle jag ha sått en vecka tidigare för att få jämnare grodd. Torkan kunde man inte göra något åt och inte mycket annat heller så det gick nu sisådär i alla fall. Det är trevligt att vetepriset stigit till 200 euro/ton men det här vetet säljer jag först nästa sommar och vad priset är då vete fåglarna. Jag borde ha väntat ett par veckor till med att sälja fjolårets vete men det gick inte riktigt eftersom jag var tvungen att börja tröska och torken var full.

Vetet skall lännu torkas – åtminstone i fyra lårar. Men det är ingen panik eftersom det är ganska torrt. Och om man kyler ned det allt emellanåt så klarar det vintern utan problem. Nu sätter jag punkt för det här skördeåret och börjar fundera på skogsmaskinerna i väntan på vintern 2018-19.

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

7 reaktioner till “Skördeåret 2018”

  1. Va bra ni fick det tröskat till sist så vi läsare kan slappna av lite grann.

    Enligt mig bör man försöka bearbeta ogräset mekaniskt först i synnerhet en sådan fin höst som i höst och bara i nödfall spruta. Det kan bli lite som antibiotika, när det riktigt behövs så hjälper det inte mera pga missbruk. Oh andra sidan borde man använda för sedan när det är förbjudet kan man harma sig att man inte använde medan det gick.

  2. Jag tycker vi borde behålla sommar och vintertid precis som hittills, alla andra förslag är sämre. När det ljusnar i vasatrakten 11 tiden på vintern om vi får bara sommartid.

  3. Jag bryr mej inte om vad klockan visar på utan följer i alla fall ljuset. Men jag vill ha samma tid som Europa (Sverige) för jag har tröttnat fullständigt på att vrida klockan fram och tillbaka.

  4. Så länge solen går upp i öster och ner i väster och solen lyser i söder kl 12, kvittar det mig om det heter sommar- eller vintertid. Omställningarna mellan sommar- och vintertid är ju inte helt problemfria. Vet inte, men kan nästan tänka mig att en del datorer och datastyrda manickar som är programmerade för åratal i förväg går i baklås om man ändrar tillbaka till realtid I djurhållningen kan det skapa problem med sommar- och vintertid när Majros t.ex börjar “ge ner” en timme för tidigt eller suggorna trampar ihjäl smågrisar när de väntar på att den datastyrda utfodringen ska starta.

  5. Vanligen kan man välja om datamaskinen byter till sommartid eller inte (se inställningar för tidszon). Programmen följer datamaskinens klocka.

  6. Det är bra att vi får använda glyfosat. I höst tycker jag många har sprutat rätt mycket pga fin höst. Blir det sent och svalare så har glyfosat hyfsad effekt så länge man sparar bearbetning till våren. Jag har länge tänkt att jag kunde slå över till eko. Tänk vad underbart att inte behöva spruta! Men varför sprutar vi, då? Jo, för att hålla åkrar renare från ogräs så vi kan producera en bra skörd och hålla åkrar i bra skick. Jag säger inte att man behöver ha mycket ogräs bara för att man är eko odlare. Men om 1 eko odlare av typ 10 får bra skördar och har lite ogräs så räknar jag att jag hamnar med de 10 andra. Är det mitt mål att skaffa mycket mer ogräs och sänka medelskörden med t.ex 70%? Detta är den mörkare sidan av eko. Jag vill ännu tillägga att jag tycker att eko är bra och jag funderar ibland själv om jag skulle slå över. Man måste dock komma ihåg att allt har sina för och nackdelar, detta gäller även konventionell och eko odling.

  7. Jag skulle byta till eko genast fastän skördarna skulle bli urusla MEN jag tänker inte börja se på djunglar av baldersbrå och kvickrot och inte heller slösa massor med bränsle på att köra över dem hela tiden. Jag går inte tillbaka till plöjning och harvning. Så det blir ingen eko för mej. Fast visst vore det trevligt att sluta med konstgödsel och sprutmedel …

Kommentarer är stängda.