9 februari, 2019 av Nisse

Skenodling – lönsam odling

Det har igen börjat talas om skenodling på grund av Karhinens rapport. Men det är inte alls så enkelt som han låter påskina. Speciellt idén att ta bort stöden från dem som inte har tillräckligt stora försäljningsinkomster är rent vansinne.

De som får ett dåligt pris för sina produkter blir då dubbelt bestraffade. Dessutom är det helt emot alla principer om jämlikhet. Det blir tvärtom snedvriden konkurrens som gör ont värre. EU påstår sej arbeta för jämlik konkurrens så det är i och med det redan ett dött och begravet förslag.

Det finns säkert skenodling men man kommer absolut inte åt den genom att ställa upp inkomstgränser. Den eventuella minskningen av byråkratin kan snabbt kringgås genom att flera små gårdar bildar sammanslutningar.

Men egentligen är jag mest emot förslaget på grund av lönsamheten. Det är upp till var och en att besluta hur och vad man odlar. I dagens läge är det så dåliga priser att man lättast kan öka lönsamheten genom att spara på utgifterna. Om det leder till lägre skördar så är det inte odlarens fel.

Man måste fundera på om det lönar sej att köpa en massa gödsel och kemikalier. Får man tillbaka de pengarna och vad blir en eventuell vinst ? Kanske det i stället lönar sej att köpa aktier på börsen. Det bör man få göra i en fri marknadsekonomi. Eller får man 10 euro mera per hektar och vill man göra en massa arbete för den lönen ?

Firmorna för en massa propaganda och reklam om hur fantastiskt mycket mera man får per hektar med den ena och den andra produkten. Det kan man strunta i. Det enda som har betydelse är hur det lönar sej på de egna åkrarna som säkert inte är likadana som provrutorna.

Problemet är inte att folk inte ids odla utan att det är olönsamt. Med de usla priserna lönar det sej inte att satsa på nya maskiner och byggnader. Att tvinga folk att odla intensivt genom att annars hota dra in stöden är helt fel metod.

Det är klart att vissa gärna vill att vi skall odla stora mängder för ett billigt pris men det är inte alls i vårt intresse. Vad vi behöver är lönsamhet. Vi har tvärtom problem med överproduktion som pressar priserna. Förra årets skörd var litet lägre och priserna steg genast. Alltså borde vi sikta på lägre skördar – till exempel genom att spara på utgifterna. Då sparar vi och kan i alla fall få högre inkomster.

I Brasilien brukar de bränna kaffe då det blir överproduktion. Vi borde kanske också börja bränna överproduktionen. Det skulle förbättra lönsamheten.

Jag har funderat på eko-odling för att slippa utgifterna på gödsel och kemikalier men problemet är att det då går åt mycket mera brännolja. De svindyra ekomaskinerna bara försämrar all lönsamhet. Dessutom har man sett att ekopriserna ibland till och med går ned under de normala priserna så någon patentlösning är det inte alls.

Faktum är att det finns små möjligheter att förbättra lönsamheten på annat sätt än att priserna höjs. Allt annat är specialfall som bara lämpar sej för ett fåtal gårdar. Och så länge världsmarknadspriserna är vad de är så är utrymmet mycket bergränsat. De som har möjlighet till specialodling bör för all del ta vara på den men inte går det för alla att börja odla specialgrödor.

Så vad gör vi andra olyckliga ? Jo, vi skaffa annat jobb och andra inkomster för att överleva. Det är bara bra för hela landet om det finns en mängd bönder som odlar vid sidan om annat arbete. Det är på tiden att sluta drömma om att hela familjen skall kunna leva på jordbruket. Numera är det ett fåtal som klarar det (utom de som har kossor). Det är inte fel att skaffa sej annan utbildning som dessutom kan vara nyttig i jordbruket.

Så jag vill påstå att Karhinen prat on skenodling bör förpassas till papperskorgen och i stället bör man sikta på att öka mångsidigheten inom jordbruket. Distansarbete är nu lättare än någonsin och det är mycket bra om ungdomarna får en bra utbildning och kan jobba från byarna.



