Vad brukar hända på fredag kväll eller lördag ? Jo, tröskan går sönder för den vet att man inte får nånting reparerat på veckoändan. Eller visst får man om man betalar en massa. Nu lovade väderprognosen i alla fall torrväder nästan hela veckan.
Ena bakringen på tröskan lossnade nästan från fälgen på lördagen. Men den fick stå och vänta till måndagen på åkern. Vi tog den gamla frontlastaren och skruvade loss hjulet och körde hem det.
Det tog inte många minuter på däckverkstaden att byta däck på måndag morgon och man kunde i alla fall inte börja tröska så tidigt. Nu har vi all Reno tröskad och då tröskan är rengjord så tröskar vi in Zebra (bara fyra hektar).
Vår värsta leråker Brennendjin var ovanligt dålig i år. Den är mycket känslig för torka och om där inte hade funnits baldersbrå så hade den sett ut som en öken. Det var baldersbrå som hade grott ganska sent för den stod i full blom ännu. Och så fanns där fin klöver.
Jag hade varit rädd för att vallinsådden inte alls skulle lyckas eftersom det var ganska uselt väder vid sådden (då kylarslangen sprack på stora Zetorn). Men det blev riktigt fin klöver – möjligen på grund av det glesa vetet. Det är bra för den här åkern är nu i grönträda i tre år vilket verkligen behövs. Våra leråkrar är lämpliga för klöver som vanligen växer till en mindre djungel.
Det var verkligen rätt inriktning som farsan och morsan hade med 25 mjölkande kossor. Men de stora investeringar som hade varit nödvändiga gjorde att vi på 70-talet gick över till veteodling. Och nu är det ännu värre att gå över till kossor.
Tre reparationer har det blivit på tröskan i år men det har varit ganska små saker: en kedja, en kylargivare och så bakhjulet. Alla har vi kunnat fixa ganska snabbt. Fast det är inte slut än …
Det finns ju många alternativ till mjölkande kossor. Dikor har ju blivit populärt, och mindre köttdjursbesättningar är ju vanligt
Det är nog nästa generation som får besluta om det. Jag byggde kallufttorken för 45 år sedan och siktar nu på att hålla igång den i tio år till. Sedan får vi se …
Hållbara grejer tröskorna i januari-februari. Översållet gick itu i bakkanten. Till all lycka larmade spillindikatorn direkt så endast två sållameller lossnade. (Har inte hittat dem än) Kunde kanske gått att svetsa om inte lamellerna saknats men nu blev det en trip till Purkkupörssi i Kurikka efter ett beg. såll i hyfsat skick. 350€, dom hade även nya för 900€. Återföringsplanet på Sampo 600 gick sönder för en av mina kunder. Fanns inte mera som reservdel, men i Kurikka hade man nytillverkade återföringsplan. Tur att det finns firmor som nytillverkar eller köper in via förmånliga kanaler delar till de vanligaste tröskfabrikaten.
Priserna är också ngt annat än vad återförsäljarna täcks begära för reservdelar. Även en äldre maskin går
ju att hålla igång.
Blött så in i h—e är det. Spåren efter gårdagen ser ut som om pansarvärnsbrigaden varit framme och övat.
Fick i alla fall bort havren som tänkt. Morgonens rekognoseringstur ger vid handen att åtminstone ett skifte kan vi glömma tillsvidare. De andra blir heller inte enkla att ta sig fram på. Harmligt om det är en fin insåning som man hamnar att spåra sönder. Blir en del spår när 65 cm breda däck sjunker ner och slirar.
Den här tiden på året uppskattar man verkligen de lokala reservdelsfirmorna. Men med mina inköp hålls de ännu inte igång (en fjäder och en givare). Ett nytt däck måste jag också köpa och det andra följer säkert efter snart. Min “nya” SR2055 från 1998 verkar vara i bra skick även om det elektriska var uruselt då jag köpte den. Men det har jag bytt ut till stora delar. Jag uppskattar speciellt det nyare skakarbordet som var besvärligt på gamla MF20 (ungefär en Sampo 680) var skakarbordet som senare delades upp i fyra delar och som nu är mycket enklare att hantera.
Rengöringen är ganska hyfsad men tömningsskruven är svår att få ren.
Ni har nog haft mycket våtare än här. Visst har vi vatten på ytan nu men det är mycket stadigt under efter den torra sommaren. Till all tur. Min vallsådd klarade sej ganska bra och klövern verkar frodas på den. Men det är olika varje år. En höst såg åkrarna ut som om de varit plöjda efter tröskningen.
Dagens malör var att plötsligt blev alla hydraulfunktioner väldigt långsamma. Spännaren till hydraulpumpen hade gått tvärt av. Hemska tanke om det hänt mitt i trafiken! Tillverkade en ny, förstärkt spännare. Sista kornet slirades igenom. Sista 50 metrarna kom ett stilla duggregn med vinden så det gick jämnt ut “som tå Nabb-Fia doppa”. Torktiderna har i alla fall börjat komma ner till det normala, 5-7 timmar. Blir paus i tröskandet till nästa vecka i hopp om att underlaget torkar upp lite bättre. Torken går iaf för fullt för det finns de som har marker med bättre bärighet.