Att kalhugga eller inte kalhugga – det är frågan. Vi har hoppat över hela kalhyggesperioden här på Bos-Sestu och nu verkar det som om trenden går mot gammaldags skogsbruk igen.
Rubriken “hyggesfritt” är mest ett ondgörande över den rikssvenska benämningen där “kalhygge” är detsamma som “hygge”. De menar alltså inte att “hyggesfritt” innebär att man inte får hugga alls – vilket jag automatiskt antar då jag ser benämningen. Jag vet inte om de försökt få kalhygge att låta mindre farligt genom att kalla det hygge men det är ett idiotiskt språkbruk. Nu riskerar de att “hyggesfritt” verkligen börjar betyda att man inte får hugga alls … Nå, då man läser vidare så framgår det att “hyggesfritt” betyder att man nog får hugga men inte stora kalhyggen. Så varför inte använda den riktiga termen “kalhyggesfritt” ?
Jag läste i senaste SkogsLand om en jägmästare (skogsbruksingenjör) i Sverige som tänker övergå till “hyggesfritt” (alltså kalhyggesfritt) i sin 120 hektars skog i Närke söder om Örebro. Han hade ingen tanke på annat än kalhyggesbruk eftersom han aldrig hört talas om något annat i jägmästarutbildningen. Men med tiden började han tvivla och har nu lagt om till kontinuerligt skogsbruk. Det är ingen ideologi bakom beslutet och ingen miljöfanatism utan han tycker bara att onödigt att lägga 5000 kr per hektar på något som naturen sköter själv. Så han slutade för 30 år sedan att röja och markbereda och plantera.
Vi år i samma ålder men jag hade lärt mej av farsan som var aktiv skogsbrukare hur man sköter en skog – och där ingick inga kalhyggen. Så jag lämnade aldrig det kalhyggesfria skogsbruket. Och just precis på grund av samma skäl: Varför betala och arbeta i onödan med det som naturen sköter själv ?
Så kom det i Hbl den 29 september en artikel om att Forststyrelsen börjat med ett stort projekt att i stor skala testa kontinuerligt skogsbruk på 15000 hektar. Nu börjar man känna sej obehagligt trendig – jag som alltid varit kärringen mot strömmen. Men inte tänker jag börja kalhugga bara för att vara tvärtemot.
Så har vi då diverse skogsexperter som i skolan lärt sej att det enda riktiga är att kalhugga och inte alls tycker om kontinuerligt skogsbruk. Och på andra sidan miljöfanatiker som skall förbjuda kalhyggen helt och hållet genast. Jag håller varken med den ena eller den andra. Även om jag tänker fortsätta med kontinuerligt skogsbruk – av praktiska och inte ideologiska skäl – så vet jag att det i vissa sammanhang är lika så bra att kalhugga. En stor skogsmaskin slår ibland sönder de kvarvarande träden så grundligt att det är lika bra att ta bort allt.
Det är en helt annan sak då vi fäller stora träd för hand med riktad fällning som ger små skador och låter ungskogen fortsätta att växa med ökad fart. Då tar vi ut stora träd som med relativt litet arbete ger klirr i kassan och undviker alla kostnader för markberedning, plantering och röjning. Nästan allt vi får in är rent netto.
Men alla har inte maskiner och kan inte själva arbeta i skogen hela vintern och då blir det att fundera. Det intressanta i diskussionen i Sverige är att många som har kontinuerligt skogsbruk faktiskt har stora maskiner att sköta skogen. Och menar att det ändå är lönsamt utan kalhyggen.
Det är också en konst att välja metod inom ramen för kontinuerligt skogsbruk. Ibland kan det vara bra att plocka ut de största träden och ibland kan det vara idé att glesa ut så att man lämnar de starkaste (men inte hyggesmogna) träden att växa ännu i 15 år. Det är ganska många saker som man bör beakta. Också rena skräpträd bör man lämna ifall det annars blir gluggar där gräset kan ta över och hindra förnyelse.
Nu är det i alla fall slut med åkerodlingen för i år här och man börjar fundera på vinterns skogsarbete. Maskinerna skall först sättas i skick och ännu kan man inte fara till skogs – inte förrän det fryser på ordentligt. Jag hinner inte slå dank för verandan skall ännu sättas i vinterskick. Väggarna skall isoleras och fönstren sättas in förrän den riktiga vinterkölden kommer.
Men tankarna börjar allt mer gå mot skogen.
Jo läste artikeln och tänkte på dig. Det är bra att det finns flera metoder. När jag når pensionsåldern kanske jag också bromsar in och börjar lustplocka träd när jag lever av en god pension! Nu med lönearbete räcker tiden inte riktigt till. Senaste avverkning var för ca en månad sedan (10år för tidigt) bla för att ha råd med usa/kanada skogsresa. Kommer ännu i höst att höglägga för att få den årliga terapin. Nåja flygisarna hade redan nått grannskiftet. Nästa år skall gran och douglasgran planteras. Högläggning ger mindre sly än markberedning. Träffade i usa bla representanter för världens största skogsägare ca 6milj ha skog.
https://www.weyerhaeuser.com
Ett problem idag är att figurerna styrs till att bli stora, ibland tiotals hektar. Kalytor på sådana är ingen fröjd för ögat.