Etiketter: ,

27 svar till “Skenodling – lönsam odling“

  1. SM skriver:

    Bra skrivet. Jag har också en liten areal på 15 ha, jag har spannmål och vall och träda. Allt som skall skördas blir skördat. Ofta låter jag någon med större arealer tröska mina åkrar – som jag sått, gödslat, markkarterat och bearbetat på olika sätt – men för skörden får jag nästan ingen inkomst alls, på sin höjd några hundra euro per år – men inte är det skenodling jag sysslar med, och inte kan jag tycka att jag skulle vara någon belastning för vare sig landet eller odlarkåren.

  2. Nisse skriver:

    Jo, man tycker att alla skulle vara nöjda med att vi inte ligger samhället till last – och ännu producerar mat. Men det kan vara svårt att fatta för dem som är vana att bara se på pengasummor. Jag minns en på skatteverket i Borgå som i tiderna satte ett grymt påslag på skatterna för hon trodde inte att någon kunde leva på så små inkomster som (alldeles riktigt) var uppgivna i deklarationen från en bondgård. Men visst kan vi.

  3. Optimisten skriver:

    Problemet med skenodlingen blir att om en stor mängd gårdar hålls igång med detta och bidrag från löneinkomster så klarar inte de gårdar som faktiskt ska helt och hållet leva av jordbruket att expandera.

  4. Nisse skriver:

    Som jag försökte få fram så är ”skenodling” oftast inte alls skenodling ifall man avser mindre intensiv odling. Det är tvärtom lönsam odling ur en mängd synvinklar.

    Sedan kan man vara av olika åsikt huruvida det alls är bra att vissa gårdar (de stora) bör expandera. Jag är tvätrom av den åsikten att det är kört att leva helt och hållet på jordbruket (utom i vissa fall). Ur landsbygdens synvinkel är det bättre att vi har många små jordbruk med en massa andra inkomster i stället. Det är också ett mera robust jordbruk som inte är lika känsligt för kriser och importproblem. Jag förstår att en del vill köpa jord eller arrendera men jag är inte alls av den åsikten att det är den linje vi bör gå in för för då försvinner byarna liksom i Sverige.

  5. Jordbrukare skriver:

    Jag håller inte alls med om det där att det ”är kört att leva helt och hållet på jordbruket”. Här i Österbotten finns det massor med heltidbönder och även unga sådana. Tendensen är ju dock sådan överlag i Finland att ju närmare större städer man bor desto mindre heltidsbönder finns det, kanske likadant med företagande överlag. Det är ibland lättare att ta ett lönearbete än att själv skapa sin arbetsplats.

  6. Ung bonde skriver:

    Jag får ut ca 12500€ per år i vinst på mitt jordbruk. Försäljningsintäckterna ligger på ca 17500€ (5 års medeltal), så jag är en som sysslar med skenodling. Säljer endast 125 ton per år i snitt, vilket rapporten tycker är för lite. Växtföljden består av 25% gröngödslingsvall för markens skull. Vallen krossas ner för att tillföra växtkraft till marken.

    Skulle det bli som i rapporten skulle hållbarheten i odlingen försämras märkbart. Skulle krävas intensiv odling för att få stöd på många gårdar. Detta går emot eu:s miljötänk.

  7. Nisse skriver:

    Det har du helt rätt i. Jag märker tydligt att man här (ganska) nära till Helsingfors kvickt tar ett löne arbete hellre än att försöka fortsätta med jordbruket på heltid. Vi har i alla fall en hel del bönder som fortsätter med jordbruket fastän de har ett annat arbete också eller åtminstone andra inkomster.

    Jag talar naturligtvis bara för egen del och för min egen omgivning. Heder åt alla som lyckas fortsätta som heltidsbönder. Fastän jag jobbat 35 år i Otnäs så blev jag aldrig stadsbo utan först nu då jag varit 15 år heltidsbonde så känner jag att jag är på rätt plats i livet.

  8. Nisse skriver:

    Jo, jag funderade på samma sak. Dessutom kommer en ökning av intensivt jordbruk att öka överproduktionen varvid priserna sjunker ännu mer. Det är som att släcka elden med bensin.

  9. per skriver:

    Må det ?

    Om man tar tex mellan sideby och vasa så är det nog inte så stora ”massor” där både herre och fru lever på bara heltidsjordbruk.

    Om man säger att man själv skapat sin arbetsplast, själv är jag den tolfte eller trettonde generationens bonde på samma gård vist har den delats och förstorats om vart annat. Själv steg jag bra över i ett par tomma stövlar och tog över i bara farten, bara fortsatte skulle jag ödmjukt säga.

    Känner flera stora gårdar som man kan kalla föregångare eller före detta föregångare där inget av barnen är beredd att ta över. De har sett sina föräldrar slita i ur och skur och vill inte gå samma väg. Bra utbildning, bra jobb, bra lön och lång och skön betald semester med rättighet att kunna vara sjukskriven om det behövs. Det känns tryggare ! Så är verkligheten för de flesta.

  10. Bond77 skriver:

    Lysande inlägg från ”Ung bonde” ovan. Bra grundtanke och instämmer till fullo med slutsatsen.

  11. Anonym skriver:

    Österbotten består av mer än sträckan Sideby-Vasa. Jag känner också många heltidsbönder söder om Vasa. Själv bor jag norr om Nykarleby. I vår lilla by är vi 5 heltidsbönder, nästan alla under 40 år. Jo, vi har alla djur. Självklart tycker även jag att lönsamheten borde vara mycket bättre inom både västodling och husdjur men om man menar att man ska leva på enbart spannmålsodling (utan skog eller något annat) så måste man nog vara lite realist. I så fall borde man nog ha kanske ha 150 hektar minst för att arbetsinsatsen ska kunna jämföras med en löntagares. Är arbetsinsatsen lägre så är det väl inte rimligt heller att förvänta sig att man ska kunna leva enbart på spannmålsodlingen.

    Vad jag annars menar med heltidsbonde är om endera parten jobbar heltid på gården. Finns väl inget som säger att både herr och fru måste jobba på gården för att kallas heltidsbonde. Den ena kan väl nog jobba utanför gården?

  12. Jordbrukare skriver:

    Det var jag som skrev ovanstående ”anonym”

  13. Nisse skriver:

    Det är klart att djur kräver mycket mera arbete – oftast av båda i familjen. Kolla in Sonjas inlägg om hur hårt det är nu då gubben är sjukledig fast hon har avbytarhjälp. Det har egentligen inte ändrats sedan vi hade kossor för 40 år sedan utom att antalet har ökat betydligt liksom också maskinerna.

    Visst är man heltidsbonde även om andra hälften jobbar med annat. Men här börjar det bli vanligt att de unga bägge har jobb på annat håll även om de sköter om två ställen. Hårda bud men de är unga så det går väl en tid. Det var en stor lättnad då jag blev bonde på heltid och inte behövde åka till H:fors och inte behövde dela på funderingarna åt två olika håll. Man kan stå på två stolar tills de åker så långt ifrån varandra att man antingen faller mellan dem eller så stiger av den ena.

  14. Lena skriver:

    Får jag kasta in en fackla?
    Skall en person med heltidsjobb få stöd?
    Stödandet av bisysslor är minsann inget som gynnar landets sysselsättningsgrad. Flera personers bisysslor (arealer) kunde slås ihop till ett heltidsjobb åt någon.
    Nu får jag väl påpeka att åvanstående inte har något att göra med min egen åsikt, utan det jag vill säga är att vi måste vara beredda att se på jordbruket från betydligt större perspektiv.