Försöker själv hålla dem småa, ungefär 0,3 till 1 ha. På dessa brukar naturlig föryngring gå smidigt då man lämnar lite fröträd. Gallring med motorsåg känns inte heller som en övermäktig uppgift då figurerna är små.
Små kalhyggen är inte problematiska. Jag har ibland huggit bort alltför gammal skog (utan någon småskog alls) men då börjar jag från norr och tar långa smala remsor. Dett för att gräset inte skall kväva de små plantor som vanligen kommer inom något år helt naturligt. Ljus som kommer in från sidan under gammal skog ger också lätt nya plantor. Kanteffekten (av ljus) går ungefär 20 meter in under gammal granskog.
Min klasskamrat från Lovisa som är skogsproffs påpekade att jägmästare motsvarar forstmästare i Finland.
Enligt Tekniska nomenklaturcentralen betyder hygge ungefär kalhygge. Men hos oss har ordet hygge alltida använts för flera olika sorters hyggen. Man kan till exempel “hugga in till stock” varvid man tar bort alla propsträd och lämnar de som kan bli bra stockträd i 10-20 år. Sedan kan man hugga bort mogna stockträd och lämna småskog och för klena stockträd. Förr högg man också meters ved – vanligen då man tog bort björkar för att granarna skulle få utrymme att växa. Alla dessa områden kallades hyggen. Land måste också använda ordet kalhygge för att skilja åt kontinuerligt skogsbruk från kalhyggesbruk.
Jag tror nog jag fortsätter att använda “hygge” också för andra områden än kalhyggen.
I usa höggs träden med ett fällhuvud som hade klinga(modell tyngre) och ett eller flera träd stående tills de fälldes och lades i en grupp. Mycket stora träd fälldes med motorsåg.
https://www.youtube.com/watch?v=AZO_QIgQ04A
https://www.youtube.com/watch?v=7dvvu4mcwz4
Sedan släpades hela okvistade stammar till upplägget och apterades på plats och lastades på stockbilen i fullånga stockar. Fyra fem stora maskiner råmandes med full gas på plats samtidigt. Givetvis lika många pickuppar som chaufförer.
https://www.youtube.com/watch?v=UA9vee_GZck
https://www.youtube.com/watch?v=sy0jKEMIm_g
Del 2
Fick fundera en stund om virkesbilen var bil med släp eller påhängsvagn. Kom till att det nog är en fullång dragbil med kalv som vi brukar kalla släpen utan svängbar framaxel. Tom så lyft släpet alltid på bilen så det är lätt att backa in vid ny lastningsplats och släpet ger lite tyngd vid tomkörning.
Väl på plats lyfts släpet av med skild separatlastare som finns på plats och sköter lastningen av stockarna.
Utan kran två bankpar enramat släp ger stort nettolast. Lång dragbil med tandemdrift och släp med hjulen långt bak ger bra tyngd som ger bra dragkraft åt dragbilen. Virket blir inte liggandes i skogen så länge efter avverkningen. I finland körs det runt med kran och typ 20 bankar i onödan! Lång eller kortvirkesmetoden vad är månne bättre ?
https://www.youtube.com/watch?v=wCglHccUsSM
Timmerbilen väldigt praktiskt byggd. Som tom är den en lastbil men lastad blir det en med påhängsvagn.
Svängbordet är ju under första bankparet på dragbilen och andra paret bak på “släpvagnen”. Behövs bara en klen dragbom/ram mellan för lasset blir ju så att säga självbärande och nyttolasten i förhållande till egenvikten av en helt annan klass än vårt system med stor dragbil och ännu större egentlig släpvagn.
Axeltrycket med dom lassen blir nog ngt annat än vad vår lagstiftning tål.Likadana bilar som “jenkkimodellen” finns nog även hos oss, t,ex som man kör långa stolpar på som ska
impregneras (Påras ).
Del 3
I staten washington måste en skyddszon (50m) lämnas runt bäckar vid kalaverkning för att skydda fisken(läs laxen).
I rotavverkningen gick typ 30% i avverkningskostnader men däremot bara 5% i skatt.
Vid plantering sattes 1000-1400 plantor/ha och kemisk gräsbekämpning. Röjning och gallring någon gång.
Överlag i gammelskog låg mera kubik på marken än vad vi får per ha. Förstår nu bättre när finnarna krattar marken och håller rent. Marken var bördig och kuperad. Usa gubben sade vill man se riktig skog skall man åka till nya zeeland. Ha ha ingen är nöjd, vi var mäkta imponerad redan i usa/kanada.
Vattnet i bäckarna gick inte att dricka för de innehöll en parasit som ger bäver feber, något som vi också får småningom kan man anta.
Del 4
Att gå på universitet i usa ett år kostar mellan 15-60000 $
En jobbare kunde tex ha 1000$ i grundmånadslön men genom att jobba hårt så kunde lönen tiofaldigas.
https://www.youtube.com/watch?v=D8eklLyGuP0