  15. Nisse skriver:

    Bra fråga men om jag ser mej omkring så skulle nästan hela byn få stängas. Så utbrett är det redan att man arbetar på annat håll också. Och som jag flera gånger påpekat så är det ett symptom på dålig lönsamhet och det blir inte bättre av att ta bort inkomster från dem som redan har det hårt. Och just andra inkomster gör att landsbygden lever ännu. Annars blir det så att sista som flyttar släcker ljuset. I Sverige har på många håll de sista bönderna varit tvungna att flytta till städerna för att byarna runt om dem dött ut.

  16. Jordbrukare skriver:

    Personligen tycker jag att det är självklart att man ska få stöd även om man har heltidsjobb. Inte kan väl någon vara tvungen att finansiera en olönsam verksamhet med sin löneinkomst för att folk ska få billig mat.

  17. Johnny skriver:

    Om en byggnadsarbetare inte kan försörja sin familj och jobbar som taxichaufför på helgerna så är det inget fel på det. Folk tycker förstås synd om honom. Men om samma person skulle ha ett jordbruk vid sidan om det vanliga jobbet så är det fel. Jag tycker de som har heltidsjobb ska få stöd.

  18. Ung bonde skriver:

    Instämmer med jordbrukare och johnny, alla borde ha samma rätt till stöd oberoende storlek på verksamhet. Samma produkt produceras oberoende av vem som producerar den.

    Skogen ger mig ytterligare en inkomst, så jag arbetar 50% i lönearbetet. Jag trivs bra med min livsstil, fastän det räknas som skenodling i rapporten.

    Jag ser inte varför jordbrukens vinst skulle öka om stora gårdar skulle köpa upp mindre. Enda vad det skulle ge är heltidsarbets tillfällen. Flera deltids jordbruk ger mer skatte intäckter åt staten eftersom lönearbetet höjer skatte %. Staten skulle inte vinna något på det.

    Skulle produktens pris stiga skulle alla parter gynnas oberoende storlek. (Bönder, maskintillverkare, förnödehetshandeln, staten) Vissa av dessa skulle inte gynnas av tvångs stordrift.

  19. per skriver:

    I dag är det väl endast barnbidraget som inte är inkomstbaserat. Studiestödet, bostadsstödet, moderskapsstödet, hemvårdsstödet och socialbidraget mm är inkomstbaserat.

    Flyttar man över jordbruksstödet till socialstöd kan vad som hest hända. 20 000 bönder utan stöd kommer att ha väldigt svårt att klara sig.

    Lena : Jag framförde ett förslag på ett procentuellt graderat stöd här för ett ca år sedan men det föll inte ”ännu i god jord.

    Jordbrukare : Känner otroligt många som finansierar sin olönsamma odling med lönearbete, och skulder från sitt tidigare jordbrukande. För att folk ska få billig mat. Händer inget blir det ännu fler.
    Talade med en 60 årig fd bonde som tog lån i sitt eget namn åt sonen, när inte sonen får mera lån.

  20. Anonym skriver:

    Per: Det är väl upp till var och en att göra så men det jag menar är att det finns ingen orsak att beskära stödet för att man har lönearbete. Jordbruket i sig går nog runt om man inte har överskuldsatt sig eller tagit lån med för kort amorteringstid. Däremot säger jag INTE att lönsamheten är god, den är alltför svag.

  21. Christer skriver:

    Jag skulle vilja precisera begreppet skenodling lite. Jag tolkar inte deltidsjordbrukande eller olönsamt odlande som skenodling utan det är när det odlas för stödens skull utan att skörden bärgas/saluförs som jag klassificerar produktion som skenodling. Jag tycker definitivt inte att t.ex. den typ av odling som ”ung bonde” beskriver här ovan är någon skenodling. Ger inte odlandet tillräckligt med mat på bordet så ska man naturligtvis plussa på med annan verksamhet. Så har det gjorts i alla tider på de små jordbruk som vi har här i österbotten.

  22. Kämparen skriver:

    Tycker att de som verkligen försöker leva på gården antingen som växtodlingsgård eller som djurgård eller som både och skall stödas i första hand. En högavlönad tjänsteman/ löntagare kan nog bedriva sin ”hobbyodling” utan stöd. De gynnar ingen, varken maskinhandlare, förnödenhetssäljare eller annat ,nöter på med gamla maskiner från 80-talet och satsar minimalt på odlingen, med dålig kvalite på varan som följd. (LÄS detta finns säkert något undantag) Svårt att leva som heltidsjordbrukare med sjunkande stöd och stigande kostnader, därför viktigt att styra stöden till behövande gårdar så mat finns på bordet. Så ett steg i rätt riktning nu då kanske det blir…. hobbys har alltid fått kosta sägs det ju.

  23. Östen skriver:

    Om vi ska fortsätta att generalisera skulle jag påstå att det många gånger är jordbrukande högavlönade tjänstemän/löntagare som har den största överkapaciteten i maskinparken. De kan ofta vara skickliga jordbrukare som satsar på odlingen.
    Att de sedan satsar så pass att lönsamheten blir svag, år ut och år in, ser förstås inte så bra ut med tanke på lönsamheten för Finlands jordbruk. Dyra maskiner och höga arrenden tär på lönsamheten.
    Ändå anser jag det självklart att alla som producerar något ska ha stöd, oberoende av andra inkomster.

    För övrigt anser jag också att jordbrukare som inte kör så många hundra timmar/år bra kan hålla sig till 80-tals traktorer i stället för de dyra plastraketer som tillverkas nuförtiden. Det kan ge lite lönsamhet för en själv och inte bara för maskinfirmorna!

  24. Nisse skriver:

    He-he, jag har traktorer som är tillverkade 60, 70, 75, 84 och så en riktigt ny från 2006 (stora Zetorn). De gamla MF-traktorerna går bra och används flitigt men jag måste skaffa en stark Zetor 14245 för att dra direktsåmaskinen. Men den har inte mycket plast och grundkonstruktionen är densamma som lilla Zetor 8011 från 1975 (men 6-cyl. motor). Ingen idé att ge bort de gamla – de fungerar bra och är lätta att reparera. Zetor 8011 fick en grundrenovering men kostade inte så många hundra euro.

    Lönsamheten är usel för växtodlingen men vi satsar på skogsbruket. Skogen har ofta tidigare också varit räddningen för helhetsekonomin.

  25. Östen Österö skriver:

    Själv kör jag med Ford traktorer från 70- och 80-talet. Jag säger inte att det skulle vara en bra lösning för den som har 150 hektar eller kör mycket på entreprenad. För mig funkar det däremot bra. De är enkla att serva och reparationerna har varit få.

  26. Nisse skriver:

    Man måste naturligtvis välja traktor enligt behov. Jag har möjlighet att själv reparera och då passar de äldre traktorerna bäst. Precis som du skriver så ar de enkla och robusta. Orsaken till att jag köpte en (begagnad) traktor på 140 hk var att de andra inte orkade med direktsåmaskinen som sparar massor med bränsle eftersom (nästan) all jordbearbetning fallit bort. Jag tor tyvärr att det är den sista traktorn utan all elektronik. Jag undviker elektronik därför att den ännu har för mycket barnsjukdomar. Jag är ju elektronikingenjör så jag har inget emot elektronik i princip men ganska mycket emot dålig elektronik. Man får hoppas att den hinner bli bättre innan vi måste skaffa en ny traktor igen. Och så driftsäkra som de gamla traktorerna är så kan det ta tiotals år. Då tror jag mera på att det kommer maskiner som kräver elektronik i traktorn för att fungera. Men den dagen den sorgen.

  27. Optimisten skriver:

    För den som ska försöka sig på att leva på jordbruk så är det en viss skillnad på vad han hamnar att betala för tillskottsjord och så länge utbudet är så litet som det är idag så drivs priserna upp. Alltså borde staten ge avskedspeng åt alla som inte är så intresserade av jordbruket och inte behöver det för att överleva.